Mitt förhållande med min ex avslutades, som sig bör, med ett dramatiskt möte i tingsrätten i Stockholm. Jag tänker inte peka ut syndabocken i relationer är båda lika skyldiga till trassel och knas.
Men faktum kvarstår: min andra fru, Astrid, blev förtjust i en viss Lennart, stadens självgode affärsman. Han flyttade hit för flera år sedan och öppnade en liten cappuccino-bar mitt på Södermalm. Till en början försökte Astrid gömma sitt nya romance, men snart var de lika diskreta som en björnfamilj på picknick. Allt blev öppet.
Sedan marscherade hon in i mitt vardagsrum, insvept i sitt bästa Ullared-mode, och förklarade frank att hon ansökt om skilsmässa och tänker dra mig inför rätta för halva villan. Hon trodde väl jag skulle börja svettas i pannan, men vårt hus var ju köpt för mina hårt ihopknåpade svenska kronor, och Astrid hade knappt bidragit med så mycket som en gardin under de två år hon bott där. Nu skulle hon bara så där, ta hälften?
Jag tog det lugnt inget drama för min del. Jag lät henne bege sig till tingsrätten och väntade glatt på att hon skulle förlora målet och betala domstolens avgift (och kasta bort några tusenlappar på advokat). Jag hade ju redan fått min dos av rättsdraman med min första fru. Det rättsliga slagsmålet varade i över tre år och varje gång vi möttes i rätten blev det en scen som hämtad från svensk dokusåpa.
Dessutom hade min första fru, Ingrid, lyckats hon snappade åt sig halva allt jag ägde, med hjälp från en tvättäkta jurist från Kungsholmen. Hon tog till sist lägenheten jag ärvde efter pappa, och lämnade mig med ett par IKEA-kassar och några dammiga ABBA-skivor.
Men när det kom till Astrid var jag betydligt klokare, nästan lite finslipad. Innan jag ens gifte mig med henne hade jag redan fixat och renoverat min lägenhet, men den stod skriven på min bror, Johan. Johan är den enda jag litar på (jag skulle ge honom min sista köttbulle). När skilsmässan kom var det alltså lägligt: jag hade ingenting! Efter första fiaskot har ingen kvinna lyckats lura mig igen. Och om det är någon svensk lärdom så är det att man alltid ska skriva upp lägenheten på brorsan.
