Jag är pensionär medan jag stod och sålde kringlor försökte några lura mig.
Jag stod vid min lilla kringelvagn, precis som alltid, i hörnet av Drottninggatan och Odengatan. Min plats, varje dag. Så närmade sig två män. Snyggt klädda, i kostym och slips, en hade en blank portfölj i handen. Det där affärsmannalooken men i ögonen såg man genast att något var lurt.
God morgon, frun, sa den ena, med ett sånt där säljande leende som man får när någon först blåser en och sedan önskar allt gott. Är det ni som äger det här ståndet?
Ja, min vän, det är jag. Vill ni ha varsin nybakad kringla? De är varma fortfarande.
Nej, vi är här av en annan anledning. Ditt stånd står i en zon med högt kommersiellt värde, så det krävs vissa tillstånd.
Då tändes en varningslampa direkt. Men jag valde att spela dum.
Oj då, “tillstånd” Jag har knappt tillstånd att hålla blodsockret i schack längre. Diabetes, högt blodtryck, och förra veckan sa doktorn att kolesterolet är genom taket. Har ni kolesterolproblem? För jag har kan berätta om alla tabletter läkaren gav mig
Frun, ni behöver bara skriva under här försökte han avbryta.
Inte så fort, unge man. Man ska inte avbryta en äldre människa. Som jag sa av de där tabletterna svullnade jag upp som en ballong på Grönan. Och min dotter, stackarn, hon ska skilja sig maken hennes visade sig vara en riktig latmask. Precis som min salig första make, Gud ge honom ro även om han var likadan när han levde.
Den andre killen blev märkbart nervös och tog fram några papper.
Det handlar om böter på femtusen kronor och
Fem tusen?! Oj, vännen min, jag har knappt till hyran. Vet ni vad elpriset är? Och gasen? Yngsta barnbarnet mitt, som vill bli veterinär fastän han bara går på lågstadiet, säger: “Farmor, låt bli att köra varmvattenberedaren så mycket.” Men i min ålder, utan varmvatten fryser jag i lederna
Kan du snälla lyssna på oss
Nej, nu får ni höra på mig. Vet ni hur det är att sälja kringlor när man är 68? Pensionen räcker inte till mediciner ens. Artros i knä, händer, nacke värken låter mig inte sova ibland. Men här står jag varje dag regn, snö, sol. Om jag inte står här, kan jag inte äta. Och nu säger ni att jag ska betala femtusen? Lika bra att tuppa av här så får ni ordna med ambulans.
De såg generat på varandra, båda började svettas.
Vi kan vi kan kanske ordna en avbetalning
Avbetalning? Det har jag med banken, apoteket och mataffären. Till och med med grannen för tanden. Vet ni vad det kostar att laga en tand? Tretusen! Och det hos en folktandvårdare!
Nu började den ene plocka ihop sina papper.
Vänta nu, jag är inte klar. Min syster går på dialys. Vet ni vad det innebär? Tre gånger i veckan, fyra timmar åt gången med slangar och maskiner. En plåga. Och försäkringen täcker inte allt. Vi syskon får hjälpas åt, och till och med från kringelförsäljningen ger jag hundra kronor varje månad. Och nu böter? För vad? Jag har alla papper. Kommunen har godkänt mitt stånd, jag är registrerad, jag betalar skatt lite, för jag tjänar lite. Har till och med försäkringskassan i ordning. Vill ni se?
Jag tog fram plånboken full med papper och kvitton.
Här! Tillståndet gäller till nästa år, signerat och stämplat. Och ni, vilken avdelning sa ni att ni kom ifrån?
De tog ett steg bakåt.
Jasså, ni svarar inte? Intressant. Jag må vara pensionär, men dum är jag inte. Jag jobbade trettiofem år på kommunen innan jag sålde kringlor just på avdelningen för tillstånd. Så jag vet exakt hur det ska gå till. Och en riktig inspektör kommer inte i billig kostym eller kräver kontanter utan kvitto.
Och en sak till det sitter kamera i hörnet. Min svärson är polis. Han ordnade platsen åt mig, det är säkert här. Ska jag ringa honom? Han är tre kvarter bort.
De två vände nästan på klacken och gick kvickt därifrån.
Nej, frun, det har blivit ett missförstånd
Ta med några kringlor på vägen! ropade jag efter dem. Så ser ni att jag inte är långsint!
En av mina stamkunder brast ut i skratt så tårarna rann.
Du fick dem att stå där och lyssna en halvtimme!
Vet du vad? Hälften var lögn. Jag har ingen diabetes, dottern mår bra, systern också. Men såna skojare tror att bara för att du är gammal och fattig, så är du dum.
Och svärsonen som polis?
Det är sant. Liksom kameran och dokumenten, så klart. En sak är att vara fattig. En annan är att vara dum. Jag säljer kringlor för att pensionen är snål, inte för att jag inte kan räkna.
Jag slog in några extra kringlor med lite mer socker och fortsatte med min dag.
Vad säger du gör fattigdom en människa sårbar, eller är livserfarenhet och klurighet mer värt än varenda examen?
