Istället för vingar, en bumerang bakom ryggen
Jag ska minsann göra livet surt för er! Ni kommer få dansa, det lovar jag! skrek min brors fru, full av raseri.
Men varför, Ulrika? Jag gav ju hela beloppet till dig. Vad mer vill du? mamma förstod inte varför Ulrika hotade henne.
Var är det skrivet att du gett oss pengarna? Var är vittnen? Något kvitto? Du och Anders är skyldiga mig och Olof halva lägenheten! Ulrika stod envist i dörröppningen.
Nu räcker det, Ulrika! Gå hem, det är bäst så! Jag var vittne när pengarna överlämnades, det får duga. Hälsa Olof, att han borde ta och styra upp dig lite. Och kom inte hit igen, jag kunde inte låta bli att lägga mig i. Mamma var helt försvarslös.
Ni kommer ångra er, men då är det för sent! Jag går till en trollkarl och förbannar er! ropade Ulrika på väg ut.
Efter pappa dog sålde mamma huset i Dalarna och flyttade in hos mig i min trea i Malmö. Jag var redan änka då och tog hand om min femåriga son, Viktor. Mamma fick gladeligen bo hos mig.
Vera, blir det okej om jag ger Olof halva pengarna från huset? Han är ju ändå min son. Ulrika gnager ständigt på honom om att han är värdelös och inte klarar av familjen, mamma tittade bedjande på mig.
Men herregud, det är väl ingen sak! Självklart, gör det. Det är rättvist, sa jag och menade det verkligen.
Vi bjöd hem Olof och Ulrika, och mamma lämnade pengarna direkt i handen på Olof. Och två år senare dyker Ulrika upp igen, kräver mer pengar, hotar och förbannar oss.
Jag slängde ut henne och glömde Ulrika. Under flera år hade vi ingen kontakt alls med Olof eller Ulrika. Det var som att en svart katt sprang mellan oss. Sedan blev allt bara elände bekymmer vräkte in över oss som en oändlig regnvägg. Det blev som att vi gick på promenad bland olyckor som man brukar säga här, man försöker fly över sjön men sorgen väntar på stranden.
Mamma blev liggande, jag blev sjuk i något mystiskt, Viktor fick våt eksem över hela kroppen. Det var alltid något strul. Allt i lägenheten kändes nedsänkt av medicindoft, saker gick sönder, ramlade och krossades. Klockan på väggen stannade mitt i natten. Jag, som jobbat som polis, tvingades gå i pension trots att jag tänkt fortsätta tills de bad mig säga upp mig själv. Jag behövde ta hand om mamma och försöka få Viktor frisk. Och pengarna gled bara iväg, hela tiden.
Minns att jag gjorde lägenheten till ett litet viol-paradis: överallt stod violer som jag odlade, förökade och sålde på torget i Malmö. De små blommorna räddade oss faktiskt från att hamna i skuld. Folk köpte gärna.
En gång om året kom släkten och bodde hos oss en vecka. De gav oss begagnade men hela och rena kläder, tog med mat: kött, pasta, gryn, mjöl… Och vi var otroligt glada för allt. Sen åkte de hem och det blev samma rundgång igen.
Pengabrist, sjukdomar, apati.
För att inte förtvivla startade jag en liten blomsterbänk utanför porten. Sådde frön på våren enkla blommor som lejongap, luktärter, ringblommor. Den blev min enda inspiration.
En dag kom grannen Mikael förbi och tittade på min enkla blomsterbänk:
Hej på dig, granne! Kanske kan jag sponsra dig lite? Köp fler blommor, så blir det ännu vackrare för oss alla.
Jag ryckte på axlarna. Mikael stoppade några hundralappar i min morgonrockficka:
Ta det, vår kära trädgårdsmästare! Var inte blyg. Du skapar ju skönhet för oss alla.
Jag blev så glad att jag köpte exotiska blommor och små buskar. Min rabatt blomstrade i alla färger och dofter. Grannarna var helt tagna av denna lilla oas.
Mikael stannade alltid till:
Bara en god människa får sådana blommor att frodas så!
Han bjöd ofta på godis, choklad, glass:
Det är till dig, Vera, för allt slit!
Det var så fint att någon brydde sig.
Åren gick, sakta började allt ordna sig. Mamma hämtade sig, blev piggare. Viktors hud blev frisk igen. Jag började känna mig som en riktig kvinna i vita spetsar, som de säger. Ville älska och bli älskad, trots att jag inte var så ung längre.
Viktor, som sett sin mormor sjuk så länge, bestämde sig för att bli läkare. Han kom in på Karolinska, jobbade extra på sjukhuset, blev snart assistent på operationer. Med tiden bad grannarna honom om hjälp med diagnoser, injektioner och dropp… Viktor blev anestesiolog.
Vi renoverade lägenheten tillsammans, Viktor köpte en begagnad Volvo. Han skulle gifta sig med kollegan Astrid hon är kardiolog. Allt var lugnt och bra.
Nu ringer Ulrika med hes röst:
Hej, Vera. Kanske du kan hälsa på mig? Jag ligger inne på sjukhuset.
Jag besökte henne, fann hennes säng på avdelningen.
Vad har hänt, Ulrika? blev förvånad över hennes utslitna ansikte, och ögonen var helt tomma.
Det gick så. Jag och Olof gick i skogen. Vi fann en människoskalle i gräset, tog hem den, rengjorde, lackade och gjorde en askkopp av den. Ett halvår senare dog din bror i en bilolycka. Två månader senare kvävdes vår son i garaget. Jag fick lunginflammation och ligger här. Varför tog vi hem den där fördömda skallen? All misär började där, Ulrika grät hårt.
Nej, Ulrika, det började när du vände dig till svartkonst och häxor. Skallen blev bara ett slags följd, jag kunde inte vara tyst. Hon orsakade så mycket olycka för oss.
Du har rätt, Vera. Jag ber om ursäkt. Jag kastade förbannelser och hat på er. All min ilska blev som svart tjära. Slutresultatet blev ensamheten. Förlåt mig. Kan vi försöka glömma gamla gräl? När jag var ung växte vingar bakom ryggen nu är det en bumerang. Jag känner hur den bränner Ulrika sänkte huvudet, blev stilla och tänkte.
Jag berättade allt för Viktor han var också medkännande:
Mamma, vi borde flytta moster Ulrika till mitt sjukhus. Där finns bättre omsorg. Hon är ju ingen främling.
Ja, Viktor, jag hade förlåtit Ulrika helt och hållet. Hon behövde omsorg, hon var ju helt ensam, utan man och barn.
…Mikael föreslog att vi skulle slås ihop. Han bodde bara en våning över.
Vera, kom hem till mig. Det blir roligare. Du änka, jag änkeman vi har mycket att prata om. Vad säger du?
Ja, Mikael, jag kunde inte tro att lyckan kom så oväntat. Det värmde hela mig, som om det fallit från himlen.
Mamma blev glad för min skull:
Ser du, Vera, lyckan har gått bredvid dig sakta kom den närmare, tittade in. Du har förtjänat den.
Ulrika blir snabbt bättre nu och vill gärna hälsa på. Ska jag bjuda hit henne? Jag rådfrågar Viktor och Mikael först…
