DU BEHÖVER BARA CALLA
Jag förklarar er nu som man och hustru!, sa kvinnan från Skatteverket högtidligt, men plötsligt fick hon en konstig hostattack och började hosta intensivt.
Ja, ja Det bådar inte gott, konstaterade min mamma torrt och skeptiskt om det opassande hostanfallet.
Det blev sorl bland gästerna, folk började viska. Jag och Linnea, brudparet, såg nervöst på varandra. Vi var bara 18 år. Egentligen barn. Vårt bröllop hade gått fort och impulsivt Linnea tog klivet med ett prylar i bagaget.
Om två månader skulle vårt oplanerade barn komma till världen. Det blev till att hyra brudklänningen snabbt, hon fick låna skor av sin bästa vän. Förresten, många år senare skulle jag ha en kort affär just med samma vän
Men då, då var vi unga och lyckliga.
En kväll promenerade jag och Linnea genom alléerna. Jag höll armen kring min unga hustru. Då kom plötsligt en okänd man fram, lutade sig mot mig och sa diskret:
Håll fast din kvinna, annars försvinner hon när du minst anar det
Han sa det, fortsatte vidare, och vi skrattade bara åt den oväntade kommentaren och glömde den. Hela livet låg framför oss! Vem skulle kunna skilja oss åt?
Min vän, som var min bestman på bröllopet, började gnälla:
Erik, varför tog du inte någon snyggare tjej? Det finns ju så många vackra!
Jag slog bort det:
De väntar nog på dig, Marcus
Och det gjorde de också. Marcus gifte sig fyra gånger, alltid med smarta och vackra kvinnor.
Så föddes vår lilla Vera.
Men sedan väntade lumpen för mig, lång bort från hemstaden Göteborg. Jag längtade hem till Linnea och Vera. Linnea skickade ett foto på sig själv jag sparade det under kudden, drömde om att få möta henne i mina sömner.
En dag kom jag in i logementet och såg bilden av Linnea på min nattduksbord, allmänt till beskådan. Någon hade ritat snuskiga saker på fotot och skrivit grova ord. Jag blev lika rasande som förtvivlad, kastade mig över min sängkamrat och slog honom halvt till döds. Det ledde till att jag hamnade på arrest. Det förstörda fotot gick inte att rädda. Men min roommate blev rättvist straffad.
Efter lumpen kom jag hem, lite hårdare och bitter. Jag var arg på Linnea i mitt huvud fanns någon sorts fix idé att en ung kvinna måste ha älskare. Linnea måste ha varit otrogen under de två år jag varit borta.
När jag såg henne igen, var hon förändrad. Hon som vinkat av mig som osäker tjej, stod nu där som en självlysande kvinna, fylld av kraft och sexuell energi.
Är det du Linnea? Jag känner knappt igen dig viskade jag het.
Jag kände mig så stolt, men samtidigt kröp en liten misstanke in i mitt sinne. Jag var knappast ensam om Linneas uppmärksamhet och där det finns honung, finns det getingar. Så jag skaffade en älskarinna för att det inte skulle kännas lika jobbigt om något hände
Efter tre månader nådde min framgång Linneas öron. Jag fick nästan tjata henne att vänta med skilsmässan. Hon höll en kort dom:
Nu, Erik, får du klara dig själv
Linnea eldade upp mina brev från lumpen. De hade legat i hennes lilla ask, lästa om och om igen. Sängen fick jag inte dela, lunchen blev jag inte bjuden till. Vårt samtal blev strikt praktiskt, inget annat.
Kort sagt: grät jag ett år för varje dag jag sårade henne. Jag fick ta med både Linnea och Vera på extra semester, utöver sommarlovet: vin, bär, hav, sol och luft Där lyckades vi bli sams igen.
Efter resan bröt jag kontakten med min älskarinna.
I sju år fick jag och Linnea en riktigt lugn, stabil familjevardag. Nästan som kloster. Men något verkade ändå saknas hos Linnea kanske lite italiensk passion?
På mitt jobb fanns en färgstark man, Börje, alltid på gott humör. Börje kunde prata med vem som helst, lyssna, ge råd. Män från fabriken kom till honom för att beklaga sig över livet, frun och svärmor. Börje lyssnade och gav kloka tips.
Kanske ska jag bjuda Börje på Linneas födelsedag han får alla att skratta, tänkte jag. Tänk om jag hade vetat vad det skulle leda till!
Börje kom med sin fru. Han var fantastisk under kvällen, drog historier och toastade som bäst. Linnea sken hela tiden, skrattade, pratade, sprang omkring och bjöd på mat. En riktig lyckad fest.
En månad senare började helvetet.
Börjes fru ringde mig och sa chockartat:
Erik, vet du om att våra makar träffas i smyg? Hälsa din Linnea att jag tänker kämpa för Börje! Hon ska inte glufsa i sig det som är mitt! Vi har två små barn
Jag, som var så blåögd, anade ingenting. Kan Linnea hämnas så grymt för mina gamla synder?
Ingen idé att beskriva allt. Börjes fru förföljde Linnea överallt, hotade att ta tabletter och dö spektakulärt. Jag låste in Linnea hemma, slog av telefonen, hotade med skilsmässa. Inget hjälpte! Det sägs att eld och hosta inte går att dölja. Då ringde jag Linneas bästa vän för hjälp.
Hon sa rakt och skarpt:
Erik, där är det kärlek. Linnea kommer inte tillbaka vägen till henne är stängd.
Ja, jag gick dit och blev kvar ett halvår. Vännen tröstade mig för stunden.
Linnea och Börje gifte sig. De såg ingen annan än varandra. De levde i sitt paradis ett och samma andetag. Jag hatade och förbannade dem! Jag ville gråta, riva av mig håret hur kunde min fru bli bortförd? Lyckan och olyckan delar samma släde.
Man säger att tiden läker jag tror inte på det. Min såriga själ har bara täckts av tunn is, värker ibland.
Vänner letade noga reda på min nästa hustru. En skönhet. Giftermålet gick fort. Vi har varit tillsammans i sjutton år. Jag försöker spela glad Hoppas utan hopp. Men om någon skulle kliva in i mitt slitna hjärta där bor Linnea för alltid. Om hon bara skulle kalla
Så lärde jag mig att kärlek inte går att kontrollera och ibland går det förlorat så fort att man knappt förstår det, och ändå lever man vidare.
