Det var för många år sedan i en liten by på den svenska landsbygden som jag nu med eftertanke minns historien om Astrid som i sina 35 år ansåg att hon inte skulle få uppleva kvinnlig lycka men ödet bestämde annorlunda. De kom ihop när båda var nästan fyrtio år. Lars hade redan varit änkling i tre år då. Astrid hade aldrig varit gift men hon hade fött en son. Som man säger bland folk födde hon honom för sig själv. I ungdomen hade hon ett förhållande med en snygg mörkhårig man vid namn Anders som lovade att gifta sig och förtrollade den unga Astrid. Hon lät sig övertygas av löftena som visade sig vara tomma. Som det senare framkom var friaren från staden gift.
Till och med Anders lagliga fru Karin kom till Astrid för att be den unga flickan att inte splittra en annan familj. Den oerfarna Astrid gav med sig. Men hon bestämde sig för att behålla barnet. Så blev det. Astrid födde Erik. Och sonen blev hennes enda tröst och glädje. Erik var väluppfostrad studerade bra. Efter skolan gick han in på ekonomiska universitetet. Lars besökte Astrid flera gånger. Han föreslog att de skulle flytta ihop. Men kvinnan tvekade fastän Lars behagade henne. Astrid skämdes på något sätt för sin son och för känslan att äntligen bli lycklig.
En kväll bestämde sig Erik för att prata med sin mamma. Han sa att han inte hade något emot det. Jag mamma kommer ändå inte bo hemma längre. Farbror Lars är en pålitlig man. Bara så att han inte gör dig illa. Det viktigaste för mig är att du är lycklig. Lars son var också inte emot. Så började de leva tillsammans. De gifte sig hade en liten fest. Astrid arbetade i bybiblioteket och Lars som agronom. Allt gjorde de tillsammans. De skötte hushållet höll djur odlade trädgården. De älskade och respekterade varandra det var synd att Gud inte gav dem gemensamma barn.
Båda sönerna gifte sig de fick uppleva barnbarn. Varje gång på helgerna lagade de gåvor för barn och barnbarn. Hemlagade ägg mjölk gräddfil fläsk och kyckling. På helgerna samlades många gäster i deras hus. Då satt Lars och Astrid vid bordet gladdes. Och de var tacksamma för att de hade någon att fira med. Bara på kvällarna när det äldre paret gick och lade sig tänkte var och en tyst för sig att lämna den här världen först. Och aldrig känna sig ensam.
Åren tog ut sin rätt. Och en dag smög sig olyckan på. På morgonen blev Astrid illamående just när hon började laga ärtsoppa på köket. Den äldre kvinnan föll. Lars kallade på ambulans med hjälp av grannar. Läkarna sa att Astrid hade drabbats av ett slaganfall. Alla funktioner var intakta utom en. Astrid kunde inte gå längre. Erik med sin fru kom för att hälsa på modern. Gav pengar till mediciner och åkte hem. Lars hyrde en bil när hustrun skrevs ut från sjukhuset bar de in henne i huset tillsammans med en granne.
Allt kommer att bli bra tröstade han hustrun du bara lever. Även om du sitter och pratar med mig. Bara lev. Och jag klarar allt. Bara lämna mig inte min lilla duva. Lars skötte väl om sin fru. Efter en månad satt hon i en rullstol. Hon hjälpte honom i köket. Allt fortsatte de göra tillsammans. De skalade potatis och morötter sorterade bönor. Till och med bakade de bröd. På kvällarna diskuterade Astrid och Lars hur de skulle leva vidare. Vintern låg framför. Och Lars hade inte kraft att hugga ved. Kanske kunde barnen ta med oss för vintern till sig och på våren och sommaren skulle vi klara oss själva.
På helgen kom Erik med sin fru. Svärdottern Elin efter att ha tittat runt i hela rummet drog slutsatsen. Vi får dela på er kära ni. Vi tar mamma nästa vecka. Låt mig förbereda rummet. Och så kommer vi. Men hur är det med mig viskade Lars generat. Vi har aldrig varit åtskilda. Barn hur går det till. Nå det var förr när ni hade kraft till hushållet och kunde klara er själva men nu är det annorlunda. Låt din son ta med dig också. Ingen kommer ta er båda.
Erik med sin fru åkte hem. Lars och Astrid suckade bittert och funderade på vad som skulle hända. Var och en av dem när de somnade önskade att inte vakna upp för att slippa se allt detta. På nästa helg kom båda sönerna. De började packa saker. Lars satt vid Astrids säng. Han tittade på henne hela tiden mindes deras unga år. Och grät. Han lutade sig mot den sjuka hustrun. Och viskade. Förlåt mig Astrid att det blev så här för oss. Någonstans brast vi i barnens uppfostran. De skiljer oss som oönskade kattungar. Förlåt. Jag älskar dig.
Astrid ville smeka mannens kind med handen men hade inte längre kraft. Lars gick torkade tårarna med ärmen. Och när han satt i bilen torkade han inte längre. Sedan tog sonen med fru och granne tag i att samla Astrid virade in henne i en filt och började bära ut henne från huset fötterna först. Den sjuka kvinnan tyckte att det var mycket symboliskt. Astrid gjorde inte motstånd hon var slut när Lars åkte. Och den sjuka kvinnan ville bara inte leva till kvällen. En vecka senare. En vacker höstdag just på alla helgons dag gick deras önskan i uppfyllelse. Astrid och Lars möttes i den andra världen.Det var för många år sedan i en liten by på den svenska landsbygden som jag nu med eftertanke minns historien om Astrid som i sina 35 år ansåg att hon inte skulle få uppleva kvinnlig lycka men ödet bestämde annorlunda. De kom ihop när båda var nästan fyrtio år. Lars hade redan varit änkling i tre år då. Astrid hade aldrig varit gift men hon hade fött en son. Som man säger bland folk födde hon honom för sig själv. I ungdomen hade hon ett förhållande med en snygg mörkhårig man vid namn Anders som lovade att gifta sig och förtrollade den unga Astrid. Hon lät sig övertygas av löftena som visade sig vara tomma. Som det senare framkom var friaren från staden gift.
Till och med Anders lagliga fru Karin kom till Astrid för att be den unga flickan att inte splittra en annan familj. Den oerfarna Astrid gav med sig. Men hon bestämde sig för att behålla barnet. Så blev det. Astrid födde Erik. Och sonen blev hennes enda tröst och glädje. Erik var väluppfostrad studerade bra. Efter skolan gick han in på ekonomiska universitetet. Lars besökte Astrid flera gånger. Han föreslog att de skulle flytta ihop. Men kvinnan tvekade fastän Lars behagade henne. Astrid skämdes på något sätt för sin son och för känslan att äntligen bli lycklig.
En kväll bestämde sig Erik för att prata med sin mamma. Han sa att han inte hade något emot det. Jag mamma kommer ändå inte bo hemma längre. Farbror Lars är en pålitlig man. Bara så att han inte gör dig illa. Det viktigaste för mig är att du är lycklig. Lars son var också inte emot. Så började de leva tillsammans. De gifte sig hade en liten fest. Astrid arbetade i bybiblioteket och Lars som agronom. Allt gjorde de tillsammans. De skötte hushållet höll djur odlade trädgården. De älskade och respekterade varandra det var synd att Gud inte gav dem gemensamma barn.
Båda sönerna gifte sig de fick uppleva barnbarn. Varje gång på helgerna lagade de gåvor för barn och barnbarn. Hemlagade ägg mjölk gräddfil fläsk och kyckling. På helgerna samlades många gäster i deras hus. Då satt Lars och Astrid vid bordet gladdes. Och de var tacksamma för att de hade någon att fira med. Bara på kvällarna när det äldre paret gick och lade sig tänkte var och en tyst för sig att lämna den här världen först. Och aldrig känna sig ensam.
Åren tog ut sin rätt. Och en dag smög sig olyckan på. På morgonen blev Astrid illamående just när hon började laga ärtsoppa på köket. Den äldre kvinnan föll. Lars kallade på ambulans med hjälp av grannar. Läkarna sa att Astrid hade drabbats av ett slaganfall. Alla funktioner var intakta utom en. Astrid kunde inte gå längre. Erik med sin fru kom för att hälsa på modern. Gav pengar till mediciner och åkte hem. Lars hyrde en bil när hustrun skrevs ut från sjukhuset bar de in henne i huset tillsammans med en granne.
Allt kommer att bli bra tröstade han hustrun du bara lever. Även om du sitter och pratar med mig. Bara lev. Och jag klarar allt. Bara lämna mig inte min lilla duva. Lars skötte väl om sin fru. Efter en månad satt hon i en rullstol. Hon hjälpte honom i köket. Allt fortsatte de göra tillsammans. De skalade potatis och morötter sorterade bönor. Till och med bakade de bröd. På kvällarna diskuterade Astrid och Lars hur de skulle leva vidare. Vintern låg framför. Och Lars hade inte kraft att hugga ved. Kanske kunde barnen ta med oss för vintern till sig och på våren och sommaren skulle vi klara oss själva.
På helgen kom Erik med sin fru. Svärdottern Elin efter att ha tittat runt i hela rummet drog slutsatsen. Vi får dela på er kära ni. Vi tar mamma nästa vecka. Låt mig förbereda rummet. Och så kommer vi. Men hur är det med mig viskade Lars generat. Vi har aldrig varit åtskilda. Barn hur går det till. Nå det var förr när ni hade kraft till hushållet och kunde klara er själva men nu är det annorlunda. Låt din son ta med dig också. Ingen kommer ta er båda.
Erik med sin fru åkte hem. Lars och Astrid suckade bittert och funderade på vad som skulle hända. Var och en av dem när de somnade önskade att inte vakna upp för att slippa se allt detta. På nästa helg kom båda sönerna. De började packa saker. Lars satt vid Astrids säng. Han tittade på henne hela tiden mindes deras unga år. Och grät. Han lutade sig mot den sjuka hustrun. Och viskade. Förlåt mig Astrid att det blev så här för oss. Någonstans brast vi i barnens uppfostran. De skiljer oss som oönskade kattungar. Förlåt. Jag älskar dig.
Astrid ville smeka mannens kind med handen men hade inte längre kraft. Lars gick torkade tårarna med ärmen. Och när han satt i bilen torkade han inte längre. Sedan tog sonen med fru och granne tag i att samla Astrid virade in henne i en filt och började bära ut henne från huset fötterna först. Den sjuka kvinnan tyckte att det var mycket symboliskt. Astrid gjorde inte motstånd hon var slut när Lars åkte. Och den sjuka kvinnan ville bara inte leva till kvällen. En vecka senare. En vacker höstdag just på alla helgons dag gick deras önskan i uppfyllelse. Astrid och Lars möttes i den andra världen.
