Varför skulle en så snygg och framgångsrik kille som jag gifta sig? tänkte jag. När får vi barnbarn? undrade mina föräldrar.
Jag, Erik, hade nyss skjutsat hem min väninna och kom tillbaka till min tvårumslägenhet på Södermalm. Stekte ägg och skinka, slog mig ner vid köksbordet och satte på mobilen som legat avstängd hela natten. Kollade missade samtal.
Mamma igen, muttrade jag och suckade. Hon ska väl klaga på hur hopplös jag är
Men hopplös var jag knappast. Bra jobb, egen lägenhet och en Volvo i garaget det säger sitt. Ändå, här var jag, tjugofem år och fortfarande ogift.
Varför skulle en så snygg och smart kille som jag gifta sig redan? resonerade jag.
När får vi barnbarn? saknade mamma och pappa högt hemma i Nynäshamn.
Jag slog mammas nummer.
Hej mamma! Hur mår du?
Jo tack, det är som vanligt.
Och pappa?
Med honom är det också okej. Men du kunde kanske komma och hälsa på, det är bara trettio minuter med bil. Vi ser dig så sällan. Pappa ska vända jorden i trädgården och potatisen ska snart ner.
Mamma, inte idag. Men nästa helg kommer jag, lovar.
Du har lovat att komma hit med din flickvän i evigheter nu.
Nästa helg, mamma, kommer jag faktiskt med min tjej. Lovar! Plötsligt hade jag sagt det.
Är det din fästmö?
Inte än.
Åh, vad glad jag blir, Erik! Vi väntar på er på lördag. Jag lagar massor med din favoritmat!
Jag la på och stirrade tomt ut i köket. Vem tvingade mig att lova det? Och vem ska följa med som min flickvän? Elin? Varför inte? Jag tar en tupplur först och ringer henne sen. Fast föräldrarna kommer säkert inte gilla henne. Hon är knappast någon för en lantlig helg. Men gästa kan hon väl. Äsch dags att sova.
Jag lät stekpannan stå kvar på bordet och släpade mig in i sovrummet.
När jag vaknade mindes jag mitt löfte till mamma. Ringde Elin.
Hej, snygging! sa jag.
Hej, Erik, svarade hon kyligt.
Har du inte sovit ordentligt? Jag svänger förbi snart.
Erik, vi ska nog inte ses mer. Mina framtidsplaner har ändrats.
Vadå för planer? blev jag irriterad.
Jag ska gifta mig.
Jag kommer över nu, både till dig och din blivande
Men samtalet bröts. Irriterad slängde jag telefonen på soffan. Normalt brukade det vara jag som gjorde slut, men nu var det tvärtom.
Vandrade ut i badrummet, sen till köket. Kokade kaffe. Tankarna snurrade.
Vem ska jag nu lura med till mamma och pappa? Någon gammal flört? Men då tror de jag är seriös.
Kaffet hann kallna innan min bils larm pep igång. Sprang till fönstret. Där stod en äldre man, säkert fyrtiofem, och spanade upp mot min lägenhet.
Vem är det där? mumlade jag.
Drog på mig skorna och rusade ut.
Öh, vad gör du här? frågade jag.
Hörru, Erik! svarade gubben stöddigt. Ser jag dig med Elin igen får du skylla dig själv.
Lägg av!
Bakom honom dök en kraftigare kille upp.
Jag hann knappt reagera innan allt blev svart
Erik? Erik!
Jag såg suddigt en diskret tjej lutade sig över mig. Tänkte vagt: var har jag sett henne förr?
Hör du mig, eller ska jag ringa ambulans?
Ingen fara, jag har allt i bilen, log jag. Klarar du det?
Jag har gått sjuksköterskeskolan.
Jag kände igen henne hon bodde i porten bredvid. Hette vad var det nu igen? Hon såg min tvekan och log.
Jag heter Majken. Porten bredvid dig.
Sätt dig, Majken, och ta fram apotekslådan där bak.
Jag satte mig fram. Hon rengjorde såren skickligt.
Det är lugnt, sa hon, inget allvarligt.
Tack!
Jag sneglade på henne i backspegeln. Hennes blick verkade fråga om hon fick gå.
Följ med upp på kaffe, maten frukosten blev inte av ändå.
Sådär på rak arm? sa hon och sneglade på sina mjukisbyxor och t-shirt.
Vadå, jag ser likadan ut.
Nja, jag hoppar nog.
Kom igen, vi byter om båda två.
Efter en halvtimme stod hon där i klänning, lite billig smink. Plötsligt ville jag bara ta en promenad, glömma bilen.
Ska vi gå till Djurgården istället, Majken?
Gärna, sa hon och tog min arm.
Hon pratade oavbrutet under promenaden. Vi hamnade på ett litet café, tog plats. Jag räckte henne menyn.
Beställ vad du vill, Majken!
Hon bläddrade mest bland priserna. Förstod ju att det inte var vardagsmat för henne. Så jag vinkade till servitören.
Något riktigt gott till damen, och kaffe till oss.
Ni måste testa vår sockerkaka, sa servitören glatt.
Kör på det!
När vi sagt hejdå vid hennes port kändes livet lättare Men så rusade veckan fram. Fredag kväll kom.
Just det, jag skulle ju ta med en tjej till landet imorgon. Vad gör jag?
På köket funderar jag, fixar mackor och te. Tanken på att ställa in gjorde mamma ledsen. Måste hitta på nåt.
Så slog det mig plötsligt.
Måste jag inte fråga Majken? Visst, vi har inte setts sen i söndags Får säga att jobbet tog all min tid.
Snabb middag, rakade mig, bytte skjorta och gick till porten bredvid. Visste knappt vilket nummer hon bodde i, bara att hon hette Majken.
Stod där och funderade. Då öppnades dörren och där kom hon utflygande samma mjukisar och t-shirt. Hon hade sett mig från fönstret.
Hej, Majken.
Hej Erik! Hon lyste upp.
Ska vi ta en promenad? Eller
Jag har ju inte gjort mig i ordning
Jag väntar på dig, leende. Tjugo minuter?
Det räcker, sa hon och försvann in.
Hörde hennes mamma ropa:
Vad har hänt, Majken?
Jag ska träffa en kille, mamma!
Vad så bråttom för?
Men Majken sprang runt och letade klänning. Hennes mamma kikade ut genom fönstret, såg vem som stod utanför, rusade in.
Är det Erik du ska ut med?
Ja, mamma.
Varför just honom?
Jag är tjugo nu, sa Majken tyst.
Du har väl sett vilka snygga tjejer han brukar dejta?
Mamma, snälla, skäll inte nu.
Ack, dessa unga
Majken visste att hela huset skulle skvallra. Vem Erik var, visste alla. Och att hennes namn nu skulle viskas på gården. Men hon brydde sig inte längre.
Hon tog resolut min arm.
Vart går vi?
Går till parken, café, och står under månsken, sa jag.
Vi promenerade, fikade och kramades länge under månen. Sen ringde hennes mamma:
Majken, klockan har passerat ett!
Jag kommer, svarade hon och såg generad ut. Erik, dags att gå hem för mig.
Då följer jag dig.
Vid porten kramades vi igen. Jag lät blicken vila på henne och sa, så som jag inte tänkte ändra på:
Imorgon följer du med hem till mina föräldrar
Olle! ropade mamma så fort min Volvo svängde in på gården i Nynäshamn. Erik kommer!
Har han saknat oss?
Han har med sig en flicka! viskade mamma och sprang ut.
Mamma höll blicken fäst på Majken när hon hälsade.
Vad heter du, kära du?
Majken, mumlade hon blygt.
Och jag heter Agneta, men säg bara tant Agneta. Kom in, kom in!
Tack.
Pappa kom ut och skakade Majkens hand.
Äntligen har vår son hittat en trevlig tjej. Vad heter du, vännen?
Majken.
Och jag är Sten. Kalla mig farbror.
Så varmt hade jag inte väntat mig att de skulle ta emot henne. Jag hade trott att de skulle se ner på någon så vanlig som Majken, men tvärtom de var överlyckliga.
Inne i huset stod långbordet redan dukat, nästan som till kunglig besök.
Frågorna haglade om vem Majken var. Hon berättade om sitt enkla liv. Jag märkte att mamma och pappa bara blev gladare ju mer vanligt och hemtrevligt allt lät.
Efter lunch gick jag och pappa ut i trädgården. Majken gick till mamma:
Tant Agneta, får jag hjälpa till med disken?
Självklart tillsammans! log mamma brett.
Sen gjorde vi gemensamt i ordning landet och satte potatis.
När vi var klara sa Majken:
Jag måste nog åka hem, mamma blir annars orolig.
Men du stannar över natten, svarade mamma. Vi fixar rum åt er båda.
Jag vet inte men ville gärna.
Ring hem bara!
Hon tog upp mobilen.
Mamma, kan jag sova över här?
Förstår du vad du gör, Majken? Du lovade ju komma hem ikväll
Vad heter din mamma, Majken? frågade mamma snabbt och tog telefonen.
Gunnel.
Hej Gunnel! Det är Agneta, Eriks mamma.
God kväll!
Låt Majken sova här, jag tar ansvar. Stort hus, separata rum.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Ni har en så fin dotter
De pratade länge, mammas pratglada röst hördes långt.
Vi packade ihop oss först dagen därpå. Agneta skickade med en massa grönsaker, ägg och sylt.
Majken, det här är till er, skrattade hon. Erik får bara den påsen.
Men så mycket varför?
Man vet aldrig vad ni äter i Stockholm. Inte undra på att du är så späd!
Hon gick fram till mig i bilen, medan pappa pekade på något i rabatten.
Och har ni lämnat in papper för lysning än?
Mamma! Vi har inte ens pratat om det än.
Gör det då! Du tappar en bra tjej om du väntar! Kalla in andra får du inte.
Så fort bilen åkt iväg tog hon upp telefonen.
Gunnel, de är på väg. Jag skickade med lite från landet.
Men Agneta, det behövdes inte
Inga problem! Snart blir vi kanske släkt på riktigt.
Vad du säger men din pojke är ju så fin.
Majken är också duktig och rar!
Joru, hon kan laga mat och allt
När vi körde hem satt Majken och log.
Varför ler du sådär, Erik?
Du fick fina omdömen av mina föräldrar.
Jaså? Det kan man väl säga.
Mamma sa till mig att inte släppa dig.
Och du då?
Släpper dig aldrig!
Vi såg på varandras ögon, fyllda av samma ljusa värme
Följ gärna för fler berättelser skriv gärna en kommentar eller klicka på hjärtat om du gillar min dagbok!
