Efter att ha släppt av älskarinnan ur bilen tar Niklas Buch snällt farväl av henne och kör hemåt. Han stannar till en sekund vid porten, funderar snabbt igenom vad han ska säga till hustrun. Kliver upp för trapporna och låser upp dörren.
Hej, säger Niklas försiktigt. Märta, är du hemma?
Hemma, svarar Märta lugnt från köket. Hej. Ska jag börja steka schnitzel eller?
Niklas hade lovat sig själv att vara rak bestämd, självsäker, som en riktig karl! Han vill sätta punkt för sitt dubbelliv, medan älskarinnans kyssar fortfarande bränner på läpparna och innan han fastnar i det bekväma vardagslivet igen.
Märta, säger han och harklar sig. Jag är här för att säga att vi måste gå skilda vägar.
Märta tar nyheten med typisk sinnesro. Det är svårt att rubba Märta Buchs lugn Niklas har till och med retats förr och kallat henne Isdrottningen.
Vad menar du? frågar hon från köksdörren. Ska jag inte steka schnitzel, alltså?
Gör som du vill, säger Niklas. Vill du, så stek. Vill du inte, låt bli. Men jag går till en annan kvinna.
De flesta fruar hade slängt sig över mannen med stekpannan eller rest en scen. Men Märta är inte som de flesta.
Jaha, du är väl inte mer än en sån där Alexanderson-typ, säger hon. Tog du hem mina stövlar från skomakaren?
Nej, ursäktar sig Niklas. Men om det är viktigt så åker jag och hämtar dem direkt!
Jamen snälla nån! suckar Märta. Det där är så typiskt dig, Niklas. Skickar man dig att hämta stövlar så får man tillbaka fel par.
Niklas känner sig sårad. Det här uppbrottet går ju inte som han föreställt sig det saknas känslor, passion, vredesutbrott! Fast, vad hade han väntat sig av sin lugna hustru?
Märta, jag tror inte du hör vad jag säger! utbrister han. Jag förklarar officiellt att jag lämnar dig och börjar om med en annan kvinna, och du bryr dig bara om stövlarna!
Helt rätt, säger Märta. Du kan ju gå vart du vill, till skillnad från mig. Dina stövlar är ju inte på lagning. Vad hindrar dig?
De har varit gifta i många år, men Niklas lyckas fortfarande inte avgöra när Märta driver med honom och när hon menar allvar. Han förälskade sig ju en gång i Märta just för hennes stabila sätt, konfliktfrihet och fåordighet. Och att hon var praktisk och dessutom rätt snygg hjälpte också till.
Märta är pålitlig, trofast och cool som en fyr i stormen. Men nu älskar Niklas en annan. Han älskar henne hett, syndigt, ljuvligt! Så han måste få tala klarspråk och gå vidare.
Såhär är det, Märta, säger han högtidligt och med lite sorg. Jag är dig evigt tacksam, men jag går eftersom jag älskar en annan kvinna. Och jag älskar inte dig.
Oj då, säger Märta. Du älskar mig inte, vilken sensation. Min mamma var tvärtkär i grannen, min pappa föredrog bridge och Mariestadsöl. Och här står jag ju ändå hur fin som helst!
Niklas vet att det är lönlöst att diskutera med Märta; varje ord väger ton. Hans vilja att bråka rinner bort, han orkar inte.
Märta, du är verkligen fantastisk, säger han knappt hörbart. Men jag älskar en annan. Passionerat, syndigt och ljuvligt. Jag tänker gå till henne, förstår du?
Jaha, vem är den andra? frågar Märta. Är det kanske Malin Kullberg?
Niklas ryggar till. För ett år sedan hade han faktiskt en affär med Malin, men att Märta visste det!
Hur känner du till börjar han men ångrar sig. Jaja, det handlar inte om Malin.
Märta gäspar.
Då kanske det är Gunilla Isberg du menar? Ska du till henne nu?
Niklas ryser. Gunilla var kort också hans, men det tillhör det förflutna. Och om Märta visste varför sa hon inget? Just det, hon är ju lika tyst som en svensk vintermorgon.
Fel gissat, säger han. Varken Gunilla eller Malin. Det här är en annan, fantastisk kvinna! Hon är min dröm, jag kan inte leva utan henne, och du ska inte försöka stoppa mig!
Då är det väl Maria, säger Märta. Niklas, Niklas du är hopplös. Tror du det är en hemlighet? Din dröm heter Maria Valentin Gustavsson. Trettiofem år, ett barn, två aborter Stämmer det?
Niklas tar sig för pannan. Helt rätt! Det är just Maria Gustavsson han har förälskat sig i.
Men hur viskar han. Har du spionerat på mig?
Snälla Niklas, säger Märta. Jag är legitimerad gynekolog. Jag har undersökt varenda kvinna i hela den här stan, du har bara hunnit med några enstaka. Så fort jag ser en undersökningsjournal så förstår jag var du varit, din stolle!
Niklas försöker samla sig.
Okej, säger han bestämt. Låt oss säga att det är Gustavsson. Men det ändrar ingenting. Jag lämnar dig för henne.
Ej, Niklas, säger Märta. Kunde du inte ens fråga mig om råd? Och förresten något så särskilt finns inte hos Gustavsson, det säger jag som läkare. Har du sett hennes patientjournal?
N-neej mumlar Niklas.
Just det! För det första rakt in i duschen med dig. För det andra imorgon ringer jag Lennart så får du en tid på venerologmottagningen utan att vänta, säger Märta. Sen pratar vi. Det är ju pinsamt, gubben till en gynekolog kan inte ens hitta en frisk kvinna!
Vad ska jag göra? gnäller Niklas.
Jag går och steker schnitzlar, säger Märta. Och du kan duscha och göra vad du vill. Vill du ha tips på någon utan sjukdomar bara säg till, jag har kontakterNiklas står kvar i hallen ett ögonblick, märkligt vilse. Doppar fingertoppen vid kinden där Marias kyss tidigare landat. Nu känns allting som en dröm overklig, ett blekt eko i hans virriga hjärna. Märta slamrar lite med stekpannan, visslar entonigt på Gå inte förbi.
Sakta sparkar Niklas av sig skorna. Det luktar svagt tvål och peppar i lägenheten, tryggt och alldagligt. Han hör Märta ropa:
Och ja, Niklas om du glömt: imorgon ska bilen servas. Boka tid jag har lagt lappen på hallbordet!
I den korta tystnad som följer rör han vid lappen. Han känner plötsligt hur orken rinner ur honom, hela situationen blir märkligt komisk. Hans dramatiska sorti har mynnat ut i gynekologiska påpekanden, schnitzel och halltjänster.
Han stegar långsamt ut till köket. Märta vänder sig om, snyggare än han minns, stekpannan i hand och ett outgrundligt leende på läpparna.
Niklas, säger hon och ser honom djupt i ögonen. Får jag steka schnitzel till två, eller ska jag bara ta en?
Plötsligt nickar han.
Stek till två.
Och medan doften av smör och citron spred sig i köket, blev Niklas för första gången på länge märkligt sugen på just schnitzel och förvånad över hur trygg en fyr i stormen egentligen kan kännas.
