Robert och Maja har varit vänner ända sedan förskolan. De bor grannar i Uppsala, så deras föräldrar bestämde sig tidigt för att låta barnen gå i samma skola och sätta dem i samma klass. De pratade med läraren och bad att barnen skulle få sitta tillsammans. Det är ju en stor klass, med många pojkar, så Robert kunde skydda Maja om någon skulle vara dum mot henne. Barnen var glada för att börja skolan ihop, och skolarbetet gick lätt för dem båda.
När de började trean märkte Majas mamma att dottern inte längre var sig lik. Maja var orolig hela tiden, ville inte gå till skolan och en dag bad hon mamman att få byta till en annan skola. Hennes mamma blev förvånad över begäran och ringde Roberts mamma. Det visade sig att också där fanns bekymmer.
Robert ville nämligen också byta till en annan skola. Idag, efter lektionerna, såg Roberts mamma att hennes son hade blåmärken på kroppen. De båda mammorna bestämde sig för att gemensamt gå till skolan och ta reda på vad som egentligen pågår.
Läraren försökte lugna dem och sa att allt fungerade bra i skolan, att barnen kanske hade bråkat med någon utanför. Just då stormade en grupp skolbarn in i klassrummet, ropande och stojande. Båda mammorna såg genast pojkar dra Robert i kläderna, och en bit bort höll några andra på med Maja.
Mammorna rusade fram för att skydda sina barn, men ingen lyssnade. Läraren försökte också få ordning på situationen. En av flickorna sprang efter rektorn. Först då lugnade sig alla.
Robert och Majas mammor berättade att de inte tänker låta saken bero. De vill kalla in föräldrarna till de barn som slåss, eller gå till polisen för att anmäla misshandeln. Rektorn lugnade dem och lovade bjuda in föräldrarna till ett möte nästa dag, där även de själva skulle vara med.
När de var på väg ut anförde rektorn att det är barn till välbärgade föräldrar det handlar om, sådana som inte lyssnar på någon och som bryter av läraren på lektionerna och mobbar kamraterna. Dessa föräldrar har blivit inkallade flera gånger, men det hjälper inte eftersom de är lika respektlösa som sina barn.
Nästa dag kom mammorna till skolan på utsatt tid och de andra föräldrarna var redan där. Läraren hade varnat för hur föräldrarna kunde reagera. Mycket riktigt började de genast högljutt försvara sina barn och vägrade lyssna. De betedde sig otrevligt mot läraren. Bara rektorn lyckades lugna dem men bara en liten stund.
Inget blev egentligen bestämt, för de svårhanterliga föräldrarna lämnade mötet och sa åt de andra att inte bry sig om småsaker. Rektorn suckade och sa: Vad kan man göra? De här föräldrarna har sponsrat skolan med pengar till renovering, så vi kan inte bara föreslå att ta bort deras barns skolpapper.
Hemma berättade barnen att dessa pojkar trakasserar alla i klassen. Om någon pojke vågar gå ensam i korridoren, slås han ned av mobbarna. Robert och Maja fick stryk för att de höll ihop, och det ogillade bråkstakarna. Till slut bytte mammorna skola för sina barn. Rektorn valde också att säga upp sig, hon ville inte längre arbeta bland ouppfostrade barn och föräldrar.
