Jag och min svärmor kunde överhuvudtaget inte komma överens.
Vi försökte bo ihop i början, men det gick sisådär vi klarade bara en månad tillsammans.
Med min svärfar kom jag bra överens, vi hade liksom samma syn på livet och kunde smågnabbas på ett trevligt sätt. Men med hans fru, ja där var det som att springa in i en kall novembervägg. Hon bestämde sig redan när hon såg mig första gången att jag inte var av rätt sort.
Du har tagit fel kastrull! vrålade hon. Ingen vettig människa kokar potatis på det där viset!
Och sådär lät det mest hela tiden, som en trasig grammofonskiva på full volym.
Vi flyttade så småningom till en hyreslägenhet för att få lite lugn och ro, och det var där jag fick veta att jag var gravid. Min svärfar tog sin hustru i örat (bildligt talat, så klart) och bad henne att spara på nerverna för barnbarnets skull.
Ja, Karina är inte lätt att ha att göra med, muttrade han. Hon var envis redan när vi var unga, men nu har hon verkligen fått fnatt. Jag gifte mig med henne för att hon väntade på mig från lumpen, och sen blev det bara så.
Under min graviditet blev svärmor hjälpligt tyst, magiskt nog. Men när min dotter föddes, fem veckor för tidigt men fullt frisk, då gav hon sig på mig igen.
Det där är inte ditt barn! fräste hon åt min man.
Är du blind, eller? Förstår du inte varför flickan kom ut för tidigt? Det där måste vara någon annans unge.
Lyckligtvis ställde min man sig bakom mig och försvarade mig mot hennes eviga missnöje. Sista gången skickade han till och med ut henne med nosen före. Hon vägrade träffa sitt barnbarn och ville absolut inte försona sig. Min svärfar hälsade dock ofta på oss och tog alltid med sig presenter, även om han fick onda ögat därhemma.
Vad han höll på med framför TV:n om kvällarna vet jag inte, men när flickan fyllde tre år gick han ut med henne på promenad och passade på att göra ett DNA-test. Han hade väl fått för sig att han skulle ge sin fru en läxa.
Är inte min son hemma? knackade han försiktigt på dörren Skönt faktiskt. Jag har svaren på DNA-testet. Och min fru, hon hade rätt! Vem har du fått barn med egentligen? Flickan är inte vår!
Jag stod som fågelholk, anade inget om några tester och var helt säker på att min man var pappan.
Så vi gjorde ett nytt DNA-test, jag och min man och jodå, han var pappan. Det visade sig att det var svärfar som inte var morfar!
Sådär ja, så mycket var det värt att hon väntade troget på mig från lumpen! röt han småbittert.
Så blev det skilsmässa på gamla dar, trots att svärmor gråtande bad om förlåtelse.
Slutsatsen? Innan du pekar finger åt andra kanske du borde titta på dig själv först.
Vad tycker ni är det någon annan som har varit med om något liknande?
