Hela livet hade Sven drömt om en son. Han hade till och med bestämt namnet – Tim. Men ödet ville annorlunda, och i familjen växte tre döttrar upp…
Hustrun Elin var inte nedslagen.
– Men titta vad vi har för vackra flickor! – upprepade hon ofta.
Sven log och nickade. Självklart älskade han sina kloka små tjejer. Men ibland kände han en liten stickande avund när han såg grannen sparka boll med sina söner.
– Lugna dig, Sven! Din Maja går på karate. Hon slåss bättre än någon pojke, – sa hans kompis.
Sven skrattade. Maja var tio och verkligen en stridslysten tjej. Hennes systrar – sjuåriga tvillingarna Stina och Kerstin – var inte heller direkt blyga.
Men drömmen om en son ville inte släppa taget…
Hans döttrar hade också en dröm – ett husdjur.
– Nej, absolut inte. Jag orkar inte med ett ständigt skällande väsen hemma, – viftade Sven bort flickornas böner om en hund.
– En katt förstör alla tapeter. Hamstrar luktar. En papegoja är alldeles för högljudd, – ratade han alla förslag.
Tjejerna surmulnade och blev till och med lite sårade.
– Hos Astrid och Lovisa bor det två hundar! Och det går ju bra! – muttrade Maja tyst, men pappa var obeveklig.
– Vi hittar på något, – tröstade Stina, som aldrig gav sig.
Svens födelsedag närmade sig. Flickorna satt på Majas rum och diskuterade vad de skulle ge pappa.
– En termos? Ett rak-set?
– Nej, det är alldeles för banalt!
– Tänk själv då, om du är så smart! Vi ritar ett kort! Det är bara två dagar kvar!
– Jaha, dagisgruppen alltså! Presenten måste vara överraskande och minnesvärd! Det säger mamma.
Diskussionen hade pågått i en halvtimme och hotade att övergå i slagsmål, när telefonen plötsligt ringde.
– Maja, har ni kommit ihåg att slänga soporna? – frågade mamma.
– Självklart… inte glömt. Allt är slängt. Kommer du snart hem? – ljög Maja utan att blinka. Och när hon försäkrat sig om att mamma skulle dröja, började hon snabbt göra sig i ordning.
– Vi följer med! – sa tvillingarna i kör.
– Men hur? Ska vi gå ut alla tre med en enda soppåse? – rynkade Maja pannan.
Ändå gick hela gänget ut från porten några minuter senare.
– Hör ni? Det låter där borta, vid soporna, – viskade Kerstin.
Flickorna stannade och nickade. När de kom närmare hörde de ett ynkligt jamande från soptunnorna.
– Nej, de kan väl inte ha stoppat en katt där? – sa Maja osäkert.
Stina ryckte på axlarna och började energiskt kasta ur sig plastpåsar som fyllde containern.
Systrarna, med rynkade näsor, hjälpte till. Som om katten hörde att räddningen var nära, gav den ifrån sig ett förtvivlat skrik.
– Hoppas den inte hoppar på oss därifrån. Varför har den inte krupit ut? Fastnat eller vad? – pustade Maja medan hon lutade sig över kanten.
På andra sidan arbetade Stina och Kerstin frenetiskt.
Efter några minuter kom svaret.
– Helt galna är de, de där vuxna. Att tänka sig – stoppa en katt i en soppåse och slänga den! – fnös Maja medan hon knöt upp den prasslande plastpåsen där en skrämd röd katt satt.
– Så vacker och kelig! Hur kunde någon slänga stackaren? – suckade Kerstin.
Katten klättrade genast upp i hennes famn och tryckte sig mot henne, skakande av rädsla.
– Vad har ni nu ställt till med, era små busfrön? Hela soporna ligger på vägen! Jag ska minsann prata med era föräldrar! Ni roar er medan pappa och mamma är borta! – skrek tant Greta över hela gården.
Att argumentera med den stränga damen var lönlöst. Hon närmade sig snabbt, trots sin höga ålder.
– Spring, – befallde Maja.
Systrarna rusade mot porten. Tant Gretas arga rop ekade efter dem.
– Puh, det verkar gå vägen, – flämtade Stina när hon slog igen ytterdörren.
– Hon kommer att skvallra. Lita på det. Kommer ni ihåg när vi slog sönder fönstret i trapphuset? Hon dök upp som ett spöke och berättade för pappa samma kväll, – fnös Maja och mindes deras tidigare påhitt.
Under tiden var Sven på väg hem från jobbet. Humöret var utmärkt. Det var helg och födelsedag. Han hade älskat den här högtiden sen barnsben och såg fram emot att fira med familjen.
Plötsligt dök en romsk kvinna upp vid hans sida.
– En oväntad present väntar dig, vännen! Du blir glad, du kommer att skratta! – sa hon snabbt, rörde vid hans hand och gick därifrån.
”Konstiga spågummor nu för tiden. Förr ville de ha handen förgylld”, tänkte Sven och fortsatte hem utan att lägga någon vikt vid orden.
Hemma var diskussionen livlig.
– Vet ni vad mamma ska ge pappa? – frågade Maja sina systrar, men de ryckte bara på axlarna.
– Jag frågade, men mamma sa att det är en överraskning. Vi får veta när det är dags, – svarade Stina.
Det var märkligt. Mamma brukade alltid förbereda pappas fest tillsammans med dem.
– Jag såg henne lägga något i ett presentkuvert. Kanske en resa till något spa? Kommer ni ihåg att de pratade om en gemensam semester? – funderade Kerstin.
– Möjligt. Men vår överraskning är minst lika bra. Den kommer att bli långvarigt minnesvärd och en total överraskning för pappa, – fnissade Maja.
– Huvudsaken att han inte upptäcker den för tidigt, – sa Stina och satte fingret mot läpparna.
Då ringde det på dörren och flickorna rusade för att öppna. På trappan stod föräldrarna.
– Ni är lite för tysta i dag. Erkänn på en gång – vad har ni ställt till med den här gången? – sa Elin och granskade döttrarna noga.
Men systrarna försäkrade att allt var bra.
– Vi har till och med slängt soporna! – rapporterade Maja.
– Gott. Och varför är det så blött i badrummet? – frågade mamman medan hon närmade sig handfatet.
Flickorna såg på varandra.
– Förlåt, mamma, jag ville tvätta en t-shirt. Den blev lite smutsig, – sa Kerstin och sänkte blicken.
– Inte en dag utan äventyr! – skrattade Sven. Han var på strålande humör.
Flickorna gick snabbt till sina rum och somnade utan protester.
– Vilket lag vi har… Se så lydiga de är i dag. De förbereder nog en överraskning, – sa Sven och kysste sin fru.
– Det ser mer ut som lugnet före stormen, – sa Elin tveksamt. Hon kände sina döttrar alltför väl…
De hade precis lagt sig när ett ljud hördes från Majas rum.
– Jag tyckte någon jamade, – viskade Sven sömndrucket.
När de klev in i flickrummet satt Maja och Stina tillsammans.
– Jag hade en mardröm, men nu är det bra. Jag sover hos Maja, okej? – sa flickan tyst.
– Självklart, älskling. Behöver ni hjälp? – frågade Elin.
Systrarna nickade, och resten av natten förflöt lugnt.
På födelsedagsmorgonen sov Sven dåligt. Han drömde konstiga mardrömmar om en rödhårig spåkvinna som jamade och stirrade på honom med klargröna ögon.
Till slut öppnade han ögonen och stelnade. Rakt på hans bröst satt ett rött monster och borrade blicken i honom!
– Mjau, – hälsade monstret.
– Aaaaaa, – skrek Sven.
Elin satte sig genast upp och försökte förstå vad som hände.
– Vad? Vad är det? – stammade födelsedagsbarnet och stirrade på den röda katten som redan försökte bädda ner sig vid hans fötter.
Elin blinkade förvirrat.
– Oj, pappa! Du har redan sett vår överraskning! – sa Maja så muntert hon kunde medan hon kom in i rummet.
Bakom henne kom tvillingarna:
– Grattis på födelsedagen, pappa! Vi bestämde oss för att ge dig en minnesvärd present. Här får du lära känna Pelle. Han är jättebra, lugn och väluppfostrad.
Förresten har han redan bott här i två dagar, och ni märkte inte ens det. Alla soffor är hela, och tapeterna också, – sa Stina och Kerstin i kapp.
Elin skrattade åt Svens förvånade min.
– Oroa dig inte, pappa. Mamma ska ge dig en spa-weekend nu, och ni kan koppla av ordentligt borta från oss. Vi klarar oss själva, – for Maja ur sig.
– Vilken spa-weekend? Vänta, flickor, – sa Elin förvånat och tittade på döttrarna.
– Men låg inte din present i kuvertet? Jag såg det själv, – kom Kerstin till systerns hjälp.
Elin skrattade nervöst.
– Man kan tydligen inte dölja något i det här huset, – sa hon till slut.
– Men vad ska jag göra med det här djuret? – frågade Sven villrådigt och betraktade katten som mjukt spann vid hans fötter.
– Det blev så här, pappa. Vi gick ut på gården och hittade katten i en påse… i soptunnan. Och sen dök tant Greta upp. Hon skrek så. Du vet själv hur hon är, – började Maja.
– Vi blev rädda och sprang hem så fort vi kunde, – tillade Stina auktoritärt.
– Allt bara hände, och katten hamnade hemma hos oss. Men man kan väl inte slänga tillbaka honom i soporna? Vi har till och med badat och fixat honom. Han är jättelugn och tålmodig, – sa Kerstin med tårar i ögonen.
Sven suckade. Spåkvinnans ord om en oväntad present dök upp i huvudet.
– Ja, ja… Det var en fin present, minsann, – sa han tyst och betraktade hela samlingen.
– Älskling, flickorna kanske har rätt. Katten är verkligen synd om. Tänk vad han har gått igenom. Och han verkar så lugn och kelig, – kom mamman till döttrarnas hjälp.
Sven suckade igen och funderade.
– Han kan fånga möss åt oss! Det är jag säker på! – la Stina fram det tunga argumentet.
– Men vi har aldrig haft möss, – sa Sven och såg sig sorgset omkring.
– Allt kan hända. Jag hörde något prassla bakom väggen häromdan, – stöttade Kerstin sin syster.
– Okej, busfrön. Vi får se hur ni sköter er framöver. Och Pelle också, – skrattade Sven.
– Varför heter han Pelle? – undrade Elin.
– Om ni bara hörde hur roligt han spinner när man kliar honom på magen, – log flickorna.
– Vad var det egentligen för present i kuvertet? – frågade Kerstin.
Elin rodnade lite. Sen hämtade hon en liten ask till sin man, och i den låg ett kuvert.
– Det är inte möjligt! – utbrast Sven medan han granskade innehållet.
Han kunde inte hålla tillbaka tårarna.
***
– Visst är en lillebror fantastisk. Men jag tror att vår Pelle också gjorde ett outplånligt intryck på pappa, – viskade Kerstin till sin syster på kvällen.
– Vår Pelle är en riktig förrädare. Han sov med oss i två dagar, och i natt flyttade han till föräldrarna, – rynkade Stina pannan.
– Äh, det är ändå pappas katt, – fnissade Kerstin.
Sven låg lycklig i sängen och lyssnade på Pelle som spann.
– Vilket lugnande ljud. Varför skaffade vi inte katt tidigare? Jag förstår inte, – viskade han och höll om sin fru.
– Njut av lugnet och stillheten, snart blir det sömnbrist i det här huset, – skrattade Elin.
– Vet du, jag kan knappt fatta att vi ska få en son! Tack, älskling, det är den bästa presenten! – sa Sven och log och slöt ögonen av lycka.
