Den rätta bussen kom aldrig. Lovisa, som redan hade tappat allt hopp, lämnade busshållplatsen och bestämde sig för att försöka få tag på en bil. Men ingen av bilarna stannade.
Hon var precis på väg att ringa efter en taxi när en svart, dyr Volvo bromsade in bredvid henne. Fönstret vevades ner, och bakom ratten satt en man med glasögon. Lovisa accepterade genast erbjudandet om skjuts. Hon såg noggrant på bilens ägare och utbrast:
Du är väldigt lik min första man. Som två bär på samma kvist…
Föraren log och tog av sig glasögonen. Lovisa ryckte till av förvåning.
Jaså, hej Lovisa! Hur har du det nuförtiden? sade hennes exmake och satte på sig glasögonen igen.
Hur står det till? frågade Lovisa, förvirrad. Även om jag kanske inte borde fråga. Allt är ju uppenbart. Du lever ett liv i överflöd nu. Du har väl hittat en rik kvinna?
Du kan aldrig gissa, svarade Adam.
Är du gift med någon fattig?
Inte heller det, du gissar fel, sade han.
Har du tagit hand om ett föräldralöst barn?
Lovisa, jag har ingen fru. Jag har bott ensam sedan vi gick skilda vägar.
Hur är det möjligt? Ensam i hela tio år?
Ja.
Det kan jag inte tro på. Lever du sambo då?
Nej.
Så du lever som du vill.
Du har fel. Men jag tänker ändå inte gifta mig.
Varför inte? Är du lycklig utan en kvinna? Kommer du ihåg våra nätter tillsammans…
Allt sånt har jag lagt bakom mig. Jag vill inte minnas det. Jag mådde direkt bättre när jag lämnade dig.
Så du menar alltså att jag stod i vägen för din lycka?
Låt mig förklara, utan att göra dig illa. Jag känner dig ju. Kommer du ihåg mina vanor?
Ja, berätta, jag blir inte sårad. Det där är för länge sedan. Men varför hade du inte råd med en sådan här fin bil när vi var tillsammans? Slösade jag för mycket?
Tvärtom. Du var för sparsam. Och nu gör jag något som du aldrig kunde stå ut med. Jag är bröllopskoordinator.
Så du slutade ditt gamla jobb och tjänade ihop till bilen på bröllopen?
Jag ordnar bröllop för kända personer och det ger mig bra betalt.
Jag har svårt att tro dig.
Föreställ dig det.
När vi var gifta tjänade du inte ens i närheten av det här. Varför?
Börja inte nu… Säg att du inte har en aning.
Nej?
Du lät mig aldrig utvecklas åt det hållet. Varje gång jag hade ett bröllop att arrangera blev du svartsjuk. Du smög jämt med på min telefon och trodde jag träffade någon annan.
Du kunde inte förklara att det var manus till bröllop du skrev då?
Du var till och med svartsjuk på brudarna.
Och du märkte väl hur de tittade på dig! Fast jag tror ändå att du hittar på alltihop, du vill bara reta upp mig, sade Lovisa och vände sig mot fönstret.
Du får tro vad du vill, svarade Adam och stannade bilen. Bor du fortfarande på andra våningen?
Ja… Men kan du inte svara på en sak: varför är du fortfarande ensam? Du lämnade ju mig för någon annan.
Adam tog av sig glasögonen och blickade rakt på Lovisa.
När vi gick skilda vägar fanns det ingen annan. Jag övergav dig. Och det var faktiskt det bästa beslutet. Det finns ingen mening att stanna hos den som inte uppskattar och stöttar en.
Lovisa steg ur bilen och slog igen bildörren med all kraft. Vad är egentligen viktigast för dig i ett förhållande?
