Jag minns så tydligt min väns födelsedag för många år sedan. Hon och hennes man var just på väg hem till lägenheten i Uppsala när de såg en barnvagn stående alldeles intill vår port. Vagnen dolde en liten nyfödd flicka, stilla och insvept i en filt. Vi blev båda djupt berörda, särskilt eftersom min vän hade längtat efter att bli gravid under så lång tid. Det kändes nästan som om ödet själv hade fört det här barnet till deras dörr.
Det var kyligt ute, så vi tog genast flickan med oss in i bilen och ringde polisen. När polispatrullen kom, hittade vi en lapp bland filtarna med barnets namn, Märta, samt hennes födelsedatum. Under de timmarna vi fick ha Märta hos oss hann vi fästa oss vid henne och lära känna hennes små egenheter.
Senare tog polisen Märta till barnhemmet, men min vän och hennes man bestämde sig utan tvekan för att försöka adoptera henne. Processen var lång, hela en månad tog det innan de fick alla papper och myndighetstillstånd klart. När det äntligen var dags skulle de hämta Märta, men då anlände några främmande personer i sina bilar och påstod att Märta var deras sondotter. Sakta klarnade historienen ung kvinna med annan bakgrund hade haft ett förhållande med en svensk pojke, men efter att han lämnat henne hade hon tvingats dölja sin graviditet.
Hon kunde aldrig berätta för sina föräldrar, men så småningom blev hon sjuk och hennes pappa fick veta sanningen. När släkten fick reda på barnet bestämde de sig för att ta hem Märta till sin familj. Ett DNA-test bekräftade att hon verkligen tillhörde dem. Trots att det sved i våra hjärtan att släppa Märta, insåg vi att hon nu hörde hemma hos sin släkt.
Men mitt i all sorg hände ändå ett mirakel för oss. Efter många försök blev min vän slutligen gravid. Hon fick tillbringa hela åtta månader på Akademiska sjukhuset under noggrann vård, och snart föddes deras egen lilla dotter. Vi kunde inte ha varit lyckligare för deras skull.
Trots allt har vi bevarat en särskild plats i hjärtat för Märta. Hon lärde oss mycket om kärlek och hopp under den där oförglömliga perioden i våra liv.
