Innan jag gifte mig med min fru, Elin, arbetade jag utomlands i tre år. Under den tiden lyckades jag spara ihop pengar till en egen lägenhet. Så snart vi blev gifta började vi leta efter ett hem i Stockholm. Vi letade länge innan vi hittade rätt. Till slut fann vi en tre-rumslägenhet mitt i stan, nära ett ICA och en grundskola. Det enda minuset var att lägenheten behövde renoveras, och priset var rätt högt. Jag hade tillräckligt med pengar för lägenheten, men det räckte inte till renoveringen. Trots det kändes det som rätt val för oss.
Ljus och rymlig, alla papper blev klara snabbt och vi flyttade in utan att tveka. Renoveringen kunde ta tid, så jag frågade min svärmor om ett lån. Jag tänkte att jag kunde fortsätta arbeta utomlands och betala tillbaka så fort som möjligt. Men hon sa nej, hon behövde pengarna för sin yngsta dotter, som fortfarande gick på universitetet.
Fyra år gick och vi gjorde det mesta själva. Vi köpte möbler, renoverade och skapade ett mysigt hem. Vi slet hårt hela tiden. Sedan bestämde vi oss för att vi behövde en bil. Så vi sparade till det också. Bara några månader senare blev Elin gravid, och vi blev förstås överlyckliga.
På senare tid har min svärmor börjat komma hem till oss varje dag. Varje gång viskar hon något till Elin. Jag har aldrig hört vad de säger. Det visade sig, efter en tid, att hennes andra dotter vill kasta ut henne ur sitt eget hem. Hon hade tagit med sig sin pojkvän, som hon vill gifta sig med. Men pojkvännen tycker inte om svärmor, och han satte upp ett villkor: antingen får svärmor flytta, eller så flyttar han inte in. Dottern valde pojkvännen.
Nu står min svärmor utan egen bostad. Hon gav all sina pengar till den yngsta dottern. Hon vill inte flytta därifrån om hennes mamma inte köper en ny lägenhet åt henne, eftersom det unga paret inte vill bo tillsammans med svärmor. Så nu tänker svärmor bo hos oss istället vår lägenhet är ju stor, tillräckligt med plats för alla.
När jag fick höra det vägrade jag direkt.
När jag behövde hjälp och pengar, sa min svärmor nej. Och nu vill hon bo hos oss. Jag vill verkligen inte ha det så. Jag tänker stå fast vid mitt beslut. Jag vet inte hur jag ska övertala Elin att inte bjuda in henne. Svärmor har ju fortfarande sitt eget hem, hon får kämpa för att behålla det. Och låta dottern och hennes pojkvän fundera på var de vill bo, det är deras problem.
