9 juni 2024
När jag tänker tillbaka på mina år med Filip, känns det märkligt att allt ändå kändes så bra förut. Vi verkade ha det fint tillsammans, åtminstone på ytan. Men det fanns alltid en slags obalans, särskilt när det gällde pengar. Filip spenderade jämt sina egna pengar på sportkläder och bokade in sig på dyra frisörbesök, medan jag försökte vara sparsam. Jag klippte håret själv i badrumsspegeln, höll nere onödiga utgifter och satte av pengar till hushållet. Men det kändes som om Filip aldrig riktigt uppskattade mina ansträngningar.
För några veckor sedan bad jag honom köra mig till mamma i Malmö för att lämna över en TV jag inte längre behövde. När han väntade utanför badrummet, hörde han mig prata med mamma. Han blev upprörd när han förstod att jag hade köpt en ny lägenhet mitt i centrum, utan att berätta för honom. Han krävde genast svar och ville veta hur jag hade råd.
Jag berättade att jag lånat pengar av min kusin, men Filip misstänkte att det fanns mer bakom historien. Han konfronterade min kusin, som bara skrattade och sa: “Du får fråga Stina om du vill veta allt.” När Filip sen frågade mig igen, sa jag att jag fått stöd från min syster också. Han blev mer och mer besviken, och tillslut gav han mig ett ultimatum: antingen betalar jag honom halva värdet av lägenheten ungefär 600 000 kronor eller så skiljer vi oss.
Jag kände inget annat val än att gå med på skilsmässan. Efter alla dessa år, insåg jag att vi inte kunde komma vidare. Nu bor jag tillsammans med mamma i min nya tvåa, och försöker bygga upp livet på nytt.
Det känns tomt, men ändå befriande. Det sista året har verkligen visat för mig hur viktigt det är med ärlighet och tillit i en relation. Men när den försvinner, kan det inte finnas någon framtid. Det är svårt att släppa allt, men i Sverige säger vi ibland: “Det är bättre att vara ensam än att leva med ständiga bråk.” Jag funderar på det ofta nu.
