Dagbok, 14 oktober
Jag minns en ruggig höstdag utanför Växjö, när något ovanligt hände vid en bondgård inte långt från min barndomshem. En älgkalvs mamma försökte förmedla till oss människor att hennes bebis fastnat i ett cementblock, och att det inte var någon slumpnågon hade placerat det där med mening. De svenska lantbor som hörde älgens klagande läten strömmade till platsen för att hjälpa till efter bästa förmåga. Genom ett gediget samarbete lyckades vi till slut få ut kalven ur blocket!
Den här upplevelsen visade mig att älgar är inte bara lugna jättar utan också intelligenta djur med mycket omtanke. Först förstod ingen vad älgkon försökte säga, men när hon svimmade av att hon kämpat för nära det elektriska stängslet gick det upp för oss: hon ville leda oss till sin unge som satt fast.
Till slut befriade vi älgkalven och hon var äntligen säker. De lättade räddarna lyfte henne försiktigt upp på en lastbil och körde henne till ett djurhem utanför Kalmar, där hon får leva i trygghet och ro.
Att se kalvens envishet att bli fri och återförenad med sin mamma var verkligen rörande. Det här lärde mig att naturen har en stark kraft och att vi människor har ett ansvar att förstå och hjälpa, inte bara se på. Jag kommer alltid att minnas dagen då hjälpsamhet och omtanke räddade ett liv.







