Min syster är helt uppslukad av sin karriär, fokuserad till hundra procent på sitt arbete, berättar Rebecca. Hon är 40 år, ensamstående och har inga barn. Hon har redan köpt både en bostadsrätt och en bil. Hon hör sällan av sig till mig eller till våra föräldrar, men förväntar sig fortfarande något från dem.
Rebecca och hennes äldre syster har haft en avlägsen relation sedan barndomen. Det har främst berott på deras olika personligheter och utseende. Rebecca är lugn och familjekär, gifte sig tidigt, har tre barn och har hela sin uppmärksamhet på hemmet och barnen. Hennes storasyster har alltid varit målmedveten och ambitiös, och har jobbat hårt för att nå sina mål. Hon reser ofta i jobbet, vilket gör att hon sällan är hemma särskilt under högtider hos deras föräldrar. Rebecca däremot har en nära relation till sina föräldrar. De hjälper henne med barnen, följer med dem på aktiviteter och firar födelsedagar och helger i deras rymliga trea.
För tillfället bor Rebecca och hennes familj i en liten etta. När föräldrarna insåg att barnbarnen och Rebecca kämpar på i trångboddheten, funderade de länge på hur de bäst kunde hjälpa till. Till slut beslutade de sig för att erbjuda Rebecca att byta till deras större lägenhet. Ettan som Rebecca har räcker inte till, och de har inte möjlighet att bygga ut eller skaffa ett nytt bolån det är bara Rebeccas man som har jobb. Föräldrarna ville hjälpa genom att byta lägenhet och direkt överlåta bostadsrätten till Rebecca.
Men de var inte beredda på storasysterns reaktion. Hon uttryckte sitt missnöje och utropade: Så hela lägenheten ska bli Rebeccas, och vad händer med mig? Är inte jag också er dotter? Mamman försökte förklara: Kära, förstå oss. Vi negligerar dig inte. Du har uppnått allt på egen hand, och om du vill ha något större, är vi övertygade om att du kan fixa det. Rebecca har ett akut behov hon har familj, barn och bara en liten etta. Trots mammans förklaringar kände den äldre systern sig övergiven och reagerade med bitterhet. Rebecca försökte bemöta: Hon beter sig som ett bortskämt barn som inte fick sitt godis. Mamma har rätt, vi behöver mer hjälp. Hon har allt. Vill hon åka på ännu en resa till Bali? Dessutom har hon själv valt att dra sig undan, och hon svarar inte ens i telefon på veckor. Hon är bara självisk.
Frågan kvarstår: Är storasystern självisk när hon bortser från sin systers behov, eller handlar det om hennes självständighet och rätt att få samma uppmärksamhet som dotter när det gäller föräldrarnas bostad?
