När jag äntligen fick min son att skilja sig – men ångrade mig bittert…

Vet du vad som hände med grannen min, Lena? Du minns väl hur hon alltid hade åsikter om sonens flickvänner men speciellt om första svärdottern, Ingrid. Lena har alltid varit rätt frispråkig, och särskilt när hon tyckte att någon inte passade. Så förra veckan mötte jag henne i trapphuset, och hon börjar direkt:

Inte klokt, Julia kom hit igen i helgen! klagade Lena på väg uppför trapporna, och syftade på det lilla barnbarnet sitt. Hon vill inte äta! Mamma har sagt att prinsessor inte äter mycket, säger hon och petar i sig två skedar, sen är det stopp Helt blek om nosen är hon också.

Lena gillade aldrig Ingrids sen dag ett. Det där sitter liksom kvar i henne Ingrid var ju sju år äldre än Oskar. Och Oskar, han hade precis tagit studenten.

Han hade ju knappt varit ihop med någon förut! suckade Lena för mig. Det var ju inte så konstigt att han fastnade. Hon vet ju hur man får killar på fall, och han var bara en pojkspoling.

Jag har alltid tyckt Ingrid var cool. Hon var snygg, välklädd, hade koll på hälsan och siktade uppåt i karriären. Klart Oskar blev förälskad, du vet hur det blir killar tittar ju mycket med ögonen och det var verkligen något speciellt med henne.

Ingrid var noga med både mat och träning. Det försökte hon föra vidare till sin dotter Julia äta lagom, inte överdriva, tänka på sin hälsa och kropp.

Det blev snabbt allvar bara några månader efter att de träffats blev Ingrid gravid. Var det för att göra Lena irriterad, eller att Ingrid bara verkligen ville gifta sig? Ingen aning, men Oskar sa direkt att han ville gifta sig. Han hade precis fyllt 18 år, Ingrid var 25.

Efter gymnasiet började Oskar på yrkesskola och jobbade extra för att kunna flytta ihop med Ingrid. De hyrde först, sen köpte de ett pytterum ihop i ett gammalt korridorskök i Huddinge.

De där första åren var de glada tillsammans, men Lena gav sig inte klagade hela tiden på Ingrid, minsta lilla sak. Du lagar fel mat, du stryker inte skjortorna, varför har du satt på Julia för tunn jacka? Inga goda egenskaper såg hon, bara fel. Detta tärde såklart.

Till slut drog Ingrid ner på kontakten till Lena. Hon skjutsade Julia till dagis själv, till gymnastiken och schackklubben. Fullt upp direkt från jobbet till hämtning, sen aktiviteter Och ändå ville hon själv hinna till gymmet, fixa naglarna, klippa sig. Det blev ofta att hon knappt hann hem på vardagarna.

Oskar, trött efter jobbet, kom hem till ett tomt rum dottern på aktivitet, Ingrid på språng, ofta med sina egna grejer.

Så en kväll knackade det på dörren. Det var grannen Annelie en ensam 38-årig mamma med två tonårsbarn. Vattnet hade sprutat i köket hon bad Oskar om hjälp med stoppet så att det inte skulle rinna ner till grannen under.

Oskar var händig, fixade kranen och allt som behövdes. Annelie stod samtidigt och lagade mat makaroner och pannbiff. Hon bjöd Oskar på mat som tack, och han tackade glatt ja. Ingrid hann ju aldrig laga husmanskost.

Där och då började Oskar och Annelie äta ihop då och då på den gemensamma köksavdelningen. Hon bakade bullar, gjorde piroger han njöt såklart. Snart insåg de att något mer fanns där, de började bli beroende av dessa kvällar tillsammans.

Men du vet hur det är i svenska korridorsboenden alla vet allt, det tisslas och tasslas. Klart någon skvallrade för Ingrid Din man äter middag hos Annelie, och de dröjer kvar länge.

Storbråk hela korridoren hörde. Ingrid blev så arg att hon slängde ut Oskar, packade hans väska och sa hej då på stående fot.

Det var ju sent, inga föräldrar på plats så han gick till Annelie som öppnade dörren direkt, redo att ta emot honom.

Julia var 6 år då; Oskar 25, Ingrid 32 och Annelie 39.

När Lena fick höra vad som hade hänt att Oskar lämnat Ingrid jublade hon nästan. Äntligen skild! Men glädjen dog när hon insåg att Oskar gått direkt till Annelie, sju år äldre än Ingrid(!) och med två egna barn. Då blev det tyst från Lena

Jag blev faktiskt rätt paff, med tanke på allt gnäll hon haft kring Ingrids ålder. Men om Lena blev snopen, så vande hon sig. Efter all den dramatiken blev det lugnt.

Det här ligger alltså 15 år bakåt i tiden nu är Oskar 40, Annelie 54. De har inga gemensamma barn, men har det så bra ihop. Lena kommer ofta på fika, ingen tjafsar, det är så harmoniskt och enkelt allting. Oskar verkar faktiskt på riktigt, handgripligen lycklig.

Vad tror du spelar åldern någon roll för lycka egentligen? Vissa verkar ju bara hitta rätt, oavsett vad folk säger.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!: