Efter att vår son gifte sig vill han inte längre besöka oss. Nu är han alltid hos svärmor hon har alltid någon akut situation som kräver hans hjälp. Jag kan inte förstå hur hon klarade sig innan hennes dotter gifte sig med vår son.
Vår son har varit gift i drygt två år. Efter bröllopet flyttade de till den lägenhet vi köpte åt honom när han började på universitetet. Sedan barndomen har vår son fått all vår stöd och förståelse. Redan innan han gifte sig, bodde han själv eftersom hans lägenhet låg nära jobbet.
Jag ska inte säga att jag ogillade min svärdotter, men då tyckte jag att den här flickan helt enkelt inte var mogen för äktenskapets ansvar, även om vår son bara var två år äldre än henne. Min svärdotter betedde sig ofta som ett barn ibland var hon till och med bortskämd och nyckfull. Vår son var så omtänksam, och jag undrade hur han skulle orka leva med ett barn.
När jag lärde känna henne och hennes mamma förstod jag vilka de var. Trots att vår sons svärmor är jämnårig med mig, beter hon sig som ett barn. Har ni någonsin mött vuxna som ändå är barnsliga och hjälplösa? Sådana människor är verkligen infantila och har noll självständighet. Då, vid bröllopet, hade hon redan skilt sig sex gånger.
Vi hade egentligen inget att prata om hon levde i sin egen värld och höll sig undan, så vår kontakt var bara att utbyta artiga gratulationer på bröllopet.
Det första varningssignalen kom redan före bröllopet svärdottern drog ständigt med vår son till hennes mamma. Det var alltid något som behövde ordnas en kran som läckte, ett eluttag som skulle bytas, eller en hylla som fallit ner i köket. Jag blundade för det först det fanns ju ingen man i hushållet, så lite hjälp var säkert behövd.
Men det tog aldrig slut; antalet problem hos svärmor minskade aldrig. Vår son började ignorera oss, och förklarade det med att han och hans fru måste till hennes mamma. Sen firade de alla högtider hemma hos svärmor, medan vi bara satt hemma jag, min man och min egen svärmor.
Det var jobbigt när vår son slutade komma på familjens högtider. Men det blev värre när han ignorerade våra egna behov av hjälp.
Det här året köpte vi ett nytt kylskåp och bad vår son hjälpa oss bära det. Han sa först ja, men ringde sedan och sa att han inte kunde, för han och hans fru skulle till svärmor hennes tvättmaskin läckte.
När min man ringde upp sonen hörde han svärdottern säga: Kunde inte dina föräldrar anlita en flyttfirma? Sonen kom till slut, men han var så arg.
Pappa, varför kunde du inte anlita någon? Nu måste jag bära det helt själv!
Jag tappade modet och undrade varför svärmor inte kan ringa en hantverkare själv? Lever hon i någon annan värld, där sådana yrkesmänniskor inte finns? Sonen sa att hon behövde hjälp, för att folk fuskar överallt nuförtiden de tar betalt men fixar ingenting.
Min man tappade tålamodet och sa: Svärmor kan inte ett dugg om hushållsmaskiner, men hon är ju en hejare på att leda får till betet. Vår son blev upprörd och stack därifrån. Jag lade mig inte i min man hade rätt på sitt sätt, men han kunde sagt det på ett bättre sätt. De nya släktingarna utnyttjar vår son hela tiden. Han är deras rörmokare och elektriker, men för oss har han glömt vägen hem.
Efter bråket har sonen inte pratat med sin pappa på över två veckor. Min man vägrar ta första steget. Jag känner mig kluven min man har rätt, men han borde varit mjukare mot sonen, nu är sonen sårad och vill inte träffa honom, och jag vägrar förlora min son för något så trivialt.
Min man vägrar att ta kontakt, och vår son står på sig han tänker inte ringa förrän pappan ber om ursäkt. Och i hela den här situationen är det bara svärmor som verkar ha det riktigt bra!
