Vid vår morgonpromenad i skogarna utanför Uppsala, stötte jag och min son Erik på något oväntat. Mitt bland snödrivorna såg vi plötsligt ett rådjur som fastnat djupt i snön. I stället för att låta rådjuret kämpa själv och kanske gå en säker död till mötes, började vi direkt skotta undan snön så gott vi kunde, sida vid sida. Det var en otrolig känsla att se oss arbeta tillsammans, och se hur det desperata djuret så smått började hitta sin styrka igen.
Just när vi nästan fått loss rådjuret, lade vi märke till ytterligare ett även det satt fast i närheten. När vi hjälpt det också, förstod vi varför: de två hade troligen bråkat om mat, men nu tack vare vårt ingripande överlevde båda.
Efter denna dramatiska räddningsinsats fortsatte vi vår promenad, och då hörde vi svaga ljud från ett dike längre bort. När vi kom fram hittade vi en liten kartong, och där låg sex kattungar fyra var redan livlösa, medan två fortfarande andades men var mycket svaga. Vi insåg direkt att de inte skulle klara sig utan hjälp i kylan, så vi tog snabbt med oss lådan hem till vårt varma kök. Medan jag ringde min fru för råd, skyndade Erik sig att hämta handdukar, varmvatten och en värmedyna.
Med mycket tålamod och omsorg lyckades vi faktiskt få liv i båda kattungarna de piggnade till efter ett par timmar, och det var en obeskrivlig lättnad i familjen. Historien fick till slut ett lyckligt slut.
Kattmamman, som funnits i närheten och fått mat och en filt av de boende i området, blev allt sämre under dagarna som gick. När vi anlände var det tydligt att kölden tagit hårt på henne och hennes ungar. Trots den hjärtskärande synen av den lilla kartongen med frusna kattungar, överlevde två till slut tack vare vår och hela familjens omsorg, omtanke och värme.
Allt detta ägde rum en kall vinterdag, men den värme vi kände när vi räddade både rådjur och katter kommer jag aldrig glömma.
