Min egen mamma kastade ut mig ur lägenheten för att min styvpappa betydde mer för henne! Jag bodde med min pappa tills jag var 5 år och det var den lyckligaste tiden i min barndom. När han gick bort slutade mamma ta hand om mig och började leva för sin egen skull. Vid 8 års ålder fick jag en styvpappa som ville kontrollera varje steg jag och mamma tog, och livet förändrades totalt. Vi levde efter styvpappans schema, han delade ut alla hushållssysslor men gjorde sällan något själv då han brukade säga att han var ”för trött efter jobbet”. Mamma tvingade mig alltid att göra allt han sa, för hon var rädd att han skulle bli arg och börja bråka. När jag blev tonåring började jag revoltera mot att varje dag sluta skolan, gå hem, laga mat, städa, tvätta styvpappans bil och göra allt annat de hittade på till mig – medan ”det kära paret” bara tittade på tv. Efteråt fick jag ofta en örfil och en föreläsning om hur otacksam jag var för att jag hade det så bra tack vare dem. Förutom tak över huvudet och mat – något jag i praktiken jobbade ihop genom allt hushållsarbete – fick jag inget av dem. Om jag ville gå på en kurs, ha en privatlärare eller börja på gym, blev jag utskrattad och fick höra att jag först måste lära mig att tjäna mina egna pengar innan jag fick spendera dem. Kläder köptes nästan aldrig till mig. Varje gång jag fick något nytt blev jag påmind om det i flera veckor… När jag var 18 år, efter studenten, sa mamma att det var dags för mig att hitta en egen lägenhet, jag skulle inte plugga vidare utan genast börja jobba – för jag kunde inte bo kvar längre. Vi kommer från en liten stad och det är svårt att hitta jobb där. Dessutom ville jag egentligen plugga vidare och hoppades att mina föräldrar skulle ändra sig om de såg att jag klarade skolan på egen hand. Men mamma stod på sig och i stället för att plugga till studentexamen jobbade jag som servitris de sista tre månaderna – från kl 10 till midnatt, med usel lön och nästan inga dricks – jag fick ihop till hyra för två månader och visste inte vad jag skulle äta. Mina provresultat blev dåliga för jag missade massor av viktiga lektioner och därmed kom jag inte in på någon statlig högskola och hade ingen som kunde betala terminsavgiften för privata alternativ. Jag sade upp mig på sommaren och började söka bättre betalda jobb, då mamma och styvpappa varje dag frågade när jag skulle flytta – till slut kastade de ut mig ur lägenheten… Jag försökte jobba i en butik som sålde rengöringsmedel, men efter ett par dagar blev jag förgiftad och när jag ville komma tillbaka hade de redan hittat en ny tjej. Tiden rann iväg – jag försökte olika jobb men kunde inte försörja mig på egen hand någonstans. Mitt i sommaren fyllde jag år och min faster kom för att hälsa på. Jag hade inte berättat något för någon, men när hon frågade vad som hänt brast jag ut i gråt och kunde inte hålla inne längre. Samma dag hjälpte hon mig packa mina saker och tog med mig hem till sig. Jag hade uppfyllt mina föräldrars önskan om att flytta ifrån dem, och det gjorde det lättare. Min faster hjälpte mig hitta ett bra jobb i hemstaden, jag började jobba i en bokhandel och kunde samtidigt plugga. När jag tog studenten året därpå lyckades jag på egen hand komma in på statlig högskola. Hon hjälpte mig med allt och lämnade mig aldrig ensam när mina föräldrar återigen påminde mig om hur otacksam och dålig jag var. Tiden gick, jag blev färdigutbildad och fick ett bra jobb. Idag är jag tacksam mot min faster som aldrig lämnade mig i de svåra stunderna – nu stöttar jag henne, tar med henne på lyxsemester och bryr mig om henne.

Min egen mamma kastade ut mig ur lägenheten för att min styvpappa var henne kärare!

Jag bodde med min pappa tills jag var fem år gammal, och den tiden var den lyckligaste delen av min barndom. När han gick bort slutade mamma att bry sig om mig och började istället leva sitt eget liv. När jag var åtta år träffade hon min styvpappa, som försökte kontrollera varje steg både jag och mamma tog, och hela mitt liv förändrades.

Vi levde efter ett schema som min styvpappa satt upp, han delade ut hushållssysslorna och det visade sig att han själv aldrig gjorde något han sade att han var trött efter jobbet. Mamma tvingade mig att göra allt han ville, hon var rädd för att han skulle bli arg och att det skulle bli bråk mellan dem.

När jag kom in i tonåren började jag göra motstånd. Jag var less på att komma hem från skolan och behöva laga mat, städa hela lägenheten, tvätta styvpappas bil och hitta på nya sysslor varje dag, medan det förälskade paret bara satt framför tv:n. Om jag protesterade fick jag en örfil och en lång föreläsning om hur otacksam jag var som fick så mycket av dem.

Förutom ett tak över huvudet och mat, vilket jag fick genom att sköta hela hushållet, gav de mig egentligen ingenting. Ville jag gå på någon kurs, få extrahjälp i skolan eller skaffa ett gymkort, skrattade de åt mig och sa att jag borde lära mig tjäna pengar först innan jag får slösa dem. Kläder fick jag nästan aldrig några nya, och om de väl köpte något blev jag påmind om det i veckor framöver.

När jag fyllde 18 och tog studenten sa mamma till mig att det var dags att hitta en egen lägenhet. Någon högskola tyckte hon inte att jag skulle gå, utan jag borde börja jobba direkt för nu kunde jag inte bo kvar längre.

Vi kommer från en liten stad i Småland och det är svårt att hitta jobb där. Jag ville helst läsa vidare och hoppades någonstans att mamma och styvpappa skulle ändra sig när de såg att jag försökte på egen hand. Men mamma stod på sig allt mer, och sista tre månaderna innan studenten jobbade jag som servitris. Jag jobbade från tio till tolv på natten, tjänade väldigt lite, fick knappt några dricks alls och hade till slut bara råd med två månaders hyra. Jag visste knappt hur jag skulle ha råd med mat. Jag missade många viktiga lektioner och mina betyg blev lidande, så jag kom inte in på högskolan och ingen kunde betala för en privat utbildning.

På sommaren sa jag upp mig och försökte hitta något bättre. Mamma och styvpappa frågade varje dag när jag äntligen skulle flytta, och till slut slängde de ut mig ur lägenheten.

Jag försökte jobba i en kemikaliebutik, men blev förgiftad efter bara några dagar. När jag ville komma tillbaka hade de redan hittat en ny tjej. Tiden rann iväg jag provade olika jobb men klarade mig aldrig på egen hand.

Mitt i sommaren hade jag min födelsedag och min moster Gunilla kom på besök. Jag hade inte kunnat berätta för någon innan, men när hon frågade hur det egentligen stod till brast allt för mig och jag började gråta. Samma dag hjälpte hon mig att packa ihop mina saker och tog hem mig till sig i Växjö. Jag hade ju gjort mamma och styvpappa nöjda och flyttat ut, så det kändes nästan lättare.

Gunilla hjälpte mig att hitta ett bra jobb i stan jag fick jobb i en bokhandel där jag också hade tid att plugga till komvux. Nästa år tog jag studenten och kom själv in på högskolan. Moster Gunilla fanns där för mig hela tiden, lät mig aldrig vara ensam när tankarna blev mörka och påminde mig om att jag var värd så mycket bättre än det mina föräldrar sagt mig.

Åren gick, jag blev klar med studierna och fick ett bra jobb. Nu tackar jag moster Gunilla varje dag för att hon fanns där när livet var svårt. Jag hjälper henne, tar med henne på fina resor och gör allt jag kan för att hon ska ha det bra.