I en märklig och surrealistisk dröm ekade orden: Astrid, mellan oss är det slut! sa Mikael med en röst kall som isvind genom tomma rum. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in papper för skilsmässa. Du har tre dagar på dig att samla dina saker. Om du flyttar, ge mig ett tecken. Jag ska bo hos min mamma tills lägenheten är klar för barnet och dess mamma. Ja, förundras inte, min nya kärlek är gravid! Tre dagar, Astrid!
Astrid förblev tyst medan golvet under henne löstes upp till rinnande moln som sköljde bort allt fast. Vad kunde hon svara? Fem år hade de försökt, men tre drömmar om barn smälte bort i tragedier. Läkarna hade viskat att hon var stark, men varje gång vek sig väven. Hon levde sunt och blev ännu försiktigare under väntan. Sista gången föll hon i sömn på arbetet och ambulansen flöt bort i en tid som krökte sig själv.
Dörren slog igen bakom Mikael med ett dån som krossat glas i oändlighetens hall, och Astrid, utmattad, sjönk ner på soffan som guppade i osynliga vågor. Hon hade ingen kraft att packa. Vart skulle hon ta vägen? Före äktenskapet hade hon bott hos moster, men moster hade blivit rök och lägenheten sålts av kusinen. Tillbaka till byn Fagerby, till mormors hus som svävade i dimma? Hyra ett rum i tomheten? Och arbetet som flöt bort som en flod? Tankarna virvlade som löv i en storm utan början eller slut.
På morgonen, som om natten aldrig funnits, öppnades dörren och svärmodern Kerstin steg in.
Sover du inte? Bra att inte, sa hon torrt. Jag kom för att vaka att du inte tar något som inte tillhör dig.
Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor, rynkade Astrid på ögonbrynen. Vill du räkna mina saker som ligger utspridda i luften?
Vad oförskämd du är! Du var så mild förr. Det var jag som sa till Mikael efter första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda.
Är det vad du kom för att säga? Då tystna och vaka.
Varför tar du teservisen? larmade Kerstin.
Den är min, från moster, ett minne från henne.
Det kommer att kännas tomt här utan den!
Det är inte mitt problem. Men åtminstone får du ett barnbarn.
Ta bara vad som tillhör dig!
Laptopen, kaffemaskinen och mikrovågsugnen är presenter från kollegor. Bilen köpte jag innan bröllopet. Din son har sin egen.
Du har allt du behöver, men kan inte skaffa barn!
Det är inte din sak. Det verkar som om Gud ville det så.
Ångrar du dig inte? Kanske gjorde du allt med avsikt?
Du talar strunt. Jag kan inte ens tänka på det utan att det gör ont.
Astrid såg sig omkring hennes saker hade upplösts i luften. Borsten, sminket, tofflorna Hon hade glömt något viktigt. Kerstins närvaro kändes som en tryckande dimma. Hon mindes kattstatyetten, ett minne från mormor. Inuti fanns en hemlig plats med örhängen och en ring inte värdefulla, men kära för hjärtat. Mikael hade ansett den en bagatell. Hade den kastats bort i drömmens virvlar? Hon öppnade balkongen som ledde ut i ett hav av moln.
Vad letar du efter där? ekade Kerstins röst. Kom igen, ta dina saker och gå!
Hon hittade kattstatyetten, allt var intakt som i en orörd dröm. Nu kunde hon lämna.
Här är nycklarna, hejdå. Hoppas vi inte ses mer.
Astrid gick till kontoret som stod stilla i tomheten. Hon var sjukskriven, men begärde semester.
Vi står vid din sida, sa chefen vars ansikte flöt. Men utan dig är det svårt. Tre veckor räcker? Stanna i
Astrid slöt ögonen och kände hur Oskars hand lätt tryckte hennes, i vetskap om att efter all smärta, hennes nya liv just hade börjat.I en märklig och surrealistisk dröm ekade orden: Astrid, mellan oss är det slut! sa Mikael med en röst kall som isvind genom tomma rum. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in papper för skilsmässa. Du har tre dagar på dig att samla dina saker. Om du flyttar, ge mig ett tecken. Jag ska bo hos min mamma tills lägenheten är klar för barnet och dess mamma. Ja, förundras inte, min nya kärlek är gravid! Tre dagar, Astrid!
Astrid förblev tyst medan golvet under henne löstes upp till rinnande moln som sköljde bort allt fast. Vad kunde hon svara? Fem år hade de försökt, men tre drömmar om barn smälte bort i tragedier. Läkarna hade viskat att hon var stark, men varje gång vek sig väven. Hon levde sunt och blev ännu försiktigare under väntan. Sista gången föll hon i sömn på arbetet och ambulansen flöt bort i en tid som krökte sig själv.
Dörren slog igen bakom Mikael med ett dån som krossat glas i oändlighetens hall, och Astrid, utmattad, sjönk ner på soffan som guppade i osynliga vågor. Hon hade ingen kraft att packa. Vart skulle hon ta vägen? Före äktenskapet hade hon bott hos moster, men moster hade blivit rök och lägenheten sålts av kusinen. Tillbaka till byn Fagerby, till mormors hus som svävade i dimma? Hyra ett rum i tomheten? Och arbetet som flöt bort som en flod? Tankarna virvlade som löv i en storm utan början eller slut.
På morgonen, som om natten aldrig funnits, öppnades dörren och svärmodern Kerstin steg in.
Sover du inte? Bra att inte, sa hon torrt. Jag kom för att vaka att du inte tar något som inte tillhör dig.
Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor, rynkade Astrid på ögonbrynen. Vill du räkna mina saker som ligger utspridda i luften?
Vad oförskämd du är! Du var så mild förr. Det var jag som sa till Mikael efter första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda.
Är det vad du kom för att säga? Då tystna och vaka.
Varför tar du teservisen? larmade Kerstin.
Den är min, från moster, ett minne från henne.
Det kommer att kännas tomt här utan den!
Det är inte mitt problem. Men åtminstone får du ett barnbarn.
Ta bara vad som tillhör dig!
Laptopen, kaffemaskinen och mikrovågsugnen är presenter från kollegor. Bilen köpte jag innan bröllopet. Din son har sin egen.
Du har allt du behöver, men kan inte skaffa barn!
Det är inte din sak. Det verkar som om Gud ville det så.
Ångrar du dig inte? Kanske gjorde du allt med avsikt?
Du talar strunt. Jag kan inte ens tänka på det utan att det gör ont.
Astrid såg sig omkring hennes saker hade upplösts i luften. Borsten, sminket, tofflorna Hon hade glömt något viktigt. Kerstins närvaro kändes som en tryckande dimma. Hon mindes kattstatyetten, ett minne från mormor. Inuti fanns en hemlig plats med örhängen och en ring inte värdefulla, men kära för hjärtat. Mikael hade ansett den en bagatell. Hade den kastats bort i drömmens virvlar? Hon öppnade balkongen som ledde ut i ett hav av moln.
Vad letar du efter där? ekade Kerstins röst. Kom igen, ta dina saker och gå!
Hon hittade kattstatyetten, allt var intakt som i en orörd dröm. Nu kunde hon lämna.
Här är nycklarna, hejdå. Hoppas vi inte ses mer.
Astrid gick till kontoret som stod stilla i tomheten. Hon var sjukskriven, men begärde semester.
Vi står vid din sida, sa chefen vars ansikte flöt. Men utan dig är det svårt. Tre veckor räcker? Stanna i
Astrid slöt ögonen och kände hur Oskars hand lätt tryckte hennes, i vetskap om att efter all smärta, hennes nya liv just hade börjat.
