När min mormor fick veta att hennes dotter, min mamma, väntade barn utan att vara gift, blev hon mycket upprörd. Hon gjorde min mammas liv till ett riktigt elände, men mamma stod ut med tystnad och tålamod inför mormors hårda ord och handlingar.
På min födelsedag låste mormor faktiskt in mamma i huset och gick därifrån, med nyckeln i fickan. Lyckligtvis var min syster, som tidigare arbetat som sjuksköterska, hemma då. Hon tog nyckeln och skyndade sig att hjälpa vår mamma. På det sättet kom jag till världen, och trots att allt var så svårt runt omkring oss, har mamma alltid älskat mig med hela sitt hjärta. Min äldre mormor lärde mig sedan mycket om trädgårdsarbete och hur man odlar potatis och morötter, och jag blev ganska duktig på det. Men de gånger jag gjorde fel, fick jag höra hårda ord uttryck och meningar jag inte riktigt begrep som barn, fast de kändes som om de skulle göra mig arg och ledsen. Jag kunde aldrig förstå varför hon var så sträng mot mig, varför jag inte blev älskad, eller vad jag hade gjort för fel. Hon hade själv fått kämpa för att uppfostra min mamma efter morfars död, så jag tyckte att hon borde förstå hur svårt det var.
Jag växte upp utan några män omkring mig ingen morfar, ingen pappa, ingen bror.
Senare gifte sig mamma och fick två syskon till mig, men tyvärr gick hennes man bort tidigt. Något förvånande överöste mormor dessa barn med mycket mer kärlek än hon någonsin gav mig. Det var svårt att inte känna sig avundsjuk.
Mormor har varit borta länge nu och jag är inte längre ett barn, men ibland kommer minnen från min barndom tillbaka den känslan av att vara annorlunda, att de där hårda orden sitter kvar. De sårade fortfarande när jag tänker på dem.
En gång när jag och mamma handlade på ICA i byn, träffade vi en kvinna som köpte en kasse full med frukt och godis för några hundra kronor. Hon berättade glatt att hennes dotter snart skulle få barn och att bröllopet snart skulle hållas. Hela byn visste att Viktorias dotter också väntade barn utan gift man, men kvinnans glädje och kärlek till sitt barn rörde mamma djupt och fick henne att minnas de svåra prövningar hon själv gått igenom, och alla år av hårda ord.
Jag älskar min mamma av hela mitt hjärta och är djupt tacksam för allt hon har gjort för mig, för att hon uthärdade och aldrig behandlade mig illa. Hennes kärlek har varit gränslös och äkta.
När jag frågar mig själv vad jag skulle ha gjort i mormors situation, är det svårt att veta utan att ha varit med om samma sak. Men jag tror att det är viktigt att visa förståelse, empati och stöd särskilt när livet är skör och svår. Kärlek och medkänsla är det som bygger starka band mellan barn och förälder, oavsett hur livet ser ut.
