Ingen kommer att göra dig illa

Var har du varit? Anders röt till när hans fru klev in i hallen.
Jag har varit på jobbet.
Det är ju lördag!
Jag jobbar även lördagar.
Du jobbar, men pengar ser man aldrig röken av.
Du jobbar ju inte alls själv
Om du vågar svara emot morrade Anders mellan tänderna, närmade sig hotfullt. Skynda dig och gå till ICA. Det finns ju inget att äta hemma!
Anders, vi har bara två tusen kronor kvar, en hel vecka till lön. Du kan väl hitta något jobb, köra lite taxi med bilen åtminstone.
Vad tror du jag är, en taxichaufför? Var nöjd att du får bo i min lägenhet, han slet upp ytterdörren. Gå nu till affären!
***
Tårar brände i Matildas ögon. Det var så orättvist! Var det hennes fel att livet gått i kras? De har varit gifta i fyra år. Först gick allt ganska bra. Båda familjernas föräldrar slog ihop och köpte en tvåa till dem. Senare sparade de till en bil, visst, en äldre Volvo, men de var glada. Allt skrevs på Anders, mannen skulle ju vara familjens överhuvud. Matildas föräldrar bodde i en liten by i Skåne men bidrog även de.
Anders och hans pappa hade ett litet företag tillsammans. Ingen stor förtjänst, men de klarade sig. Men Anders började tro att han var för god för det, bråkade med pappan och förlorade allt. Nu hade han gått arbetslös i ett år.
Ilskan mot Matilda växte, först skrek han, sedan kom slagen. Matilda slet sex dagar i veckan men pengarna ville aldrig räcka och Anders skyllde allt på henne. Ibland tänkte hon på att flytta hem till föräldrarna men där bodde redan hennes två yngre systrar. Hon ville inte bli ännu en börda.
***
Hon torkade tårarna och gick mot Willys i andra änden av Södermalm. Hon ville till den billiga affären. Dessutom kändes vägen hem så tung.
Vid en butik stannade en mörkgrå Volvo XC90 till och ut klev en man som haltade lite. Matilda sneglade försiktigt.
Matilda! ropade han glatt.
Hon vände sig om tvärt.
Viktor!
Det var hennes gamla klasskamrat från grundskolan. Viktor hade varit rörelsehindrad sedan barndomen armar och ben fungerade ibland knappt. De gick samma klass från ettan till nian. Tidvis låg han månader på sjukhus. Pojkarna brukade driva med honom, men Viktor var aldrig nedslagen, alltid bäst på att plugga både i klassen och på skolan. Efter varje behandling blev han lite bättre och när han tog studenten gjorde han det med en stadig, om än lätt haltande gång.
Och nu stiger han, självsäker, ut ur en dyr bil, går rakt mot Matilda.
Är det verkligen du, Matilda? Han lät glad och säker. Du har varit spårlöst borta. Du skulle ju komma när vi sågs senast, men dök aldrig upp.
Det blev så mycket, mumlade hon osäkert, vilket Viktor direkt märkte.
Ska du handla? undrade han för att byta ämne.
Ja.
Låt oss gå tillsammans! Jag behöver också handla.
Han drog med henne mot Hemköp, men Matilda vågade inte gå in där. Den affären var för dyr. Viktor förstod direkt, särskilt när han granskade hennes kläder.
Matilda… började han.
Nej Viktor, jag klarar inte dyra affärer. Ursäkta!
Hon drog snabbt bort handen och gick vidare till Lidl.
***
Matilda köpte de billigaste varorna, räknade varje krona. När hon kom ut stod Viktor, lutad mot sin bil och såg bestämd ut. Plötsligt tog han hennes hand, öppnade passagerardörren:
Sätt dig.
Matilda lydde utan att protestera. Viktor satte sig bredvid:
Prata nu, vad har hänt?
Då brast det för Matilda. Hon snörvlade och berättade allt, lade inget tillrätta.
Lämna honom då, Matilda!
Men vart ska jag ta vägen? Allt står ju på honom.
Matilda, jag är en av de främsta advokaterna i Stockholm. Oavsett vad som står på pappret, hälften är ditt! Han plockade snabbt fram mobilen. Säg ditt nummer.
Hon drog sig för det, men räknade snabbt upp siffrorna och såg att han genast ringde henne. Hennes mobil spelade signaturmelodin i väskan.
Det är lördag idag. På måndag söker du skilsmässa. Resten berättar jag då. Nu kör jag dig hem. Var bor du?
På Tegnérgatan, nära posten.
Jag har precis flyttat in i det där nya höghuset vid Vasaparken, han nickade mot ett modernt hus.
***
Vid porten hjälpte Viktor henne ur bilen:
Nu Matilda, ta steget ut! Jag ringer dig måndag. Sker det något i helgen, så ringer du mig direkt.
Viktor jag är rädd för honom!
Det behöver du aldrig mer vara! log han tryggt.
***
När Matilda kom hem stormade Anders mot henne i hallen:
Vem skjutsade dig hem i den där bilen?!
Jag träffade bara en gammal klasskompis, Anders.
Mannen i huset är hungrig och frun roar sig!
Sen kom svordomarna och slaget.
Matilda lät kassen ramla och rusade ut, tårarna blinda. Hon snubblade nedför trappan, rätt in i Viktors famn.
Kom, sätt dig i bilen!
Han öppnade dörren och körde därifrån.
***
Hon vaknade upp först när Viktor plockade fram nycklarna till sin rymliga trea.
Viktor, var är vi?
Hos mig. Du är trygg här, Matilda. Jag bor ensam.
Samtidigt började hennes mobil spela och Anders gapade i luren:
Var är du?
Hon hann inte svara, Viktor tog mobilen:
Matilda söker skilsmässa. Lägenheten blir hennes.
Vad säger du?! Vem är du?!
Protesterar du mer anmäler vi dig för misshandel. Då får du sitta inne i några år.
Vem tror du att du är?
Det är oviktigt. Jag har sagt mitt.
Han gav tillbaka telefonen.
Nu går du till badrummet och tvättar bort tårarna. Vi lagar lite mat, säger Viktor milt.
Medan Matilda torkade sig ringde Viktor ett samtal och kokade te.
***
Efter några bitar kände ingen någon större hunger. Viktor sa bestämt:
Nu åker vi och reder ut det här med Anders.
Nej rädslan lyste ur hennes ögon. Jag vågar inte
Matilda, nu är det du som bestämmer.
Nere på gatan stod en polisbil och väntade. En polis hoppade ut, hejade formellt på Viktor:
Viktor Pettersson, vi har väntat på era instruktioner.
Viktor tackade, Matilda fick ta plats i baksätet.
***
Några minuter senare knackade de på Matildas dörr.
Vem fan är det nu, snäste Anders, öppnade surt.
Är det Anders Wallman? frågade polisen allvarligt.
Ja.
Ni måste svara på några frågor.
Anders blängde på Matilda men släppte in dem. De satte sig vid köksbordet, polisen fyllde i rapporten.
Matilda, samla dina papper och det nödvändigaste.
Viktor sa det lugnt, men Matilda kände för första gången på länge att någon stod bakom henne.
Viktor, vännen från skoltiden då hade han bara varit snäll, inte någon drömprins på häst utan “bara Viktor”. Hon räckte över sina dokument till honom, han log mot henne, lycklig. Hon samlade ihop sina grejer, utan att tänka så mycket men visste i hjärtat att det skulle bli bättre, att Viktor aldrig skulle svika henne. Ett nytt, försiktigt, hopp började slå rot.
Allt klart, sa polisen och reste sig.
Gnäller du om skilsmässan, Anders, sa Viktor, då fixar vi flera polisanmälningar: misshandel, ekonomiska tvister. Som delägare i Stockholms största advokatbyrå lovar jag att rättvisa skipas.
Och om jag vägrar? Det är min egendom, alltihop.
Ska vi då pröva domstolen på misshandeln också? Du får då räkna med häktet till på måndag.
Låt henne gå då Anders gav upp efter en stund.
Bra, på måndag kör jag dig till tingsrätten. Vi ordnar allt då.
***
Det pep i mobilen. Mamma ringde! Matilda log för första gången på länge.
Hej mamma!
Hej mitt barn, mammas röst var dämpad.
Vad är det, varför låter du så allvarlig?
Du har blivit glad, märker jag, nu när du gjort slut
Ja, mamma. Jag är det!
Ja, vi får väl se, du bestämmer över ditt eget liv.
Mamma, du skulle ringa om något?
Olga, din syster, vill också gifta sig. Med en stadsbo som inget äger. Vi köpte ihop en liten lägenhet åt henne, utan bröllop, men hon är så nedstämd.
Låt henne bo i min lägenhet så länge. Det löser sig.
Men var ska du då bo?
Mamma, Matildas röst bubblade av lycka, Jag ska gifta mig. På riktigt. Med Viktor. Jag älskar honom!