Hemligheten
I en liten svensk by, mer som en lantlig samhälle än en stad, bor nu en flicka vid namn Linnea Andersson. En dag tar hennes mamma, som tror på allt som luktar mystik, med sig Linnea till den lokala spåkvinna Siri.
Siri lägger sina kort på bordet och säger:
Lycklig blir din Linnea. Allt kommer att ordna sig för henne. Men män ser jag inga runt henne.
Linnea är bara tio år då. Orden från den gåtfulla tanten fastnar ändå i hennes minne, även om hon egentligen inte förstår vad som menas.
Åren går. Linnea växer upp och blir lång, stilig och vacker. Alla byns unga killar är som tokiga i henne, men Linnea väljer aldrig någon på riktigt. Hon dejtar någon en stund, sedan någon annan.
Efter skolan söker hon sig ingenstans, trots bra betyg. Hon börjar jobba på det lokala mejeriet. Det viskas om att hon kanske har en romans med någon chef, men ingen har sett dem tillsammans.
Kvinnorna på arbetsgolvet säger käckt till nya kollegor:
Se upp så du inte blir kvar här, Linnea. Plötsligt har hela livet passerat. Flytta till stan istället! Med ditt utseende hade du inga problem att hitta någon där.
Linnea lyssnar, ler vänligt, svarar aldrig.
Så sprids plötsligt ryktet i byn: Linnea är gravid!
Vem har då haft turen att bli far till socknens vackraste flicka? Alla spekulerar, men ingen lyckas lista ut vem som är pappan.
Linneas mamma tvekar inte länge:
Där ser du. Skämt ut oss har du gjort! Nu får du klara dig själv. Jag tänker inte hjälpa dig längre. Klarar du att skaffa barn klarar du väl att ta hand om det också. En månad får du på dig att hitta någonstans att bo.
Okej mamma, säger Linnea lugnt. Jag flyttar, men kalla mig aldrig tillbaka sen.
Två veckor senare köper Linnea ett litet hus med all tänkbar utrustning. Turen står henne bi barn till den gamla damen har tagit över och säljer huset billigt. Ingen förstår riktigt varifrån Linnea, höggravid, får ihop de där pengarna. Det förblir en mysterium.
Snart därpå händer märkliga saker. Huset rustas upp snabbt och ser plötsligt nytt ut. Ett nytt staket dyker upp, en brunn grävs på gården. Folk kommer och gör jobbet på nolltid.
Sen får Linnea leveranser av nya vitvaror och möbler. Hon går runt och ler, verkar lycklig. Det är svårt att tro att hon är ensam och övergiven.
På hösten föder Linnea en son, Anton. På gården står en skinande blå barnvagn. Linnea återhämtar sig snabbt, ser snyggare ut än någonsin. Alltid prydligt klädd, rakryggad, stolt och nöjd, promenerar hon genom byn.
Hemma har hon fullt upp: litet barn, trädgårdsland, vedspisen ska tändas, handlas ska det, tvätten hinner knappt torka mellan varven. Men Linnea är van vid slit sedan barnsben. Hon klagar aldrig, fixar allt själv.
Grannfruarna märker att Linnea är snäll och duktig. Så småningom blir de vänner, hjälper till med Anton ibland. Någons man fixar landen, någon rensar ogräs. Småsaker mesta klarar Linnea själv.
När Anton är ungefär två år kommer en granne springande till en annan:
Har du sett?
Vad då?
Linnea är gravid igen!
Nej, det kan inte stämma!
Gå och titta själv!
I byn startar snacket igen. Vem är pappan den här gången? Ingen vet, Linnea syns inte med någon.
Linnea låter pratet rinna av sig, lever sitt liv. Nu byggs en bastu på tomten, gas installeras, ett modernt växthus i polykarbonat dyker upp. Inte direkt billigt.
Var får en ensam Linnea alla dessa pengar ifrån? undrar man. Hon måste ha en hög chef som skyddar henne. Men Linneas hemlighet förblir okänd.
Snart står samma blå vagn på gården igen, nu med en lillebror till Anton, Simon. Och två år senare: lillebror Mikael.
Linnea har nu tre söner, men ingen vet från vem.
En del skrattar, tycker Linnea är konstig. Andra märker att hennes barn mår bra, är fina, att hon själv jobbar jämt och aldrig dricker de beundrar hennes styrka.
Några viskar och pekar, försöker lära sina egna döttrar att inte bli som Linnea.
Linneas mamma skäms, förstår henne inte, vägrar kontakt även med barnbarnen.
Men Linnea fortsätter gå med huvudet högt och bryr sig inte.
Tiden går. Så en dag svänger en tjusig Volvo upp på hennes uppfart. Ut kliver mejerichefen Henrik Pettersson med en stor bukett tulpaner. Han går in och snart samlas bybor runt huset.
Vad händer? Vad gör chefen Henrik här med blommor mitt på dagen?
Folk vet att Henriks fru gick bort för ett år sedan. Hon var länge sjuk och Henrik vårdade henne intill det sista, trots att de tagit hjälp av hemtjänst.
När Linnea följer Henrik ut igen står halva byn samlad. Henrik drar henne intill sig, kysser henne öppet, och utbrister högt så alla hör:
Linnea har tackat ja till att bli min hustru. Jag och våra söner bjuder er alla på bröllop!
Total tystnad följer. Folk stirrar på det lyckliga paret. Först nu går det upp för dem vem Linneas pojkar liknar…
Så bryter jublet ut.
Efter ett stort, glatt bröllop flyttar Linnea och hennes pojkar hem till Henrik. Hela byn hjälper till med flytten.
Ett år senare föds den efterlängtade dottern.
Och vem tror längre på spåkvinnor efter det?
