Hej du! Så du fick inbjudan från Rita?
Ja, men jag tänker faktiskt inte gå på bröllopet, svarade jag i telefonen.
Hur kan du? Hon är ju vår kompis och bröllopet ska bli ju superlyxigt hon gifter sig ju med en utlänning ändå. Vi ska fira i den bästa restaurangen på Östermalm! sa Ylva.
Nej, jag har ingen att gå med. Du vet hur det är med Erik, vi är ju det hela. Jag går inte ensam, och Rita skulle bara skratta åt mig, du vet hur hon är!
Okej, jag kommer förbi i kväll så hittar vi på nåt, sade Ylva och lade på.
Jag har känt Rita och Ylva i evigheter, vi gick på gymnasiet ihop. Med Ylva har jag fortfarande kontakt, men med Rita har jag knappt hört något på ett tag. Hon flyttade utomlands för några år sedan och har precis nu meddelat att hon ska gifta sig.
Rita har alltid varit lite högfärdig och stolt, och nu bjuder hon in oss med sina nya partners. Jag har ju ingen partner, så jag bestämde mig för att stanna hemma och slippa bli måltavla för hennes skämt.
Ylva dök upp på kvällen, precis som hon lovat.
Alfhild, jag har en plan! Vi fixar en fästmö åt dig. Vad säger du?
Vad menar du? En fästmö? Vad har du tänkt på?
Ylva är ju en riktig drömmare, ibland får hennes idéer mig att tappa hakan. Hon tror på att ingen situation är hopplös.
Jag har hört talas om en agentur som lånar ut män på hyra! Det är exakt vad vi behöver!
Nej, jag är inte med på det! Att köpa en kille är sista saken jag vill göra!
Alfhild, inte en kille utan en man, även om han är på låna! Det viktigaste är att du får Rita att bli imponerad, eller hur? Jag har redan ringt dem och fixat allt!
Ylva, du är alltid i ditt sanna element! Hur vet du vem de kommer att skicka?
Jag beställde en stilig, gentlemanlik kille i en fin importbil. Det räcker, eller hur? Du får träffa honom i morgon. Klockan 19.00 väntar han vid biografen. Ni kan prata igenom detaljerna han kan spela både kärleksfull man eller fästman, du bestämmer.
Vänta, hur känner jag igen honom? jag började tappa fattningen. Och vad kostar det?
Ingen fara, det är inte dyrt. Han känner igen dig på ditt foto som jag skickade till agenturen. Så däck vi av med allt snack, låt oss börja leta brudklänning!
Nästa dag mötte jag mannen på hyra. Jag snurrade runt framför biografens ingång och satte mig på en bänk.
God kväll, är du Alfhild? frågade en främling. Jag heter Viktor.
Jag kastade en blick på honom och kunde inte låta bli att le. Ylva hade rätt, han var verkligen snygg.
Din kompis har förklarat allt. Oroa dig inte, jag klarar rollen som din blivande man. Här, ta en liten blombukett, sa Viktor och räckte den till mig.
Åh, tack men nej! rodnade jag.
Alfhild, vill du ta en promenad? Berätta lite om dig så jag kan spela min roll ordentligt.
Självklart!
Vi gick runt i stan i flera timmar, Viktor skrev ner min adress och sade att han skulle stå utanför min port på lördag. Jag var helt förstummad han var ännu mer charmig än jag trodde, och jag kunde inte förstå varför han jobbade så här.
På lördag ringde Viktor.
Alfhild, är du redo? Jag är där om tio minuter.
Ja, jag är på väg.
När jag såg honom vid min port, nästan frös jag till is. Han stod i en skräddarsydd kostym bredvid en skinande importbil. Jag tappade nästan andan.
God morgon, älskling! Sätt dig, vi har bråttom, sa han och log.
Du är verkligen talangfull! skrattade jag.
Ritas bröllop var exakt som hon sagt pampigt och glittrigt. När hon såg min man försvann leendet från hennes läppar på ett ögonblick. Hennes egen blivande make var en äldre amerikansk karl, redan gråsprängd och kraftigt byggd.
Jag kände mig nöjd med mig själv, för Rita brukade skoja om att jag aldrig skulle hitta någon, att jag var för enkel och tråkig, utan någon mystik. Idag ville jag bevisa motsatsen och det gick! Viktor följde mig hela dagen, han såg bara på mig och ignorerade alla andra tjejer.
Hur känns det? viskade Ylva.
Tack, Ylva!
Gillar du Viktor?
Ja, men meningen är kort. Imorgon glömmer han mig, men just nu vill jag att dagen aldrig tar slut.
Rita log gåtfullt och försvann.
Har du någonsin sett vår stad på natten? frågade Viktor.
Nej, jag har mest sovit på kvällarna, svarade jag med ett leende.
Då är du missad! Det är en magisk syn. Vill du smita iväg och låta mig visa dig?
Självklart!
Vi gick fram till brudparet för att säga farväl.
Tack, Rita! Allt var fantastiskt, du är alltid på topp!
Gillar ni det?
Jättesnyggt bröllop! Vi drar hem för att vara ensamma, sa Viktor och kramade mig.
Då får ni gå, sade Rita och gav mig en flin.
Hela natten körde vi runt i den upplysta staden. Viktor berättade massor av intressanta grejer. Jag undrade hur en så uthyrd kille kunde veta så mycket men hans yrke avslöjade inget om hans utbildning.
När gryningen kom körde Viktor mig till min port.
Det var roligt att träffas, Alfhild! Du är verkligen fantastisk.
Tack, Viktor. Vad är jag skyldig dig?
Ingenting, din vän har redan betalat.
Tack igen, hej då!
Jag gick in i lägenheten och brast i tårar. Jag hade faktiskt blivit förälskad i honom. Snart ringde Ylva.
Hur går det?
Inte mycket bättre, suckade jag.
Gillar du honom?
Självklart! Men meningen är att han bara är uthyrd.
Slappna av, vi sover nu, men ikväll kommer du på besök!
Senare på kvällen knackade det på dörren. Där stod Ylva och Viktor.
Överraskning! ropade hon och kramade mig. Möt min bror, Viktor, som du ju aldrig ville träffa. Hur många gånger har jag föreslagit?
Vad? Har ni lurat mig? Du jobbar inte på den där agenturen?
Jo, vi lurar bara! Du är envis som en bukett, men nu får du både tårta och champagne!
Jag skrattade, släppte in dem.
Hej, sa Viktor och kramade mig.
Och så, kära du, är vi nu femton år gifta med Viktor, har två barn och lever lyckligt. När barnen frågar hur vi möttes, skrattar vi och svarar: På Ritas bröllop, säger Viktor med ett blinkande öga åt mig.
Ha det bäst!Jag sitter på balkongen och hör barnens skratt som studsar mot den varma sommarnatten. En svag doft av nybakat bröd blandas med blommornas svala arom, och jag låter ögonblicket sitta i mig som en liten hemlighet.
Viktor står vid bordet, en kopp te i handen, och blickar ut över staden som fortfarande glimmar efter den sena festen. Hans ögon möter mina, och utan ord förstår vi att varje dag är en ny chans att välja varandra igen precis som den där oväntade kvällen när allt började som en lek.
Ylva ropar från trädgården, hennes röst full av livsglädje, och hon vinkar åt mig att komma ner och hjälpa till med grillen. Jag reser mig, tar ett djupt andetag och låter den tidigare tvivlen smälta bort i den mjuka brisen.
När jag går ner ser jag Rita stå vid fönstret, ett leende som är både bekant och ny. Hon har kommit för att hälsa på, med en flaska champagné och ett förslag om att vi alla ska fira en liten återförening nästa helg. Jag ler och inser att gamla sår faktiskt kan läkas, men bara om man låter dem bli en del av historien.
Kvällen slutar med att vi sitter tätt ihop, delar minnen och drömmer om framtiden. Jag tänker på hur en impulsiv idé om en uthyrd man ledde mig till den största gåvan jag någonsin kunde önska mig en partner som blir min bästa vän, en familj som växer och ett liv som pulserar av oförutsedda mirakel.
När jag så småningom lägger huvudet på Viktors axel hör jag hans mjuka susning: Det bästa är att vi fick ta steget tillsammans, oavsett hur vi började. Jag svarar med ett tyst ja, och låter stjärnorna över Stockholm vittna om den resa som började med en bröllopsinbjudan och slutade i ett helt eget saga.
