Min bror levde länge tillsammans med sin första hustru. Hon var mycket beräknande och grälsjuk, och behandlade hans föräldrar illa. Han stod ut med henne under många år, men till slut rann bägaren över och han skilde sig från henne. Han gifte om sig. Hans nya hustru hade en dotter sedan tidigare. Min bror fick aldrig några egna barn, varken i sitt första eller andra äktenskap. Men snart gick hans andra hustru bort. Den styvdotter han haft gifte sig och flyttade hemifrån.
När ensamheten la sig bestämde han sig för att göra om hemma. Bakom bokhyllan låg en hög med gamla papper, och han tänkte att han borde se efter om där fanns något gömt. Han började gå igenom böckerna och dokumenten, och snubblade över en bunt brev.
En flicka skrev där till sin far, berättade hur mycket hon saknade och älskade honom, att hon väntade på svar och kände sig ledsen. Hon berättade om vardagen, om skolan. När min bror läste avsändaradressen gick det upp för honom vad detta handlade om. Han hade under ett par år tjänstgjort i en liten bruksort i Dalarna, och där hade han förälskat sig. Det visade sig att kvinnan där blivit gravid, utan att han fått veta något, och hans första hustru hade tagit emot breven, gömt dem och aldrig berättat. Ursinnig ringde han upp sin ex-fru för att få klarhet. Jo, det var verkligen hans dotter. Tack och lov, det var ju internets tid, och hans styvdotter hjälpte honom att leta rätt på henne.
Några dagar senare kom samtalet, från hans egen dotter. Han var utom sig, kunde inte hitta orden, förstod inte hur han skulle förklara alla år av tystnad. Dotterns mamma hade gått bort för länge sedan. Flickan grät i telefonen och berättade att hon själv var gift nu, och att min bror faktiskt hade fått ett barnbarn. De bestämde träff.
Min bror grät av glädje. Han skulle äntligen få se sin egen dotter. Han hoppades innerligt att hon skulle förstå honom, för han hade aldrig haft en aning om att hon fanns hade han vetat, skulle han aldrig ha övergett henne.
