Min man och jag har slitit hårt ända sedan vi startade vårt liv tillsammans. Vi ville alltid ge våra barn allt de behövde och såg till att inget skulle fattas dem. Efter att vår dotter föddes, tog min man två arbeten för att vi skulle klara oss ekonomiskt. Vi försökte uppfostra vår dotter till att bli en omtänksam och artig person. Tiden flög förbi. Plötsligt insåg vi att vår lilla flicka hade blivit vuxen.
Hon var verkligen vacker. Det saknades inte på friare för hennes skull. Så småningom märkte vi att vår dotter gick runt som på moln. Efter ett tag avslöjade hon varför hon hade blivit förälskad i en pojke. Min man och jag blev uppriktigt glada för hennes skull och bad henne snart att presentera honom för oss. Vi undrade länge vem som hade turen att vinna hennes hjärta. Vår dotter lovade att hon skulle låta oss träffa honom snart.
Så berättade hon nyligen att hon tänkte ta med honom hem till oss. Jag stod hela dagen i köket och lagade flera maträtter. Min man städade hela lägenheten. Vi gjorde vårt yttersta och såg verkligen fram emot den här kvällen. Vi hjälpte dottern och hon gick omkring och log, nästan svävande fram. Varken min man eller jag hade kunnat föreställa oss en större glädje än att se henne så lycklig.
När de väl kom gjorde han ett gott intryck artig, med humor och vänlig. Vi bjöd dem till middag. Men under hela kvällen gnagde något i mig. Hans ansikte var så bekant, men jag kunde inte placera det. Vi pratade och skrattade tillsammans, och han visade sig verkligen från sin bästa sida; vi kände oss avslappnade tillsammans.
Men när han gick, slog minnet mig med full kraft. Jag hade sett hans bild i en efterlysning. Han och en annan man var misstänkta för bedrägeri. Där stod det att man skulle kontakta polisen direkt vid kännedom om deras vistelseort. Omedelbart berättade jag allt för min man och vår dotter. Då började hon gråta och anklagade mig för att jag hittat på historien med vilja, bara för att hålla dem isär.
Men det var inte sant. Jag ville verkligen bara varna henne för möjliga problem. Det är viktigt för oss vem hon väljer att leva sitt liv med. Som svar packade vår dotter sina saker och lämnade snabbt vårt hem.
Vi har inte haft någon kontakt med henne på över en månad nu. Hon svarar inte heller i telefon. Jag plågas av skuld och undrar om jag kanske hade fel kanske är hennes utvalde trots allt en hederlig man.
