Varför ska man ta med sin egen mat?
Min mans syster och bror, tillsammans med deras familjer, har firat varje jul hos oss i fem år. Jag har lagat all mat själv, dukat upp, tagit hand om allting, och städat undan efter dem. De kom bara, åt och firade. Men förra året tog min ork slut och jag bröt nästan ihop. Det kändes övermäktigt, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Så, förra året försökte jag äntligen fördela ansvaret mellan oss alla.
Men nu, nyligen, har min svärmor sagt till mig att hon och hennes man börjar bli gamla, att det känns tungt med tiden, och hon vill ha ännu en jul hemma hos oss.
Jag ringde då min mans syster och bror och berättade att mamma vill att vi firar tillsammans i år igen. Först blev de glada, tyckte vi borde lyssna på mamma, och höll med.
Sedan sa jag att vi måste dela på rätterna: vem som skulle laga vad och vad var och en skulle ta med sig.
Jag erbjöd mig att fixa Janssons frestelse, köttbullar och baka en prinsesstårta.
De andra skulle fixa två sallader, sill, skinka, ost, frukt och drycker. Alla skulle ta med något att dricka.
Direkt när jag berättade det, försvann glädjen ur deras röster. De sa att de inte hinner laga mat, att de jobbar och först måste handla och sedan stå vid spisen. Dessutom såg de ingen poäng i att ta med mat. De ville hellre fira hemma hos sig själva.
Så jag frågade: men hur blir det med mamma då? Gissa vad de svarade… Vi ringer och önskar henne god jul, det får räcka.
De vill alltså inte dela på arbetet eller på kostnaderna. Jag har fortfarande inte vågat berätta det för min svärmor. Och jag har ingen aning om hur jag ska göra det. Hon kommer bli väldigt ledsen.
Vad ska jag göra nu? Ska jag ta på mig allt igen den här julen, själv?
