Dagbok, 14 juli
Jag minns så tydligt när vår systerdotter Maja bara var tretton år och vi skickade henne till hennes farmor i Dalarna för ett två veckor långt sommarlov. Till en början trivdes Maja alldeles utmärkt och bandet mellan henne och farmor blev snabbt starkare. Men som åren gick och Maja blev äldre, började charmen med småorten falna. Hon längtade efter sina kompisar i Stockholm, biobesöken och alla aktiviteterna som stan har att erbjuda. Dessutom var Maja farmors enda barnbarn, och besöken var ett välkommet avbrott i farmors annars monotona vardag.
En speciell dag körde Majas pappa, min svåger Anders, henne till farmors lilla röda hus utanför Mora detta samtidigt som Majas mamma, Annika, låg på sjukhuset i Uppsala för att föda deras andra barn. Det kändes klokt att Maja fick lite frisk luft på landet och kunde umgås med farmor. Att skicka Maja till farmor gjorde tillvaron lite lättare även ekonomiskt för farmor, då Anders skickade över några tusenlappar i svenska kronor för att täcka Majas omkostnader under sommarlovet.
Farmor väntade sig egentligen inte att Maja skulle hjälpa till med hushållet hon var bara så tacksam över att ha någon att prata med och dela dagarna med. De satt ofta på glasverandan med en kopp kaffe och såg ut över fälten. Men ganska snart märkte vi att Maja började bli krävande och klagade mer och mer. Hon visste att pappa skickade pengar för hennes skull och förväntade sig därför bästa tänkbara mat och service.
Det blev lite av en kris när någon en morgon hade ätit upp hennes kanelbulle. Maja rasade anklagade ena släktingen som bodde hos farmor för att ha tagit den. Grälet växte allt större, och till slut fick Anders åka hela vägen från Stockholm för att reda ut situationen. Efter några sådana här utbrott och missförstånd nådde familjen till slut beslutet att Maja inte längre skulle åka till farmor under loven.
Det beslutet tog hårt på farmor. Hon hade verkligen uppskattat tiden med sitt enda barnbarn och trots besvären trivdes hon med Majas sällskap. Men saker förändras, och efter det där sommaren blev besöken till farmor allt färre tills de till slut upphörde helt. Jag ser tillbaka på det allt som något vemodigt och kan fortfarande höra farmors röst när hon sa att Maja fyllde huset med liv, om än bara för en stund.
