En äldre elefanthona, som i reservatet fick namnet Majsan, togs som liten från djungeln i Sydostasien och hamnade genast i fångenskap. Under många år tvingades Majsan arbeta dagarna i ända, bära runt på turister, istället för att leva ett fritt elefantliv. Först i år fick hon sin frihet tillbaka och en chans till återhämtning.
Det var på tiden att någon verkligen tog hand om Majsan och lät henne vila, berättade personalen på Rädda Elefanterna-fonden. Vi initierade en räddningsinsats, skyddade henne och förde henne till vårt reservat i Dalarna.
I slutet av januari fördes Majsan bort från platsen hon tillbringat hela sitt liv och installerades tryggt på reservatet Djurens Fristad. Hennes tillstånd var svagt: hon led av undernäring, saknade tänder och hennes hud var torr och sprucken. Men på det nya stället fick hon äntligen lugn, skydd och noggrann tillsyn av försiktiga skötare.
Många elefanter som kommer till reservatet är länge misstänksamma, har svårt att slappna av och törs inte lita på någon. Några vågar inte ens lägga sig ner för att vila. Tack och lov krävdes det inte mycket för Majsan 80 års slit på fötterna hade satt sina spår: hon var extremt trött.
Efter sin första natt av god sömn orkade Majsan inte resa sig på morgonen. Djurvårdarna såg genast detta och stöttade henne varsamt. Under tiden Majsan vänjer sig vid den nya miljön är övervakningen konstant, och experterna gör allt de kan för att hennes anpassning ska ske på ett så bra och skonsamt sätt som möjligt.
Majsan har en lång väg kvar att vandra för att läka efter allt lidande. Men med näringsrik mat, långsamma promenader och läkande lerbad återhämtar hon sig steg för steg. Nu får Majsan äntligen det liv hon så länge varit värd ett liv fyllt av frihet och ro.
Denna berättelse om Majsan fick mig att stanna upp och tänka efter. Även i mitt eget liv har jag ibland glömt att vila och ta hand om mig själv, precis som hon tvingats göra. Vi förtjänar alla en chans till återhämtning och lugn, oavsett var vi kommer ifrån.
