När en kollega bjöd in mig till sitt bröllop hade jag jobbat på förlaget i lite mer än fyra månader. Faktum är att jag blev vän med den här tjejen redan under mina första dagar på det nya jobbet. Hennes livspartner hade jag däremot aldrig träffat innan. Trots det tackade jag ja till inbjudan, eftersom jag gärna ville visa upp min nya klänning.
Förutom mig hade hon bjudit några fler av våra kollegor, och vi gick dit tillsammans. Den kvällen var vi något sena och kom när alla gäster redan satt till bords. Vi smög tyst in i festlokalen.
Det var över hundra gäster på bröllopet, och festlokalen var vackert dekorerad, med dignande bord av svenska läckerheter. Men det var ändå något helt annat som fick mitt hjärta att slå volter. När jag fick syn på min kollegas fästman tappade jag nästan andan. Jag blev blixtförälskad! Det märkligaste var att känslorna tycktes besvarade. Hela kvällen var huvudet som i ett rus, kinderna hettade och hjärtat slog så hårt att det nästan hoppade ur bröstet. Jag orkade varken äta eller dricka.
För att slippa mer plåga bestämde jag mig för att gå hem tidigt. I hjärtat brann en eld och jag kände att jag behövde stänga in mig hemma för att kunna lugna ner mig. När jag lämnade förlagsbyggnaden dagen därpå, stod han plötsligt där och väntade vid entrén. Hans unga hustru var på semester så hon var inte på jobbet.
Utan ett ord gick han fram till mig, tog min hand och ledde mig till sin bil. Han sa ingenting, utan kysste mig direkt, och jag kunde inte motstå honom. Vi både pratade och kysstes i timmar det gick inte att sluta. Sedan följde han med mig hem, och där hände det som inte borde ha hänt. Han lovade att han skulle skilja sig för att kunna gifta sig med mig. Och så blev det faktiskt. Han åkte hem för att prata med sin fru, packade sina saker och kom tillbaka till mig. Vad de sa till varandra vet jag inte jag frågade aldrig.
Snart därefter gifte vi oss, köpte en lägenhet ihop (det kändes som ett mirakel att vi fick den mitt i Stockholm!) och nu har vi varit tillsammans i över tre år. Jag sade såklart upp mig direkt från jobbet. Jag kan bara föreställa mig hur mycket ilska och besvikelse som riktades mot mig! Min mans förra fru hade jobbat där i flera år, och jag var nykomling. Det var helt förståeligt att alla tyckte synd om henne. Jag har ingen aning om hur hon lever idag vi har aldrig pratat om deras relation.
Min man och jag bestämde oss för att börja om på nytt, med ett rent blad. Jag känner mig verkligen lycklig nu! Folk trodde att vårt äktenskap skulle bli kortlivat, men nu har vi fått bevisa motsatsen. Varje dag är fylld av glädje och kärlek. Efter allt vi gått igenom vet jag nu med säkerhet: man måste våga välja sitt eget lycka och våga stå emot fördomar för livet är alldeles för kort för att inte följa sitt hjärta.
