Hur ska jag förklara för alla varför du inte är med på mammas stora dag? frågade Johan med uppgiven röst.
Tack, det var väldigt gott, sa Johan och sköt undan tallriken. Linnea, vi måste prata om något.
Vet du, Johan, jag tror redan att jag förstår vad det gäller.
Vadå?
Din mammas födelsedag.
Ja. Det är redan den tionde idag, och hennes födelsedag är den artonde, sa Johan.
Och min är den tjugonde. Hoppas du inte har glömt det? frågade Linnea med ett snett leende.
Självklart minns jag, älskling…
Johan, börja inte ens jag säger nej direkt!
Men du har ju inte ens hört vad jag vill föreslå, protesterade Johan.
Jag vill inte höra det! Jag har redan bokat bord på restaurang på lördag, för tio personer. Åtta är mina vänner, och resten är vi två. Om du vill komma förstås – om inte, så firar vi utan dig.
Det knepiga med situationen var att svärmoderns födelsedag inföll den artonde september, och Linneas egen den tjugonde. För tredje året i rad blev Johan nervös när september kom. Hur skulle han ordna två firanden utan att såra sin mamma eller fru? Han hade ännu inte lyckats.
Linnea, mamma föreslår att vi firar båda födelsedagarna tillsammans, hemma hos henne på lördag. Det är faktiskt ganska logiskt. Varför lägga pengar på att samla släkten två gånger? Och dessutom är torsdagar besvärliga, men på lördagen är alla lediga.
Johan, vem har sagt att jag vill ha din mammas kusiner, systerbarn och syskon på min födelsedag? Jag har bjudit mina vänner som du för övrigt känner utmärkt, svarade Linnea.
Mamma blir ledsen, suckade Johan.
Och tänker du alls på att jag blev sårad förra året och året dessförinnan? Eller har du glömt?
Men det gick väl ganska bra?
Verkligen? Ska vi friska upp ditt minne? För två år sedan vi hade just gift oss i april, det blev september. Din mamma fyllde jämnt. Vad sa du då?
Linnea, mamma vill fira sextio hemma, bara familjen. Så vi bokar inget för lördagen!
Så där stod jag hela fredagen och halva lördagen i din mammas kök och skalade, hackade, kokade och marinerade…
Och på lördagen sprang jag mellan vardagsrum och kök som en servitris. Och märk väl, ingen gratulerade mig på min födelsedag!
Jo, din syster Helena grattade dig, invände Johan.
Nej! Du tipsade henne om att jag också fyllde år den veckan, varpå hon log och sa: “Jaha, det har ju redan varit. Inget att prata om nu.”
Men sedan pratade jag faktiskt med mamma, och förra året grattade de dig vid bordet.
Just det, förra året! Fredag, tjugonde, och jag blev kock, serveringspersonal och diskare. När jag frågade Birgitta, din mamma, varför Helena inte hjälpte till, vet du vad hon sa?
Helena har tid för manikyr idag, och imorgon på lördagsmorgonen ska hon till frisör och hudterapeut.
Jamen visst, Helena kom till firandet med perfekt hår och naglar. Själv knappt hann jag byta kläder innan gästerna ramlade in. De grattade mig, ja, men bara för att det var väntat.
De skålade, men sedan var jag glömd. Och varken förra året eller året innan fick jag några presenter, förutom från dig och mina föräldrar. Så säg till din mamma i år, att jag inte tänker vara med!
Men hon klarar det ju inte utan dig?
Johan, Birgitta har faktiskt både en son det vill säga du och en dotter Helena. Ni kan hjälpa henne. Själv tänker jag fira min födelsedag med mina vänner på lördag.
Hur ska jag förklara för släkten att du inte är med på mammas kalas? frågade Johan.
Kom igen nu, Johan! Ingen där tänker ens på mig, om det inte handlar om att hämta en till tallrik eller ta något från köket. Ni är så sammansvetsade att jag är som en utböling där.
Linnea fick Johan att inse att hon hade rätt att fira på sitt vis. Men hans mamma och syster ansåg att svärdottern inte borde gå sin egen väg.
Så större delen av tiden fram till tjugonde september försökte Birgitta och Helena övertala Linnea att följa familjeprincipen och komma på svärmors lunch.
Linnea, vi har ju en fin tradition, ringde Birgitta. Två år har vi firat tillsammans, det har varit så mysigt. Varför ska du plötsligt krångla nu? Vad är det för fel?
Birgitta, det är enkelt: För det första vill jag fira med mina vänner, och för det andra vill jag göra det på restaurang så jag kan sitta vid bordet och umgås, istället för att springa mellan rum och kök!
Men vi har ju alltid så trevligt hemma tillsammans också, invände svärmor.
Ni har, Birgitta det är ni som pratar med varandra, jag springer och fixar hela kvällen. Det räcker för mig!
Jag trodde aldrig du skulle vägra hjälpa din mans mor, sa svärmor sårat.
Helena var än mer bestämd:
Linnea! Nu är du bara löjlig! Mamma har redan bestämt menyn, pappa har varit på torget och handlat allt. Planera nu vad du ska laga!
Mamma har skickat inköpslistan till Johan. Sluta krångla och bråka inte med mamma. Lördag går fort, sedan kan du träffa dina vänner hur mycket du vill.
Helena, jag är inte envis, men jag sa till er tidigare att jag har andra planer i år. Du kan säkert hjälpa Birgitta.
Johan har det värst han tvingas välja mellan två sidor. Han vill inte såra varken mor eller fru.
Och även om Linnea inte insisterade, förstod han att hon skulle bli ledsen om han valde sin mammas firande.
Men Linnea slutade prata om lördagsplanerna. På fredagen efter lunch ringde svärmor henne på jobbet.
Linnea, var är du? Du har väl inte fortfarande tänkt gå på restaurang? Jag väntar, nu måste vi börja om vi ska hinna till kalaset imorgon!
Birgitta! Jag är på jobbet! Jag har sagt att jag inte lagar mat hos er i år. Låt Helena hjälpa dig.
Hoppas du förstår att Johan inte uppskattar detta sätt att behandla hans mamma och släkt? sa svärmor kallt.
Om jag gifte mig med Johan betyder det inte att jag måste göra allt för er släkt!
Jag har ett eget liv, mina intressen och vänner som dessutom är våra gemensamma och jag har inga planer på att offra det för att bli er köksa och diskare!
Samtalet avslutades i frustration.
På lördagen åkte Johan hem till sin mamma med presenten. Linnea gick klockan fyra till restaurangen där hon bokat bordet.
Gästerna kom i tid. Stolen bredvid henne stod tom, men ingen frågade alla visste hur det låg till.
Hennes vänner grattade, överlämnade presenter, och festen var varm och hjärtlig. Men Linnea sneglade gång på gång mot dörren hon hoppades ändå att Johan skulle komma.
Och han kom, nästan en timme för sent, rusande in med en bukett av hennes favoritrosor, tehybrider med mild doft.
Linnea, jag kom loss till slut! Fick faktiskt smita. Alla pratade om dig. Faster Gunnel frågade varför din Svampängssallad saknades på bordet hon hoppades få receptet också.
Det var för lite på bordet i år, och Helena såg irriterad ut hon lyckades bryta två naglar när hon hjälpte mamma.
De två följande åren deltog Linnea bara som rådgivare vid familjens firanden strax därefter väntade hon barn, och blev mamma till en son.
Och när Birgitta fyllde sextiofem, hyrde hon själv restaurang.
Vad behövde den där svärdottern egentligen? Allt var ju så bra! gnällde Birgitta än en gång…
Vad tycker du, gjorde Linnea rätt? Dela gärna dina tankar i kommentarerna, tryck på hjärtat och följ sidan jag är alltid glad för varje ny följare!
