Igår lämnade svärdottern mitt barnbarn hos mig igen över helgen, suckade min granne Gerd när vi möttes i trapphuset. Jag får aldrig i henne riktig mat! “Mamma har sagt att prinsessor inte äter så mycket!” säger hon, tar två tuggor och så är det stopp. Hela ungen är ju blek och mager, hon nästan lyser igenom!
Gerd hade tagit ogillande till sin son Christers fru, Malin, redan första gången hon såg henne. Malin var nämligen sju år äldre än Christer, som själv nyss gått ut gymnasiet knappt vuxen.
Han visste ju knappt vad kvinnor var innan henne! morrade Gerd upprört. Inte undra på att han blev tagen av henne! Hon förförde honom med sin erfarenhet, såklart!
Men Malin var både vacker och färgstark. Hon höll sig i form, klädde sig snyggt och gjorde karriär. Att Christer föll pladask för henne var, om man frågar mig, faktiskt rätt förståeligt. Män gillar ju det de ser och Malin var en fröjd för ögat.
Malin höll strängt på sin hälsa och kost, och lärde deras dotter likadant: äta lagom, tänka på kroppen och aldrig trycka i sig för mycket.
Några månader efter att de träffats blev Malin gravid. Kanske för att trotsa sin blivande svärmor, som gjorde allt för att sätta käppar i hjulen för dem. Eller så var det en slump. Resultatet var i alla fall att Christer bestämde sig: han skulle gifta sig med Malin, även om han nyss fyllt 18 och hon var 25.
Efter studenten började Christer på yrkeshögskola. Han jobbade extra och tillsammans flyttade de hemifrån och hyrde ett litet rum. Så småningom köpte de ett litet korridorrum i ett kollektiv.
De var lyckliga, men svärmor Gerd höll på: matlagningen, skjortstrykningen, barnets kläder allt var fel enligt Gerd. Inga meriter, bara fel och brister. Hon gnagde på Malin, klagade för Christer
Till slut drog Malin ner umgänget med sin svärmor till ett absolut minimum. Istället förde hon själv dottern till förskola, gymnastik och schackklubb. Ruschade från jobbet till dagis, sedan till fritidsaktiviteter, och därefter till gymmet eller salongen. Hon var hemma allt mindre.
Christer kom hem till en tom lägenhet: dottern på aktiviteter, Malin upptagen med sitt.
En kväll knackade deras granne, Anna ensamstående med två tonåringar på dörren. I det gemensamma köket hade kranen läckt och riskerade att vatten skvätte över till grannarna. Anna undrade om Christer kunde hjälpa till.
Han var händig och fixade snabbt läckan. Medan han jobbade lagade Anna middag makaroner och köttbullar. Hon bjöd Christer på en portion som tack, och han tackade ja. Malin lagade sällan köttbullar, faktiskt hann hon knappt laga mat alls på sistone.
Efter det bjöd Anna honom ofta på mat när han var hemma själv. De satt och pratade, åt hemgjorda kroppkakor och bullar i det lilla kollektivets kök. Med tiden växte något fram mellan dem. Vänskapen blev till något annat, och rätt som det var fanns inga gränser mellan de två.
Men så är det i ett kollektiv, allting syns, man har ögon överallt. Snart viskade någon till Malin att Christer ofta satt hos Anna och att det nog inte bara handlade om prat.
Det blev ett väldigt bråk hela våningsplanet hörde dem. Malin, stolt som hon var, kastade ut Christer och hans saker i korridoren på två röda.
Han hade inget hem att gå till, och klockan var sent. Då öppnade Anna sin dörr för honom.
Då var dottern mellan Malin och Christer sex år. Christer 25, Malin 32 och Anna 39.
När Gerd fick veta att Christer lämnat Malin blev hon jublande glad. Men när hon insåg att han nu bodde hos Anna, som gick ännu mer över åldersgränsen, blev hon plötsligt tyst.
Hennes reaktion förvånade mig. Alla dessa år hade hon klagat på Malin för att hon var äldre än Christer, och så blev det tyst när han flyttade ihop med Anna, som hade två barn och var fjorton år äldre än honom själv. Besvikelse, eller kanske ett uppvaknande?
Det är nu femton år sedan Malin och Christer skilde sig. Sedan dess har Christer bott med Anna. De har inga gemensamma barn men lever i full harmoni. Och trots åldersskillnaden idag är han 40, Anna är 54 är de lyckliga tillsammans. Gerd tar emot dem med öppna armar utan klagomål eller sura miner. Allt är, på något sätt, fridfullt nu, och jag ser hur genuint lycklig Christer är.
Så vad tror ni, är det möjligt att vara lycklig även när kvinnan är äldre?
