Det var för länge sedan nu, men ibland minns jag hur livet var när jag, Maria-Lisa, bara var en lycklig mor i alla dessa 32 år. Jag bodde med min son, Tomas, som arbetade som chef på ett litet företag i Uppsala. All min tid tillbringade jag med Tomas. När helgen närmade sig hade vi alltid mycket att stå i. Vi gick till saluhallen på torget. Även om Tomas inte tyckte om att handla, stod han ut med det för min skull. Själv strosade jag långsamt mellan stånden, plockade noggrant ut grönsaker och rotfrukter. Vi skulle kunnat vara klara på halva tiden i en snabbköpsbutik, men jag älskade ändå att vi promenerade där tillsammans, han och jag.
Sedan fortsatte vi ofta ut till sommarstugan på landet och tillbringade eftermiddagen i trädgården. Det var början på inläggningssäsongenfast varken jag eller Tomas någonsin gillat ättiksgurka eller inlagda tomater särskilt mycket. Men vi lade ändå in grönsaker, för släkt och vänner. Allting var enkelt och tryggt, och jag var innerligt tacksam att min son, som nu fyllt 32, alltid fanns vid min sida.
Men en enda stund förändrade hela tillvaron. Tomas sade en kväll: “Mamma, jag ska gifta mig.” Hans fru, Ingrid, var en stillsam och jordnära kvinna, bara 25 år gammal. Tillsammans köpte de en ny lägenhet i Västerås, men svärmodern, Ingrids mamma, övertalade dem att först bo kvar hos mig och hyra ut den nya lägenheten: “Ni kan ju behöva lite extra pengar nu när ni är nystartade,” sa hon. Tomas och Ingrid gick med på det.
Jag var lycklig igen, för min son bodde ändå hos mig. Men min glädje varade inte länge. Allt oftare ägnade Tomas kvällarna åt sin fru, och när jag fick veta att Ingrid väntade barn trodde jag att Tomas skulle vilja ha kvar de små babykläder jag sparat så varsamt genom åren. Men min svärdotter sade att de bara kunde användas till en fotografering. “Jag vill välja våra bebiskläder själv,” sa hon vänligt men bestämt.
När de sparat ihop tillräckligt med pengar flyttade Tomas och Ingrid till sitt eget lilla hem och jag stod kvar i den tysta lägenheten. Såradheten var svår att överbrygga. Att någon kunde vända ryggen åt sin mor kändes ofattbart för mig. Jag kunde inte släppa tanken att min son bytte ut mig mot sin unga hustru.
