Föreställ dig scenen: din tonårsson eller dotter har gått ut i Stockholm med sina vänner en fredagkväll. Naturligtvis, som den omtänksamma förälder du är, ringer du för att kolla om allt är okej. Lite nervösa svarar de, Ja, allt är bra, men det svaret raderar inte oron som gnager inom dig. Några timmar senare får du höra att de för första gången smakat alkohol eller något värre.
En präst vid namn Bertil Fålk insåg precis hur svår den här situationen kan vara för de allra flesta föräldrar, särskilt med tanke på trycket i ungdomsgrupper. Bertil, själv prästson, visste hur knepigt det kunde vara att våga be om hjälp. Han litade alltid på sin yngste son, Emil, men han ville också veta att Emil litade på honom tillbaka att han vågade sträcka ut en hand vid behov. För att skydda sin son utan att sätta honom i en pinsam sits bland vännerna, kom Bertil på en smart idé: ett kodmeddelande, ett sorts hemligt SOS.
Idén föddes efter otaliga besök på behandlingshem för unga, där han brukade fråga precis samma sak: Hur många av er har varit i en situation där ni gjort nåt ni inte ville, ni kanske var rädda, det kändes obekvämt men ni följde strömmen för att slippa bli utskrattade, och ni såg ingen utväg? Nästan alla armar flög upp i luften, och Bertil noterade:
En kväll skulle Emil iväg på fest. Jag sa åt honom: Om något känns fel, om du vill därifrån eller behöver hjälp skicka ett X till vilken familjemedlem som helst: mig, mamma Malin, storebror Oskar eller storasyster Ella. Den som får koden ska direkt ringa upp Emil några minuter senare. Samtalet skulle kunna låta så här:
Hallå! Emil, något har hänt här hemma. Jag måste hämta dig med en gång. Vad har hänt? Jag berättar när du är i bilen. Var klar om fem minuter, jag är snart där.
Därefter kan Emil bara säga till sina vänner att det är något hemma han måste fixa. Ingen pinsamhet, ingen press och han försvinner ur situationen med hedern i behåll.
Det är verkligen allt Emil går därifrån. För hans vänner verkar det som att han gått iväg för något viktigt, inte att han flytt. Föräldrarna visar att de ställer upp, vilket får honom att våga prata om svåra saker och hantera grupptryck med ett lugn.
Det allra viktigaste är att aldrig svika sitt barn. Det är så lätt att tappa kontakten med en tonåring, men förtroendet man bygger upp där de vågar välja rätt även om ingen ser är värt allting, mycket mer än några hundralappar i svenska kronor.
