Mina föräldrar gav oss, till vårt bröllop, en ovanligt dyrbar gåva en lägenhet! De överlämnade nycklarna till oss på riktigt högtidligt vis och berättade att vi nu var ägare. Lägenheten låg i ett nybyggt hus och var köpt som nyproducerad, alltså behövde den totalrenoveras. Min svärmor menade då, att eftersom de gett oss lägenheten, borde mina föräldrar stå för renoveringshjälpen. Mina föräldrar hade redan tidigare gett oss en rejäl slant, men gick ändå med på att hjälpa till även med renoveringen.
Så snart vi var gifta satte vi igång med arbetet. Eftersom min pappa är snickare, köpte han in allt material, och jag var extra arbetskraft. Ibland kom även Ingrid och hjälpte till, trots att hon egentligen inte behövde.
Svärfar hoppade också in ibland. Vi bestämde att inte hyra ut lägenheten under renoveringen för att spara pengar, så vi flyttade in hos Ingrids föräldrar så länge.
En dag letade jag efter några papper, och av en slump föll min blick på handlingarna för lägenheten. Jag reagerade direkt för det stod något där som både förbryllade och retade upp mig! Svärmor stod som ensam ägare.
Den kvällen skulle jag och pappa åkt och köpt nytt kakel till badrummet. Men jag bad honom skjuta upp det tills nästa dag. Jag förklarade för honom vad jag hade hittat och att jag måste reda ut vad det här egentligen betydde för oss.
Varför står mamma som ensam ägare till vår lägenhet? Varför inte Ingrid? frågade jag rakt ut, när vi samlats hemma.
Men, lilla vän, så naiv du är! Självklart för att inte såra vår kära Ingrid, svarade svärmor med sitt vanliga milt överlägsna sätt.
Och det betyder?
Om ni skiljer er någon gång och du tänker ta halva vår lägenhet!
Vår lägenhet? Men är det rimligt att jag och pappa lägger ner en halv lägenhets värde på renovering då? Och vad får dig att tro att vi ska skilja oss? Vi har ju precis gift oss!
Mamma, jag har ju bett dig skriva över lägenheten på mig, mumlade Ingrid stelt.
Så du visste om det här sveket?
Nej, du förstår fel Jag visste, men jag har sagt till mamma att den skulle stå på mig!
Jaså, Ingrid, så trevligt vi börjar vårt äktenskap med lögner!
Nu har det gått några dagar sedan jag flyttade hem till mina föräldrar igen. Jag vet inte själv vad jag ska göra. Ingrid försöker tala med mig, men jag behöver fundera. Aldrig trodde jag hennes familj skulle agera så här kanske gör alla föräldrar likadant
Vad ska man egentligen ta sig till i en sån här situation?




