En dag, när jag Per, en enkel arbetare från byn gick genom skogen och samlade torra grenar till kaminen, råkade jag höra några välbekanta röster bland snåren. Nyfiken kikade jag försiktigt genom buskarna och såg min son ha ett hett gräl med en ung kvinna, Majken. Majken, som såg bekymrad ut, uttryckte sitt missnöje över att deras förhållande hållits hemligt och föreslog att de borde vänta en månad innan de tog några beslut.
Orden från Majken träffade min son hårt, och han såg ögonblickligen sårad ut. Jag gick hem, funderande över hur jag borde tala med honom när han kom hem. Under tiden högg jag ved och kokade potatis till middagen och mumlade tyst för mig själv, spänd inför samtalet med min son. Det dröjde inte länge innan han dök upp igen, fortare än väntat.
När han steg in genom dörren, bestämde jag mig för att ta upp saken direkt med honom. Vad tänker du på egentligen, min pojk? Varför har du inte berättat för mig om Majken tidigare? Hon är en fantastisk kvinna omtänksam, sparsam den bästa svärdottern man kan tänka sig. Och så behandlar du henne så här! Sånt accepterar jag inte! Både hon och du förtjänar respekt! Min son, fullständigt överrumplad av min upprördhet, kläckte ur sig något vresigt, ryckte åt sig ett par äpplen och smällde igen dörren efter sig.
Efter det blev både hans relation med Majken och vår farson-relation ansträngd. Det blev bara värre efter att de träffats en sista gång, då Majken modigt hade insisterat på att de borde gå ut offentligt med sitt förhållande. Min son försökte prata med henne, men det slutade bara i ännu ett gräl där hon krävde att han skulle fria till henne.
Jag blev trött på deras dramatik och bestämde mig för att ta saken i egna händer. Jag gick hem till Majkens föräldrar och ordnade, i största hemlighet, att våra barn skulle få gifta sig utan att min son visste ett dugg. Vi sade till Majken att hennes pojkvän var bortrest ett par dagar, under förevändning att han skulle köpa reservdelar till grannens bil.
När min son kom hem igen stod Majken där och väntade på honom. Han stod som förstenad och frågade förvirrat: Vad gör du här? Majken svarade självsäkert: Jag bor här nu! Hade du inte tänkt gifta dig med mig? Den sortens överraskande giftermål var ju inte helt ovanliga i vår by.
Till en början var min son arg på mig för att ha blandat mig i, men så småningom insåg han att han aldrig skulle hitta någon bättre än Majken. Med tiden växte de närmare ihop, blev lyckligare för varje dag, och till slut förstod min son att jag bara hade haft hans bästa i tankarna även om det inte kändes så just då.
Så lärde jag mig att även om det är lätt att bli otålig när de unga har det svårt, är det ibland nödvändigt att agera för deras skull, men alltid med kärlek och eftertanke.
