Jag har alltid varit en godhjärtad person och aldrig särskilt girig av mig. Om någon runtomkring mig verkligen behövt något och jag haft möjlighet att ge, har jag alltid gett utan att tveka. Ibland måste man helt enkelt dela med sig, precis som det står i Bibeln.
Så en dag bestämde jag mig för att skänka bort en jacka utan att ta betalt för den. Tänk om någon fryser till vintern och inte har råd att köpa kläder, medan den bara samlar damm hemma hos mig? Jag hade bara använt den ett par gånger, och när jag köpte den var det ändå till ett rimligt pris.
Hur som helst, jag lade upp en annons på ett svenskt Facebook-grupp. Det dröjde inte länge innan jag fick ett privat meddelande från en kvinna, och vi bestämde att vi skulle ses klockan 21:00.
Klockan hade passerat midnatt när det plötsligt ringde på dörren. “Vem är det?”, frågade jag. “Det är jag, du sa att jag kunde hämta jackan, sa hon. “Vi skulle ses klockan nio, nu är det ju mitt i natten. Vet du inte att folk faktiskt sover vid den här tiden? Vi får ta det imorgon istället.”
“Nej, jag vill ha den nu!” svarade hon.
Jag trodde knappt mina öron över hennes fräckhet, men bestämde mig ändå för att ge henne jackan. När jag räckte över den sa hon: “Nej, jag tänker inte prova den här ute jag måste testa den först.”
“Vad är det att prova?” tänkte jag, “Jag ger den ju gratis.” “Menar du att jag ska stå och prova den i trapphuset? Du kan väl åtminstone släppa in mig i lägenheten”, gnällde hon. “Mina barn sover,” svarade jag. “Då tar jag väl hissen upp då”, sa hon.
Sen fnös hon åt mig, tog jackan och gickutan så mycket som ett “tack”.
Trots allt detta fick hon sin jacka. Men sån fräckhet har jag aldrig varit med om! Jag bestämde mig där och då aldrig mer. Folk verkar verkligen inte kunna uppskatta det man gör!
