Jag träffade nyligen min väninna Ingrid, som delade med sig av sitt smått galna livsöde. Hennes optimism och öppna sätt fick mig direkt att lita på henne, även om hon ärligt talat inte riktigt bjuder på lagom. Hennes liv har varit ett äkta svenskt smörgåsbord av upp- och nedgångar, med extra allt.
Ingrid är mamma till fyra barn: Ellen, 22 år, tvillingarna Maiken och Freja, 15 år, samt lilla Tyra på 5. Nu blir det extra roligt alla barn har olika pappor. Japp, tre äkta makar och lite andra mellanlandningar. Första äktenskapet sprack när hennes man inte kunde lägga av med brännvinet, trots att Systembolaget försökte hjälpa till. Det blev snipp, snapp, slut och ingen lycka över huvud taget, om vi säger så.
Nästa karl, från äktenskap nummer två, var tyvärr mer intresserad av att låta Ingrid och svärmor försörja honom än att bidra själv. Vid 33 års ålder var det dags för skilsmässa, och under den här svängen jobbade Ingrid på ett callcenter för ett stort svenskt företag. Livet var hur säger man det på svenska? rätt kaotiskt.
Så småningom gick hennes första exman på behandling, och saker och ting blev faktiskt bättre. Han fick träffa sin son ibland och bidrog till och med med lite kronor till hushållet. Däremot försvann ex nummer två ut i tomma intet, och intresset för tvillingarna var lika med noll.
Ingrid har dejtat runt en hel del, men ingen av karlarna blev något att skriva hem om till mamma. Faktum är att hennes nuvarande man dök upp tack vare ett socialt medium knappt man vågar säga det på svenska fikaraster, men så är det.
Under julledigheten bestämde hon sig för en resa till kusten, och tro det eller ej, det råkade vara hemstaden för en kille hon nätflörtade med. Det blev stormande förälskelse, långa sommarnätter vid havet och romantik som man annars bara läser om i romanceböcker. Hon flyttade in till honom, och tvillingarna började i skolan där på orten. Men tydligen blev det flytten och giftermålet lite väl mycket för honom, och så var det kärlekskaos igen. Men Ingrid gillade stan så mycket att hon stannade kvar ändå. Hennes äldsta dotter, Ellen, ville bo med pappa, och det protesterade Ingrid knappt mot frihet under ansvar, helt enkelt.
Livrädd för att bli uttråkad skaffade hon en profil på en dejtingapp och samlade ihop en salig blandning av svenskar på kaffedejt. Inga seriösa ambitioner, bara lite vardagsglädje i livet. Och så träffade hon Peter, ett år yngre och född på orten och ja, de klickade direkt. Tio månader senare var de gifta (kanske rekord även för Sverige), och Peter, som saknade egna barn, blev pappa till lilla Tyra. Nu bor de på landet, med lagom mycket villa, volvo och faktiskt en liten bondgård. Som pricken över i:et hade de båda exakt samma drömmar och mål utan att egentligen ha pratat om det det bara blev så, typiskt svenskt.
Efter att ha lyssnat på Ingrids berättelse slog det mig man får aldrig ge upp, hur grådaskigt november än känns. Att ta hand om sig själv och våga tycka om sitt eget sällskap är faktiskt viktigare än jakten på nästa karl. Att vara mamma är ingen begränsning, någon kommer älska dig och din smått hopplösa röra ändå. Så älska dig själv och njut av livet och om det inte går, ta en kanelbulle och försök igen i morgon!
