Min bror har alltid varit en blyg kille, ända sedan han var liten. Med åren har ingenting förändrats. I skolan hade han knappt några vänner, trots att Daniel är en godhjärtad och snäll person. På grund av sin försiktiga personlighet vågade han heller aldrig närma sig tjejer på riktigt. När han började på universitetet var det bara killar i hans studiegrupp. Tjejen han blev förtjust i lärde känna en annan kille eftersom Daniel aldrig tog initiativ. Trots att han inte hade någon tur i sitt privatliv gick karriären betydligt bättre för honom.
Efter universitetet fick min bror ett jobb, köpte en etta i Solna och började hjälpa familjen så gott han kunde. Åren har passerat, men han har fortfarande svårt att hitta en vettig tjej. Jag har till och med försökt introducera honom för mina vänner, men det gick inte alls. Alla tjejer sa samma sak det fanns ingenting att prata om med Daniel, trots att han är en riktig schysst kille. Men så dök det upp en tjej som lyckades fånga min brors hjärta fullständigt. Daniel strålar av lycka nu.
I mitt tycke är det faktiskt bättre att vara ensam än att vara tillsammans med någon som honom. Den nya flickvännen jobbar som kassör på ICA och har två barn sedan ett tidigare förhållande. Hon har ingen utbildning och inget eget boende. Jag förstår inte alls varför min bror är tillsammans med henne. När Daniel tog med henne hem för att träffa våra föräldrar höll mamma på att svimma, och sa sedan till gästen att gå. Jag lider verkligen med min bror. Han har varit ensam så länge, och när han väl träffar någon tycker jag att hon inte är rätt för honom. Daniel vägrar lyssna på våra föräldrar. Kärlek gör en blind. Jag hoppas att min bror snart inser sitt misstag och gör slut.
Hur kan jag få honom att förstå?
