När jag blickar tillbaka tänker jag ibland på den kvällen när jag, efter att ha kört hem min älskarinna, sa ett varsamt adjö till henne och sedan begav mig hemåt. Vid porten stod jag en stund och samlade tankarna, funderade på vad jag skulle säga till min fru. Jag gick långsamt uppför trappan, öppnade dörren och försökte andas lugnt.
Hej, sa jag när jag klev in. Ingrid, är du hemma?
Javisst, svarade min hustru sävligt från köket. Hej. Ska jag börja steka fläskkotletter, eller?
Jag bestämde mig där och då att nu fick det vara nog nu skulle allt sägas som det var, rakt på sak, som en riktig karl. Dra ett streck över dubbellivet innan min älskarinnas kyssar ännu kallnat på läpparna, innan vardagen snärjde mig igen.
Ingrid, harklade jag mig. Jag ville bara säga att vi måste gå skilda vägar.
Ingrid reagerade förvånansvärt lugnt, nästan likgiltigt. Det var alltid svårt att få henne ur balans. Förr brukade jag reta henne och kalla henne Kalla Ingrid.
Vad menar du nu? frågade hon från dörren till köket. Ska jag inte steka fläskkotletterna då?
Det får du själv bestämma, sa jag. Om du vill, så stek. Om inte, låt bli. Jag tänker lämna dig för en annan kvinna.
Efter ett sådant besked skulle de flesta fruar flyga på sina män med en stekpanna eller få ett rasande utbrott. Men Ingrid tillhörde inte det flertalet.
Jaha, visst, vilken fjomp, sa hon. Hämtade du mina stövlar från skomakaren?
Nej…, mumlade jag, lätt skamsen. Men om det är så viktigt ska jag köra dit nu direkt och hämta dem!
Oj oj, suckade Ingrid. Du är likadan som alltid, Algot. Skickar man dig efter skor så kommer du hem med gamla.
Jag kände mig förolämpad och allt drama jag tänkt mig, med gräl och sorg, uteblev. Det saknades känslor, inget hetta eller vredesmod, allt var bara… vardagligt. Men vad kunde man vänta av Ingrid, kall som is?
Ingrid, jag tror nästan du inte hör vad jag säger! Jag säger att jag går till en annan kvinna och lämnar dig, och det enda du tänker på är ett par stövlar!
Ja, men så är det, sa Ingrid lugnt. I motsats till mig kan du gå vart du vill, dina skor är inte hos skomakaren. Så varför inte ge dig ut?
Vi hade levt ihop länge, men jag förstod henne lika lite nu som då. Det var just Ingrids lugn och konfliktfrihet jag en gång fallit för. Dessutom var hon ordentlig och hade en kropp man gärna vilade blicken på.
Men nu älskade jag en annan. Hett, förbjudet och med en sötma som brände. Nu måste jag gå vidare och faktiskt börja ett nytt liv.
Ingrid, sa jag högtidligt, med en stunds allvar och sorg i rösten. Jag är tacksam för allt, men nu går jag vidare. Jag älskar en annan kvinna och inte dig.
Otroligt, muttrade Ingrid. Älskar inte mig, lilla halvvanten. Min mamma älskade grannen, och pappa älskade Långfredagens kortspel och snaps. Och se, hur bra det blev med mig!
Det gick inte att vinna ett ordkrig med Ingrid. Hennes ord vägde tungt. All min tidigare eld falnade bråka hade jag ingen lust längre.
Ja, du är fantastisk, Ingrid, sa jag dystert. Men jag älskar en annan. Det är hett, förbjudet och ljuvligt. Och jag ska gå till henne, förstår du?
Den andra, vem är det då? Miriam i trädgårdsföreningen?
Jag backade till. Förra året hade jag haft en kort affär med Miriam, men jag trodde aldrig Ingrid visste om det!
Hur? började jag, men hejdade mig. Nej, det är inte Miriam.
Ingrid gäspade.
Då är det kanske Camilla från bokcirkeln du vill till?
Kallsvetten pärlade sig på min rygg. Camilla hade också varit min älskarinna en gång. Om Ingrid visste, varför hade hon då aldrig sagt något?
Fel, sa jag. Inte Camilla och inte Miriam. Det är en helt annan kvinna, min stora dröm. Jag kan inte leva utan henne. Håll inte tillbaka mig nu!
Då är det väl troligen Märta då, sa Ingrid. Ack, Algot… du är inte svår att genomskåda. Din drömkvinna är Märta Carlssonsdotter. Trettiofem år, ett barn, två missfall… Stämmer?
Jag satte handen för pannan. Hon hade träffat mitt i prick. Min affär var just med Märta Carlssonsdotter.
Men hur? stönade jag. Höll du koll på mig?
Lugn, Algot, sa Ingrid. Jag är ju gynekolog. I den här stan har jag undersökt de flesta kvinnor, du har bara rört en bråkdel. Jag ser direkt var din pipa har varit, du klant!
Jag försökte samla mig.
Låt säga att du har rätt! Säg bara att det är Märta. Men jag tänker lämna dig för henne.
Stackars lilla gubbe, sa Ingrid. Har du ens frågat mig om råd? Märta är inte märkvärdig, som läkare kan jag försäkra dig om att hon är som alla andra. Har du ens sett hennes journal?
Nej, erkände jag tyst.
Just det! Men nu gör du så här: först hoppar du in i duschen. Imorgon ringer jag till Bengtsson på vårdcentralen så får du kontroll snabbt. Sen kan vi tala vidare. Skamligt att en gynekologs man inte kan hitta en frisk kvinna!
Vad ska jag göra nu? viskade jag uppgivet.
Jag steker kotletter nu, sa Ingrid. Du får göra vad du vill. Behöver du tips på en vettig kvinna så är det bara att fråga.
