Jag bor tillsammans med en man som påstår att pengar är låg energi.
Vi har varit tillsammans i nästan två år, och fram till för tre månader sedan kändes allt normalt. Han hade ett jobb, bidrog till hushållet och hade fasta rutiner. Men en dag kom han hem och berättade att han haft ett andligt uppvaknande och att hans arbete inte längre stämde överens med hans livsuppgift. Redan veckan efter sade han upp sig.
Till en början stöttade jag honom. Han sa att han behövde tid för att hitta sig själv, att han tröttnat på systemet och ville leva mer medvetet. Själv gick jag till jobbet som vanligt. Ställde klockan tidigt, skyndade iväg, kom hem trött. Han stannade hemma mediterade, tittade på klipp om personlig utveckling och tände rökelse. Han sa att han läkte.
Efter två veckor hade han fortfarande inte bidragit med en enda krona till hyran. När jag frågade sa han åt mig att inte oroa mig Universum ordnar alltid allt. Den där universum visade sig vara jag. Jag fick ensam betala maten, räkningarna, SL-kortet ja, allt. Han åt, använde lägenheten, wifi, vatten och el, men vägrade tro på räkningar, för det är att leva i rädsla.
En dag kom jag hem helt slut efter jobbet och fann honom liggande och lyssnade på en ljudbok om överflöd. Jag sa att vi måste prata om ekonomin. Han svarade att jag är fast i ett bristtänk, att min stress lockar till sig dåliga vibrationer och att jag borde släppa kontrollen. Jag blev arg. Sade att det inte handlar om kontroll, utan ansvar. Han gav mig en sorgsen blick och sa att jag fortfarande inte hade vaknat.
Han lovade snart tjäna pengar från sina insikter. Skulle hålla samtal, sessioner, något. Men dagarna gick och inget hände. Det enda som förändrades var att han började rätta allt hos mig hur jag pratade, tänkte, reagerade. Om jag klagade på trötthet sa han att jag hade låg energi. Om jag kom hem på dåligt humör, påstod han att jag var känslomässigt blockerad.
Det var en stund som verkligen fastnade. Jag kom hem med matkassar, ställde dem på bordet och bad honom hjälpa mig packa upp. Han svarade att han var djupt inne i meditation och inte kunde bryta sin energi. Jag sa inget. Medan jag packade upp själv kände jag att jag inte hade en partner, utan en vuxen som valt att inte ta ansvar för sitt liv.
Nyligen bad jag honom försöka hitta något jobb vad som helst. Han svarade att han aldrig mer tänker underkasta sig något som gör honom sjuk bara för att kunna betala räkningar. Han sa att jag borde förstå och stötta honom som en medveten partner. Jag svarade att det är en sak att stötta, och en annan att försörja någon som inte gör någonting. Han tog illa vid sig. Sa att jag inte tror på honom.
Just nu jobbar jag fortfarande, betalar allt och undrar när det gick från att ha en pojkvän till att bli sponsor för en spirituell praktik i mitt eget hem. Jag vet inte om jag är hans partner eller andliga mecenat. Det jag vet är att jag är trött, och att hur mycket rökelse jag än tänder så blir räkningarna inte betalade av sig själva.
Vad borde jag göra?
