Jag vill berätta varför jag inte vill lämna mina barn hos deras mormor eller farmor.
Jag är 31 år och har två döttrar, en på tre år och en på ett år. Jag arbetar inte utan är hemma på heltid ett medvetet val från min sida!
När jag fick mitt första barn trodde jag naivt att mormor och farmor kommer att hjälpa till i början. Men det visade sig snabbt att det snarare blev ett hinder än någon hjälp, och jag fick ta allt ansvar själv.
Låt mig förklara lite mer:
Efter att min första dotter föddes och särskilt efter att vi kommit hem från BB kände jag mig så hjälplös. Jag fattade inte alls hur jag skulle ta hand om en liten bebis. Det jag idag, efter två barn, tycker är självklart, var totalt förvirrande för tre år sedan.
Såklart fanns det ingen manual inpräntad i huvudet om hur man byter blöja och allt det där.
Egentligen hade jag förväntat mig att den äldre generationen med all sin erfarenhet självklart skulle kunna detta byta blöjor, bada, mata, klippa naglar, veta vad man behandlar med. Men snabbt blev det tydligt att deras åsikter gick isär till och med om hur man badar en bebis.
Så jag lärde mig själv att skickligt byta blöjor och allt annat praktiskt.
Jag har stor respekt och tacksamhet för allt min mamma och svärmor gjort, och en del saker får mig numera att le:
Farmor (min svärmor):
Du ska läsa en bön över vattnet och ge barnet bara det vattnet att dricka.
Ett halvår senare köpte vi en vattenrenare.
Under tiden köper hon grönsåpa barnet måste tvättas med just det. Dessutom ska man smörja in allt med det vid utslag.
Ni uppfostrar barnen fel, därför blir de sjuka (vet inte riktigt varför).
Om barnet inte slutar skrika ska man ta med det till en klok gumma hon kan hjälpa.
Mormor (min mamma):
Skrik är inget att oroa sig för, det går över. Feber? Ge en Alvedon, så är det löst.
Ni köper för mycket leksaker till barnen, ni borde vara mer återhållsamma.
Jag kommer på lördag klockan 13 och passar barnen, men måste gå vid 16 för då ska jag på bio varje helg likadant.
Sött och salt kan man ge spädbarn från sex månaders ålder ungefär. Om barnet vill prova, låt det göra det.
Jag älskar min mamma, men nu har jag många frågor om hur vi själva blev uppfostrade!
Hur vi åt och vad vi fick för behandling eller snarare inte fick. Vi lämnades ofta hos vår mormor och åt nästan bara makaroner hela dagarna, medan vi hemma alltid fick fet mat. Min hosta som barn ignorerades tills jag blev riktigt sjuk med kikhosta. Det är först nu jag inser var mina magbesvär och leverproblem kommer ifrån.
Slutsats jag har det trevligt med våra båda mormödrar, men skulle aldrig klara att lämna bort barnen till dem flera dagar. Under uppsikt, ja. Jag är inte paranoid, men jag är faktiskt orolig…
