Du, jag måste prata ut lite om hur det blivit med min svärdotter och min son på senaste tiden. Det har varit så rörigt mellan oss, och allt har att göra med lägenheten. Min svärdotter, Linnea, verkar göra allt för att få min son Emil på sin sida och mot mig.
Emil har verkligen hamnat med en tjej som tar för sig utan att bry sig särskilt mycket om någon annan. Nu på sistone har hon börjat övertala honom till att tro att jag bara ser till mitt eget bästa och inte alls bryr mig om deras lycka. Allt det här har egentligen börjat för att jag vägrade byta lägenhet med dem och Linnea har dragit slutsatsen att jag är självisk för det.
Efter att min man dog för några år sen har Emil varit mitt allt. Jag uppfostrade honom själv, gav honom massor med kärlek och såg till att han fick en bra utbildning. Vi bodde ihop tills han gifte sig, och han började faktiskt jobba redan under universitetstiden. När han tog examen fick han dessutom jobb direkt.
Emil är min stolthet. Han är en sån fin kille och är duktig på sitt jobb. Jag och min man har alltid levt ganska enkelt, så vi hade inte råd att punga ut för en extra lägenhet till honom. Vi köpte vår egen först när vi fyllde 40, innan dess hyrde vi, så vi har liksom gjort rätt för oss och kämpat för det vi har. Jag tänker att Emil får fixa sin egen väg, så som vi fått göra.
När Emil berättade att han träffat en tjej blev jag innerligt glad. Jag har verkligen försökt ha en bra relation till Linnea, aldrig klagat eller blandat mig i deras saker. Jag brydde mig inte om vem Emil valde, så länge han var lycklig. I början gillade jag Linnea, hon var så trevlig och ödmjuk. Men efter bröllopet visade hon en helt annan sida.
Efter deras bröllopsresa sa Linnea upp sig från jobbet. Hon klagade på att chefen var orättvis, och sa att hon ville söka nåt bättre. Men det är ju två år sen nu, och fortfarande inget jobb. Hon går hemma hela dagarna och Emil sliter ensam för att få ihop det. All hans lön går till deras lilla etta längst ut i Farsta, och Linnea lägger resten på skönhetssalonger och kläder. Jag kan verkligen inte fatta hur man INTE kan få tag i ett jobb på två år. Jag tror helt ärligt att hon bara hittar på det där med arbetsintervjuer och trivs rätt bra med att leva på min sons bekostnad.
Jag frågade en gång om de inte funderar på barn.
Hur skulle vi kunna med tanke på hur trångt vi bor? svarade Linnea.
Då föreslog jag istället att de skulle försöka spara ihop till en kontantinsats.
Sparar? Vi har inte en krona över, vi går på knäna varje månad, svarade Linnea då.
Jag sa inget, men innerst inne vet jag att hade hon haft ett jobb hade de kunnat spara mycket på den här tiden. Hade de försökt på riktigt hade jag gärna hjälpt dem, jag har faktiskt lagt undan en hel del pengar just för sådant. Men nu vill jag inte stötta dem med pengar eftersom jag vet att Linnea ändå bara gör av med allt på onödiga grejer.
På sistone har Linnea börjat prata om barn igen, klagar på att tiden rinner iväg och att de måste tänka på framtiden. Och nu har Emil börjat hålla med henne.
Mamma, jag och Linnea har tänkt… Varför byter du inte bara lägenhet med oss? Vi skriver inget papper, vi bara byter enkelt. Då slipper vi bry oss om bostadslån och du klarar dig utmärkt i vår lilla etta.
Att Emil ens kunde föreslå något sådant gjorde ont. Det är klart att han fått det där från Linnea. Jag förklarade att jag behöver bo kvar nära jobbet och att gamla träd inte ska ryckas upp hur som helst.
Du har bara några år kvar till pension och då kan vi ge dig barnbarn, skrattade Linnea.
Jag vägrade självklart. Jag vill inte bli utkastad från mitt eget hem. Efter det här har Emil försökt ta upp saken fler gånger, och han sårar mig varje gång. Aldrig förr har han utnyttjat någon på det här viset, men Linnea pushar honom hela tiden.
När de hälsade på sist kände jag hur Linnea viskade till Emil:
Kom nu, vi går hem. Jag sa ju att din mamma inte bryr sig om vi får barn eller inte, hon skulle aldrig göra något för oss!
Sen dess har jag inte hört ett ljud från Emil. Han svarar inte när jag ringer, sms:ar eller försöker få tag på honom. Jag fattar inte vad som händer. Han är ju ingen idiot, men så fort Linnea är med honom blir han någon annan. Det gör så ont i hjärtat.
