Jag har alltid försökt uppfostra min son med den främsta lärdomen att respektera kvinnor sin mormor, mamma, fru, dotter… I mina ögon är det en av de viktigaste egenskaperna hos en man: respekt för kvinnor. Jag och min man, Anders, har gett vår son, Johan, en bra uppväxt och de rätta förutsättningarna för att kunna forma sin egen, ljusa framtid. Vi ville egentligen inte hjälpa honom mer än nödvändigt, men ändå köpte vi till sist en tvåa åt honom. Johan hade arbete och klarade sig själv, men ekonomin räckte inte riktigt till ett eget boende.
Vi överlät inte bostaden till honom på direkten, och berättade inte heller om köpet med detsamma. Varför? Jo, Johan hade nämligen flyttat ihop med en tjej det var därför. Han och Elin hade nu bott tillsammans i ungefär ett år, men jag hade aldrig träffat hennes föräldrar, vilket kändes märkligt för mig.
Senare fick jag veta av en gammal väninna, som visade sig ha varit granne med Elins mamma, varför. Hon berättade något som gav mig en klump i magen. Det visade sig att Elins mamma kastade ut sin man ur hemmet när han började förtjäna mindre pengar än vanligt och det var bara början på det absurda. Snart träffade hon en gift, men rik, man, som plötsligt blev som en fadersgestalt för Elin. Och Elins mormor låg inte långt efter dottern även hon hade ett förhållande med en gift man. Dessutom tvingade hon sin dotter och sitt barnbarn att komma ut till stugan på landet för att hjälpa till med alla sysslor där. Detta hade redan lett till flera hetsiga gräl mellan Johan och hans blivande svärmor. Men det som oroar mig mest i allt det här är att både mamma och mormor på olika sätt vänder Elin mot hennes egen pappa.
Det märks att Elin har ett starkt band till sin far, men på grund av dessa två kvinnor äventyras deras relation. Och som grädde på moset: Elin har bestämt sig för att hoppa av universitetet. Hon menar att en man ska försörja familjen. Visst, jag håller nog med om det till viss del, men Gud förbjude att min son möter motgångar i livet! Vad finns det då för trygghet? Hur kan Elin stötta sin man i sådana lägen? Faktum är att jag nu står som ägare på lägenheten istället för Johan, eftersom jag faktiskt vet att jag har uppfostrat en snäll och godhjärtad lite naiv son, som vi säger här i Sverige. Ja, det som införskaffas före äktenskapet delas inte vid en skilsmässa, men Elin är onekligen en mycket skicklig ung kvinna, och jag skulle inte bli förvånad om min Johan i framtiden står där helt barskrapad…
