Den gamla elefanthonan, nu kallad Majken, blev en gång tillfångatagen från sin naturliga miljö i det svenska vildmarksreservatet som elefantkalv och tvingades genast in i ett liv av tvångsarbete. I över åttio år fick Majken transportera turister dag efter dag, ständigt på fötterna, istället för att leva det liv en elefant är ämnad för. Först i år lyckades en grupp eldsjälar äntligen rädda henne och påbörja hennes väg tillbaka till livet.
Det är dags att Majken blir omhändertagen på rätt sätt och får vila ut, skrev Stiftelsen Rädda Elefanten i sitt nyhetsbrev. De organiserade snabbt en räddningsinsats för att få Majken till friheten, och transporterade henne till djurreservatet Elefanternas Naturpark i Dalsland.
När Majken kom fram var det tydligt att år i fångenskap tagit hårt på henne. Hon var svårt undernärd, alla hennes tänder saknades och hennes hud var torr och sprucken. Trots det var det en lättnad att hon nu var i trygghet och fick stöd av kunnig personal.
Enligt djurvårdarna på reservatet är det vanligt att elefanter som kommer dit först är väldigt på sin vakt, misstroende mot människor och rädda för att lägga sig ner och slappna av. Många är så märkta av sitt förflutna att de inte vågar sova riktigt. Men för Majken behövdes ingen lång övertalning efter åttio år på benen var hennes kropp fullkomligt utmattad.
Redan efter första natten, då hon fått sova djupt för första gången på decennier, orkade Majken knappt resa sig. Djurvårdarna såg det snabbt och hjälpte henne varsamt. Under hennes första tid i den svenska vildmarkens lugn övervakas hon ständigt, och personalen gör sitt yttersta för att se till att hon får precis det stöd hon behöver för att må bättre.
Det är ännu en lång resa till full rehabilitering, men med rätt kost, långsamma promenader och medicinska lerbad har Majkens tillstånd redan börjat förbättras. Nu får hon äntligen leva det liv hon förtjänar ett fritt, harmoniskt djurliv så som det var meningen från början.
Och när jag satt där igår kväll på en träbänk nära Majken och såg henne lugnt beta i det stilla kvällsljuset, insåg jag hur viktigt det är att stå upp för de som inte själva kan tala för sig. Det är aldrig för sent att göra det rätta och ge någon chansen till en ny början.
