Tio år av giftermål är det länge eller kort? Så lång tid hade Ingrid tillbringat med Erik. Alla trodde att de var ett perfekt par, men så plötsligt blev Ingrid gravid.
De hade träffats direkt efter universitetet. Allting gick som i ultrarapid, de sågs några gånger, flyttade ihop och gifte sig strax därpå. Erik hade alltid sagt klart och tydligt att han inte ville ha barn. I flera år åt Ingrid p-piller, men en dag, som av ett misstag från drömmarnas landskap, såg hon plötsligt två blå streck på det där testet från Apoteket.
Hon visste inte hur hon skulle berätta om det för sin man. I hemlighet promenerade hon ut i den grå gryningen till kvinnokliniken vid Odenplan, lät läkaren göra alla undersökningar och ultraljud, såg på skärmen två små pulserande ljuspunkter och intalade sig själv att allt stod rätt till. Sedan berättade hon för Erik. Hans ilska var overkligt stor, tyngre än den tunga luften i ett växthus. Han befallde henne att ta bort barnen. Han sa direkt vägrar du, skilsmässa!
Ingrid valde, med hela hjärtat, att behålla barnen. Redan nästa dag packade Erik ihop några IKEA-kassar och försvann. Ingrid trodde först att han bara ville vara ifred, men i verkligheten cirklade Erik runt henne likt en uggla i skymningen, han följde varje steg hon tog. Han stod till och med utanför rummet när hon gjorde nästa ultraljud och hörde barnmorskan säga: det blir tvillingar, ser du!
När Ingrid hade fött, på Karolinska sjukhuset bland yrvakna norrskensdrömmar, kom Erik plötsligt förbi, som om han yrvaket hade vaknat ur drömmen, träffade läkarna och såg de nyfödda. Men han vågade inte gå in till Ingrid.
En dag avslöjade en sköterska för Ingrid att Erik brukade smyga in och titta till barnen. Ingrid blev varm inombords, men låtsades som ingenting. Till sist kom Erik hem till henne och sa:
Ingrid, förlåt. Jag ska försöka förklara När jag var liten, bara tre år gammal, bodde jag med min mamma. Hon väntade tvillingar då, men det stoppade inte min pappa från att gå sin väg. Förlossningen startade för tidigt, allt blev kaos Min mamma dog. Och sedan, dan därpå, dog båda tvillingpojkarna. Efteråt bestämde jag mig jag skulle aldrig bli pappa till vilket pris som helst.
Ingrid började gråta och kramade om honom hårt, som om hon försökte värma bort alla frostiga nätter ur hans minne. Hon förbannade sig själv för att hon gjort så att Erik behövde minnas de mörka kapitlen i sitt liv. De försonades, varsamt, som om de smög sig fram mellan björkstammar, och började leva tillsammans igen. Nu var de inte längre bara två, utan fyra.
Åren gled förbi som stilla båtar på en spegelblank sjö. Erik och Ingrid älskade varandra med en barnslig glädje. Och allt de behövde för att vara fullständigt lyckliga var just dessa två små barn, födda ur en dröm.
