Vad heter du, sköna flicka? Främlingen satte sig bredvid henne. Märta! svarade flickan. Och du då? Jag heter Karl, och jag och din mamma ska bo tillsammans nu. Nu är vi du, jag och din mamma en riktig familj!
Snart flyttade mamma och Märta hem till Karl. Styvpappan bodde i en rymlig trea i Södertälje, där Märta fick ett eget rum. Karl var vänlig, köpte alltid godis och små presenter till Märta, medan hennes riktiga pappa bara brukade ringa när han ville bråka med hennes mamma.
En dag berättade mamman för Märta att hennes pappa hade fått en ny familj och hade flyttat till Umeå. Märta blev ledsen eftersom hon verkligen älskade honom. Hennes mamma kunde både skälla och ge henne en dask på rumpan ibland, men hennes pappa hade aldrig gjort så. Märta mindes tydligt hur hennes föräldrar skilde sig hur mamma skrek på pappa och till och med ville slå till honom. Det hon aldrig glömde var orden mamma sa till pappa innan de gick isär:
Tro inte att du var den första att vara otrogen, du har varit det länge, som en kronhjort!
Sedan packade mamma ihop alla saker och de flyttade till mormor i Visby. Märta förstod aldrig riktigt varför hennes pappa hade horn; han var ju flintskallig och hade inte ett hårstrå på huvudet. Till slut gick mamma och pappa skilda vägar, för gott.
Med Karl fungerade allt rätt bra tills Märta började första klass. Hon tyckte inte alls om skolan utan jämt stökade under rasterna, så hennes föräldrar fick komma till skolan ofta ibland fick Karl gå dit istället för mamma. Styvpappan tog Märta och hennes skolgång på största allvar och hjälpte ofta till med läxorna.
Du är ingen för mig, så du ska inte ge mig order! brukade Märta säga med en mening hon hört från mormor. Jag är faktiskt din pappa, för det är jag som ger dig mat och kläder. svarade Karl.
När Märta fyllde tio år kom hennes riktiga pappa tillbaka till Göteborg. Då förstod hon redan vad ha horn betydde. Förmodligen så har den andra frun också varit otrogen, därför stack han. sa mamma då. När pappan kom tillbaka bad han att få träffa Märta, och mamma gick med på det. Märta blev glad över mötet.
Hur har du det? frågade pappa. Inte så bra svarade Märta. Min styvpappa gnäller alltid på mig. Han är ingen för dig, han har faktiskt ingen rätt att skrika på dig! sa pappa argt. Mormor säger samma sak, men Karl bryr sig inte. Märta överdrev, för Karl hade aldrig höjt rösten åt henne. Hon ville bara att pappa skulle bli orolig för henne. Jag tar hand om det. sa pappa. När de promenerade i Slottsskogen såg de att man bara fick klättra på åtta av parkens rutschkanor själv, resten behövde vuxet sällskap. Men pappa ville inte åka karusell. Sedan berättade Märta att hennes födelsedag närmade sig och att hon drömde om en ny mobiltelefon. När mamma hämtade henne sa hon att Karl aldrig skriker på Märta, men pappa ville inte lyssna.
Min pappa är riktigt snål! sa Märta till Karl. Han köpte inget åt mig i parken, bara en glass, det var allt. Vi gick bara runt. Karl, du är bättre än min pappa. Nu rättar vi till pappas misstag och har lite roligt på Barnens Hus på lördag.
Men lördagsutflykten blev inställd eftersom Karl tyvärr fick ett akut problem på jobbet. Han ignorerade också alla antydningar om en ny mobil.
Pappa, Karl lurade mig! grät Märta i telefon till sin pappa. Han sa att vi skulle till Barnens Hus i helgen, sedan sa han att jag varken förtjänar utflykten eller en ny mobil.
Fast det var lögn, fick det pappa att köpa henne en mobil ändå. Förra gången hade han ignorerat hennes önskan, men efter det här kunde han inte låta bli. Pengarna räckte dock bara till en enkel modell.
Kunde du inte vänta tills du fyller år? frågade Karl. Jag har en önskan om att skaffa en hund! svarade Märta. Nej du, den måste du rasta varje dag och du kommer väl inte ens vilja, som vanligt! sa styvpappan.
Efter de orden blev Märta alldeles hysterisk, ringde sin pappa direkt och klagade: Pappa, snälla hämta mig! Karl är elak mot mig och vill alltid bestämma! skrek hon.
Då började alla bråka sinsemellan och försöka reda ut situationen. Till slut fick Märta bo hos mormor i några dagar, och sedan kom hennes mamma dit med sina grejer och sa att hon skulle lämna Karl för alltid. Pappa återvände till sin fru, som visade sig vara gravid. Nu får Märta varken någon ny mobil eller en hund, och mormor kommer garanterat inte gå med på ens en liten katt!
