Gå härifrån! skrek Linnéa åt Maja, som stod där med tårarna rinnande. Bygg ditt eget liv utan honom!
Men Erik är min man. Vi uppfostrar en dotter tillsammans. Du kan inte bygga din lycka på någon annans olycka.
Börja inte med det där! Det är inte rätt att leva utan känslor. Det är inte Erik som lämnar sitt barn, det är du. Jag har verkligen inget emot att han träffar sin dotter.
Linnéa vände sig om och gick. Den kvällen bestämde Erik sig för att avsluta allt. Han packade sina saker och lämnade Maja. Hon bad honom att inte göra något förhastat. Till slut bestämde hon sig för att ta reda på vad det var som gjorde Linnéa bättre än henne själv.
“Jag kan inte leva med dig längre. Jag bryr mig inte. Det är inte som med Linnéa med henne har jag äntligen börjat leva.
Det gick några månader. I början hade Maja svårt att samla sig, men insåg efterhand att hon måste gå vidare, hur tungt det än var. Deras dotter behövde henne och hon var tvungen att stå stark. Maja var utbildad ekonom.
Hon bestämde sig för att söka jobb som redovisningsassistent. Vid anställningsintervjun visade företagets chef direkt ett vänligt intresse. Han blev imponerad av Majas ansvarskänsla och vilja att utvecklas inom yrket. Som tur var gick Majas mamma med på att ta hand om sitt barnbarn när Maja var på jobbet.
Maja valde att fokusera på karriären och lät privatlivet vila. Efter några års hårt arbete blev hon befordrad till vice chef. Under den här tiden hade hon bara mycket kontakt med en enda man sin chef. Han var oerhört omtänksam och respektfull. Maja började känna värme för honom, men visste att han hade fru och barn, och försökte därför inte tänka på att något kunde hända dem emellan.
Men chefen, som hette Fredrik, höll inte på samma sätt distans. En dag berättade han rakt ut för Maja att han var redo att lämna sin fru, att han länge varit förälskad i Maja och inte tänkte sluta bry sig om hennes dotter heller.
Majas tidigare erfarenheter gjorde henne osäker. Orden hon en gång sagt till sin egen mans älskarinna ekade inom henne: “Du kan inte bygga lycka på någon annans olycka.
Fredrik gav dock inte upp. Med tiden förändrades deras relation från kollegial till något djupare. Fredrik upprepade att han inte älskade sin fru. Bröllopet hade varit ett misstag. Han plågade både sig själv och henne genom att låtsas. Maja tvekade ändå. Hon hade själv hört när Fredrik pratade med sin fru hon visste för väl hur en sådan smärta kändes. Hon ville inte bli någon som splittrar en familj.
Hon förstod att ett möte med Fredriks fru var oundvikligt, och rädslan för det låg tung tills en dag då hon såg en kvinna närma sig utanför jobbet. Hon visste genast vem det var.
När kvinnan kom närmare, stannade hon, chockad. Det låg en uppgivenhet över hela henne.
Är det du? frågade hon.
Ja, det är jag, svarade Maja knappt hörbart. Framför henne stod Linnéa.
Linnéa började genast övertyga Maja om att hon hade haft rätt för flera år sedan: Du kan inte bygga ett liv på någon annans olycka.
Minns vad du sa till mig då! svarade Maja, kyligt.
Ja, jag hade fel. Jag hade ingen rätt att ta din man ifrån dig. Det kommer alltid tillbaka som en bumerang. Men snälla, ta inte Fredrik ifrån mig. Jag har aldrig älskat någon som honom. Han är anledningen till att jag lämnade din man. Utan honom kan jag inte leva. Du har själv varit i min situation du vet vilken smärta det innebär. Du måste förstå. Dessutom, livet är en bumerang. Du har en dotter.
Håll tyst, utbrast Maja.
Hon ville inte hämnas på Linnéa, inte ens nu. Men Fredrik fortsatte övertala henne att även hon förtjänade lycka.
Maja, om jag stannar hos henne blir vi tre olyckliga: du, jag och Linnéa. Inget blir bättre. Jag älskar henne inte och har ärligt talat aldrig gjort det. Jag lät mig övertalas. Förr eller senare skiljer jag mig från Linnéa ändå.
Efter mycket funderande kände Maja att Fredrik innerst inne hade rätt. Ingen skulle vinna, oavsett vilket livsval hon gjorde. Hon visste att det kanske skulle bli svårt, att samvetet kunde svida. Men till sist gav hon ändå sin egen lycka en chans.
Nu när jag blickar tillbaka, inser jag att man aldrig kan förutsäga vart livet leder en men ärlighet mot sig själv måste gå före att leva upp till andras förväntningar. Och allra viktigast: ingen blir lycklig av andras olycka men ibland finns det ingen väg som är smärtfri.
