Mamma, vad har du sagt till min fru egentligen? Hon var på väg att packa sina saker.
Jag sa bara sanningen. Men förstår du inte, hon passar inte för dig, lilla Ingrid hade varit så mycket bättre för dig.
Vilken Ingrid? Vad har du hittat på nu?
Jag har alltid vetat att min son var speciell. Han var mitt första barn, mitt hjärta och jag älskade honom mer än något annat. När han växte upp och gifte sig kunde jag inte acceptera det. Det gick inte att förstå att han hittat någon som tagit min plats. Smärtan att lämna honom till en annan kvinna höll på att slita sönder mig, men jag tvingade mig själv att släppa taget.
Min son är mitt allt. Jag skulle göra vad som helst för honom, han är mitt största skatt. Jag fostrade honom ensam, eftersom hans pappa ständigt var ute på jobbresor till Göteborg och Malmö och sällan hemma. Jag fick både vara mamma och pappa lärde mig byta cykeldäck, spela fotboll och leka med tennsoldater för att dela hans intressen. Jag vet att han är tacksam för allt och jag vill alltid att han ska ha det så bra som möjligt, bli lycklig och framgångsrik, för han är det finaste jag har.
Jag såg på hans fru och visste att hon inte älskade honom som jag gjorde. Hon brydde sig knappt om honom lagade sällan mat, lät disken stå i diskhon, slängde kläder och saker överallt. Allt var stökigt, hon var ingen husmor.
Men ändå längtade jag efter att få fortsätta ta hand om honom. Varje vecka gick jag till deras lägenhet på Södermalm, hämtade hans smutsiga tvätt, tog hem det till min lägenhet i Vasastan och tvättade och strök hans kläder själv. Jag hade ju en extranyckel han gav den till mig förra året så jag smög in när de var på jobbet, plockade undan och försvann innan någon hann märka.
Jag kunde inte låta bli. Min son jobbade och pluggade hela tiden, han hann inte tvätta. Och efter tre års äktenskap hade hans fru fortfarande inte lärt sig att tvätta hans ullstrumpor rätt eller stryka hans skjortor. Jag tvättade alltid med barn-tvättmedel med extra låg parfym, för han är allergisk mot vanligt pulver något den där kvinnan inte hade en aning om.
Hans stickade tröja, som jag gett honom i födelsedagspresent förra året, hade hon tvättat i kokande vatten och hängt som en helt vanlig t-shirt den var alldeles ur form och full av noppor. Jag fick repa upp den och sticka en ny, det var enklare än att låta henne förstöra ännu fler av hans saker.
Jag vet att hon inte förstod varför jag gjorde allt det här. Hon påstod att det inte angick henne, att jag borde låta min son bli självständig. Men jag skulle aldrig låta mitt barn drunkna i smuts, särskilt inte när hon själv verkar nöjd med att leva i kaotiskt kaos. Jag vill bara att han ska vara frisk och lycklig, och kan jag hjälpa till, så gör jag det.
Min man när han väl var hemma höjde ofta rösten åt mig. “Du skämmer bort honom,” sa han, “han är vuxen, låt honom lära sig av sina egna val.” Men jag kunde inte sova om nätterna vid tanken på att min pojke kom hem, lagade mat och strök medan hans fru låg raklång i soffan.
Det var då jag bestämde mig en sista storstädning, sen skulle jag inte lägga mig i mer. Tidigt på morgonen när båda gått till jobbet åkte jag dit, samlade ihop all deras smutstvätt, även hennes, för hennes kläder luktade och risken fanns att hon senare la dem tillsammans med sonens rena. Jag packade allt i min stora tvättpåse. Jag skickade iväg min man till en vän i Sundbyberg, så han inte stod och klagade hemma, och satte igång med att tvätta.
Jag tvättade och strök till och med deras filtar föll offer för mitt strykjärn det tog timmar och krävde alla mina krafter. Det blev en jättelik säck med kläder, och eftersom sonens lägenhet låg nära min behövde jag inte släpa på det genom halva Stockholm. Men han bodde på fjärde våningen och idag var hissen avstängd för service. Det var bara att börja klättra upp för trapporna.
Mer än en timme tog det. Benen värkte, ryggen högg, men i mitt huvud snurrade bara bilder av min pojke i skitiga kläder, ett liv i misär. Jag grät hela vägen, snörvlade för mig själv om hur jag bara ville ta hand om honom, eller att han åtminstone skulle hitta en annan kvinna som kunde sköta honom ordentligt.
Till slut kom jag fram till dörren. Som vanligt låste jag upp med min extranyckel, gick in utan att knacka, ställde undan säcken och smög ut i hallen. Jag ville inte göra något väsen av mig grannens lilla tax skulle säkert börjat yla om jag dunkat i hallen.
Men plötsligt såg jag nya skor på golvet små, feminina, som jag aldrig sett förr. Var de redan hemma? Stökigt som vanligt förstås, skor överallt. Vid sovrummet låg ett par byxor på golvet min sons. Något måste ha ramlat, tänkte jag, och böjde mig ner för att ta upp dem och stryka dem snabbt så han kunde ha dem dagen efter. Men från sovrummet hörde jag stönanden.
Jag höjde blicken där låg min son i sängen, och med honom låg en mörkhårig kvinna. Hans fru var blondin. Jag frös till och hann inte röra mig innan min son såg mig.
Mamma, ut härifrån! Kan du inte lämna oss ifred en enda sekund!
Skamset stängde jag dörren efter mig och mumlade:
Kan du komma ut, jag måste prata med dig…
Efter en stund kom han ut i köket, fortfarande i den morgonrock jag köpt honom på Åhléns.
Mamma, varför är du här? Och har du nyckel in?
Du gav ju mig nyckeln i fjol, för att jag skulle kunna komma hit ibland, min vän, svarade jag försiktigt.
Jo, men man brukar meddela innan man kommer på besök, sa han torrt.
Jag ville bara tvätta dina kläder, du visste om det.
Jag trodde du skulle komma imorgon, fortsatte han bistert.
Ursäkta, men har din fru färgat håret? frågade jag efter lite tystnad.
Nej, mamma, det där är inte min fru. Det är en annan tjej.
Är du otrogen?
Du kommer säkert döma mig hårt för det här.
Min älskling, valet är alltid ditt.
Den där Ingrid tycker jag är mycket trevligare, om jag ska vara ärlig. Emma hon bryr sig egentligen bara om jobbet, bryr sig inte om hemmet. Ingrid kom hit, lagade mat, städade köket, hon känns mjukare och varmare. Men jag kommer stanna med Emma det här är bara ett misstag…
Okej, vad du än bestämmer dig för är jag alltid på din sida. Här är dina kläder, tvättade med ditt allergivänliga tvättmedel. Hädanefter ska jag sluta blanda mig i om du hittar någon som tar hand om dig som Ingrid.
Jag vände mig om och gick därifrån. I köket såg jag genast ordning och reda, skinande rent golv, soppskålen stod puttrande på plattan. Den här tjejen Ingrid skulle verkligen kunna hålla ordning på min pojke, tänkte jag. Allt var i sin ordning, det var tydligt att min son förstod värdet av ett välskött hem.
En vecka gick. Till slut kände jag frid, min son var i god omvårdnad. En dag efter jobbet gick jag till Coop på hörnet. Där stötte jag på Emma bland hyllorna, uppklädd och med korgen full av dyrbara märkliga saker. Avokado, passionsfrukt, knäckebröd, bovete och naturell filmjölk.
Jaså Emma, lägger ni om kosten nu? frågade jag med tillkämpat leende.
Hej, Marianne. Ja vi ska dra ner på allt onyttigt. Till sommaren vill vi åka till Kanarieöarna och måste se snygga ut på foton, svarade hon korthugget.
Ni två? Men ni har ju gjort slut.
Vad menar du? Det var han som sa så?
Men han har ju en annan nu Ingrid.
Vadå, vilken annan? Det kan inte stämma. Vi har aldrig bråkat ens.
Men Ingrid var ju hemma hos honom, de låg där i sängen och hon städade köket och allt möjligt. Jag trodde han sagt det till dig redan. Jag ville bara gratulera dig till din frihet, nu kan du hitta dig nån annan som gillar att käka surdegsbröd…
Vilket kök? Vilken Ingrid? Har du blivit tokig? Ni har redan vänt honom emot mig, nu ska ni lägga någon Ingrid i hans säng också? Jag har fått nog lämna oss ifred! Hon lämnade korgen och marscherade ut genom dörren.
Jag visste inte att hon var så bråkig, men ännu mer förvånad blev jag när min son några dagar senare faktiskt släppte Ingrid och valde att stanna kvar med Emma hon som jag alltid kallat Hitler i kjol.
Lite senare ringde sonen upp mig.
Hej mamma, vad har du sagt till Emma? Hon tänkte lämna mig.
Jag talade bara sanning, älskling! Hon är inte rätt för dig Ingrid är så mycket bättre.
Vilken Ingrid? Vad har du fått för dig nu?
Men det var ju så! Jag antog att du valt henne och gjort slut
Jag har inte gjort slut med någon och någon Ingrid finns inte! Sluta ringa, vi har bytt lås. Jag finns inte längre för dig.
